Requin-klass

Från Wikipedia
Requin-klass
Souffleur 1926
Souffleur 1926
Allmänt
TypUbåt
Operatörer Frankrikes flotta
 Fria franska sjöstyrkorna
FöreRedoutable-klass
Byggda1923-1928
I tjänst1926-1946
Färdigställda9
Tekniska data
Deplacement1 150 ton
Deplacement i u-läge1 441 ton
Längd78,3 meter
Bredd6,84 meter
Djupgående5,1 meter
Framdrift
Huvudmaskin2 × dieselmotorer, 2 900 hp (2 163 kW)
2 × elmotorer, 1 800 hp (1 342 kW)
Prestanda
Maxfart15 knop (28 km/h)
Fart i u-läge9 knop (17 km/h)
Dykdjup80 meter
Lastförmåga
Besättning51
Beväpning
Sekundärartilleri1 x 10 cm däckskanon
Luftvärnsartilleri2 x 8 mm kulsprutor
Torpeder10 x 55 cm torpedtuber

Requin-klassen var en klass av nio ubåtar som byggdes för den franska flottan i mitten av 1920-talet. De flesta deltog i strid under andra världskriget för Vichyfrankrike eller de fria franska styrkorna. Nio ubåtar byggdes på varven i Brest, Cherbourg och Toulon mellan 1923 och 1928. Fyra av fartygen tillfångatogs av italienska styrkor och sänktes av de allierade. Endast ett fartyg överlevde kriget - Marsouin, som togs ur bruk strax efter krigsslutet.

Design[redigera | redigera wikitext]

Requin-klassen beställdes som en del av den franska flottans expansionsprogram under 1922 och 1923.[1] Klassen konstruerades med ytterligare erfarenheter från undersökningar av före detta tyska ubåtar som erhållits som krigsskadestånd.[1] Fartygen var avsedda för spaning och tjänstgöring i kolonier, för att attackera potentiella fienders farleder.[1] Klassen hade stor räckvidd och dykdjup, men led dock av dålig manövrerbarhet och hastighet på ytan.[1][2]

Morse under konstruktion, 1924

Ubåtarna i klassen var 78 meter långa, hade en bredd på 6,8 meter och ett djupgående på 5,1 meter, och de kunde dyka upp till 80 meter. Requin-klassen hade ett deplacement på 1 150 ton vid ytan och ett deplacement på 1 441 ton under ytan. Framdrivningen i ytläge sköttes av två dieselmotorer på 2.900 hk (2.163 kW) och två elmotorer på 1.800 hk (1.342 kW). Ubåtarnas elektriska framdrivning gjorde att de kunde uppnå hastigheter på 9 knop (17 km/h) under vattnet och 15 knop (28 km/h) på ytan. Räckvidden på ytan var 7 700 nautiska mil (14 300 km) vid 9 knop (17 km/h) och 4 000 nautiska mil (7 400 km) vid 12 knop (22 km/h), med en räckvidd under vattenytan på 70 nautiska mil (130 km) vid 5 knop (9,3 km/h).[3][1]

Skepp i klassen[redigera | redigera wikitext]

Konstruktionsdata
Namn Sjösatt Levererad Öde
Caïman 3 mars 1927 7 februari 1928 Sänkt av sin egen besättning i Toulon, senare bärgad av italienska styrkor för att därefter sänkas av allierade flygplan.[2]
Dauphin 2 april 1925 22 november 1927 Erövrad av italienska, och därefter tyska styrkor som sänkte ubåten.[2]
Espadon 28 maj 1926 16 december 1927 Erövrad av italienska styrkor och senare borrad i sank.[2]
Marsouin 27 december 1924 7 september 1927 Använd av de fria franska styrkorna från 1942, senare såld som skrot 1946.[2]
Morse 11 november 1925 10 februari 1928 Sänkt av en mina den 16 juni 1940.[2]
Narval 9 maj 1925 23 juli 1926 Använd av de fria franska styrkorna, sänkt av en mina utanför Tunisien 1940.[2]
Phoque 16 mars 1926 7 maj 1928 Erövrad av italienska styrkor, senare sänkt av allierade flygplan utanför Sicilien den 28 februari 1943.[4]
Requin 19 juli 1924 26 maj 1926 Erövrad av italienska styrkor och därefter av tyska styrkor som skrotade ubåten 1944.[5]
Souffleur 1 oktober 1924 10 augusti 1926 Sänkt av den brittiska ubåten HMS Parthian utanför Beirut.[2]

Tjänstgöring[redigera | redigera wikitext]

Morse, 1939

Mellan 1935 och 1937 genomgick alla fartyg en större översyn.[1][6] Vid andra världskrigets utbrott tjänstgjorde fartygen i Medelhavet och ingick i den 4:e ubåtsflottiljen stationerad i Bizerte.[7] Efter vapenstilleståndet mellan Frankrike och Tyskland gick alla fartyg utom Morse, som sänktes utanför Tunisien den 16 juni 1940, och Narval, som gick över till de fria franska flottstyrkorna, med i Vichyfrankrikes flotta.[7] Den 25 juni 1941, under Operation Exporter, torpederades och sänktes Souffleur utanför Beirut, Libanon, av den brittiska ubåten Parthian.[8][9] Den 27 november 1942, under sänkningen av den franska flottan i Toulon, sänktes Caïman, som senare bärgades av italienarna och den 11 mars 1944 sänktes igen av amerikanska flygplan.[6][2] Marsouin sänktes inte och flydde från Toulon för att ansluta sig till den fria franska flottan[10] och tjänstgjorde fram till 1946.[6][2]

Morse

Den 8 december 1942 kapade tyska styrkor fyra fartyg av Requin-klassen i Bizerte: Phoque, Requin, Espadon och Dauphin, och överlämnade dem sedan till Italien.[1] I Regia Marina fick de beteckningarna FR. 111, FR.113, FR.114 respektive FR.115 och byggdes om till transportubåtar.[11] Torpedutrustningen togs bort från fartygen och kvar blev endast två 13,2 mm kanoner; de kunde då transportera 50 ton last och 145 ton bränsle.[7] Endast ombyggnaden av Phoque (FR.111) slutfördes, men under sin första resa under italiensk flagg den 28 februari 1943 sänktes fartyget nära Syrakusa av amerikanska flygplan.[11] Efter att de allierade hade ingått vapenvila med Italien sänktes de återstående fartygen i september 1943 av italienska - eller tyska styrkor.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Gardiner, p. 272
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Fontenoy, p. 182
  3. ^ ”Requin Class French Submarines”. battleships-cruisers.co. https://www.battleships-cruisers.co.uk/requin_class.htm. 
  4. ^ ”FR Phoque of the French Navy - French submarine of the Requin class - Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6079.html. 
  5. ^ ”FR Requin of the French Navy - French submarine of the Requin class - Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6073.html. 
  6. ^ [a b c] Couhat, p. 75
  7. ^ [a b c] ”French, Polish, German, United States Navy Ship Dispositions, September 1939”. naval-history.net. http://www.naval-history.net/xDKWW2-3909-05OtherNavies.htm. 
  8. ^ Lipiński, p. 539
  9. ^ ”FR Souffleur of the French Navy – French submarine of the Requin class – Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6074.html. 
  10. ^ Perepeczko, p. 394
  11. ^ [a b c] Lipiński, p. 653

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]

  • Jean Labayle Couhat (1971). French warships of World War II. London. ISBN 0711001537 
  • Robert Gardiner (1980). Conway's All the World's Fighting Ships 1922-1946. London. ISBN 978-0-85177-146-5 
  • Fontenoy (2007). Submarines: An Illustrated History of Their Impact. ISBN 9781851095636 
  • John Moore (1990). Jane's Fighting Ships of World War I. London 
  • Perepeczko (2014). Od Napoleona do de Gaulle'a. Flota francuska w latach 1789–1942. Oświęcim. ISBN 978-83-7889-372-1 
  • Lipiński (1999). Druga wojna światowa na morzu. Warsaw. ISBN 83-902554-7-2 
  • Parkes (1934). Jane's Fighting Ships 1934. London 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Requin-klass&oldid=53599363”