Rickettsia
Rickettsia är en liten (0,3-1,0 µm) intracellulärt växande och gramnegativ kockobacill vars tillväxt och replikering sker inom cytoplasman i eukaryota värdceller. Rickettsia-arterna sprids genom vektorer så som fästingar, loppor och löss med mera. och orsakar sjukdomar i människor som tyfus, Boutonneuse feber, afrikansk fästingbett feber och Rocky Mountain Spotted feber. Namnet Rickettsia används ofta för någon medlem av Rickettsiales. De är en av närmaste levande släktingar till bakterier som var ursprunget till mitokondrier, en organell som finns i de flesta eukaryota celler. Släktet Rickettsia är uppkallad efter Howard Taylor Ricketts (1871-1910), som studerade Rocky Mountain spotted feber i Bitterroot Valley i Montana, USA. Så småningom dog han av tyfus efter att ha studerat sjukdomen i Mexico City. Trots liknande namn, orsakar Rickettsia-bakterier inte rakitis, som är ett resultat av vitamin D brist.
Indelning[redigera | redigera wikitext]
De olika varianterna av Rickettsios delas traditionellt in i grupper; tyfus, fläckfeber och fläcktyfus (”spotted fever”). Nedan följer en tabell av några sjukdomars vektorer och förekomst. Fläckfebern är inte inkluderad på grund av att den har blivit oklassificerad till släktet.
| Sjukdom | Rickettsia-art | Vektor | Geografisk förekomst | Risk för resenärer |
|---|---|---|---|---|
| Tyfus: | ||||
| - Epidemisk tyfus | Rickettsia prowazekii | Löss | Centrala Afrika, Sydamerika | Mycket sällsynt |
| - Murin tyfus | Rickettsia typhi | Råttloppa | Tropiska och subtropiska områden | Sällsynt |
| Fläck-tyfus: | ||||
| - ”Rocky mountain spotted fever” | Rickettsia rickettsii | Fästing | Nord- och Sydamerika | Mycket sällsynt |
| - ”Mediterranean spotted fever” | Rickettsia conorii | Fästing | Medelhavsområdet, Mellanöstern, Indien, Afrika | Sällsynt |
| - ”African tick bite fever” | Rickettsia africae | Fästing | Södra Afrika | Vanlig |
Förökning[redigera | redigera wikitext]
Rickettsia bakterierna förökar sig i blodkärlens endotel. Endotelet är det innersta lagret av celler i blodkärlen. Därför ger de upphov till småkärlsvaskulit. Detta är en inflammation som leder till skador på blodkärlets vägg. Följder av detta kan vara en förtjockning av blodkärlets vägg och att blodkärlet förträngs med syrebrist i vävnaderna som följd. Inflammationen kan också leda till att kärlväggen blir svagare vilket resulterar i blödningar. Symptomen kan dock variera beroende på vilka organ som drabbas.
Insjuknande[redigera | redigera wikitext]
I genomsnitt är inkubationstiden i 7 dagar. Efter bettet sprids rickettsierna till blodet och då börjar det med att patienten plötsligt insjuknar i hög feber, sedan huvudvärk och muskelvärk. Vanligtvis finner man på den plats som där bettet är en blå-röd rodnad eller en svart krusta som uppstår på grund av den vaskulit som bakterien orsakar. Oftast får man lymfadenit i anslutning till bettet. Ett millimeterstort utslag spritt över kroppen förekommer i nästan hälften av fallen. Sjukdomsförloppet varar oftast i cirka två veckor, varefter sjukdomen upphör. Det är vanligt med komplikationer som neurologiska symtom, njursvikt, chock, blodpropp, lunginflammation med mera. Sjukdomen behandlas med antibiotika av typen doxycyklin (rifampicin och ciprofloxacin sannolikt effektiva, men erfarenheten är begränsad). Dödligheten utan behandling varierar från 10 till 40 procent.
Här följer några mer specifika fall av olika rickettisa-arter:
- Rocky Mountain - Fläckfeber börjar som "Afrikan tick bite fever" med hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Men efter 2-3 dagar så utvecklas det ett makulopapulöst utslag som sedan kan övergå till multiorgansvikt och petekier. Med behandling av antibiotika är dödsrisken 3 % och utan behandling upp mot 20 %.
- Lusburen tyfus orsakas av R. Prowasekii. Vaskulitbildning dominerar med gastrointestinala blödningar, multiorgan påverkan, cerebral omtöckning och hög feber.
- Loppburen tyfus är en mildare variant av den lusburna tyfusen.
- Mediterranean spotted fever, Boutenneus, Marsillesfeber orsakas av R. Conorii och sprids med hjälp av fästingar. Sympton är hög feber, huvudvärk, muskelvärk och vanligtvis makulopapulöst exantem och eschar.
Diagnos[redigera | redigera wikitext]
Diagnosen ställs vanligen utifrån klinisk bild men kan bekräftas serologiskt. Alltså genom att man påvisar antikroppar mot Rickettsia i blodprov från patienten. Men antikroppsutvecklingen är ofta sen och man bör därför ta ett andra prov 4 veckor efter insjuknandet. I vissa länder kan det även tas en PCR-test (Polymerase Chain Reaction).
Profylax[redigera | redigera wikitext]
Man kan genom lämplig klädsel undvika fästingbett och närkontakt med hundar, strutsar och andra djur. Personlig hygien rekommenderas också. Det finns idag inget vaccin mot Rickettsia i Sverige.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ”Sjukdomsinformation om fläckfeber”. Smittskyddsinstitutet. http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/flackfeber/. Läst 2 juni 2012.
- Lars Hagberg. ”Rickettsios (tyfus, fläckfeber, kvalsterburen fläcktyfus [scrub typhus])”. Internetmedicin AB. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=3430. Läst 2 juni 2012.
- ”Sjukdomsalstrande mikroorganismer”. RiskNet/FOI. http://www.risknet.foi.se/smitta/fakta.htm. Läst 2 juni 2012.
- Mobeen H Rathore. ”Rickettsial Infection”. http://emedicine.medscape.com/article/968385-overview. Läst 2 juni 2012.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rickettsia, 30 maj 2012.
