Rickettsier

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rickettsier
Rickettsia rickettsii.jpg
Rickettsia rickettsii
Systematik
DomänBacteria
StamProteobacteria
KlassAlphaproteobacteria
OrdningRickettsiales
FamiljRickettsiaceae
Släkte''Rickettsia''
da Rocha-Lima, 1916
Arter

Rickettsia aeschlimannii
Rickettsia africae
Rickettsia akari
Rickettsia asiatica
Rickettsia australis
Rickettsia canadensis
Rickettsia conorii
Rickettsia cooleyi
Rickettsia felis
Rickettsia heilongjiangensis
Rickettsia helvetica
Rickettsia honei
Rickettsia hulinii
Rickettsia japonica
Rickettsia massiliae
Rickettsia montanensis
Rickettsia parkeri
Rickettsia peacockii
Rickettsia prowazekii
Rickettsia rhipicephali
Rickettsia rickettsii
Rickettsia sibirica
Rickettsia slovaca
Rickettsia tamurae
Rickettsia typhi

etc.

Rickettsier eller Rickettsia är en familj små (0,3-1,0 µm) gramnegativa kockobaciller, som växer och förökar sig i värdcellens cytoplasma, utanför de eukaryota värdcellernas cellkärna. Bakterierna i familjen Rickettsia sprids genom vektorer, såsom fästingar, loppor och löss. Hos människan orsakar den exempelvis tyfus, Boutonneuse feber, afrikansk fästingbett feber och Rocky Mountain Spotted feber.

Namnet Rickettsia används ofta för någon medlem av Rickettsiales. De är en av närmaste levande släktingar till bakterier som var ursprunget till mitokondrier, en organell som finns i de flesta eukaryota celler.

Släktet Rickettsia är uppkallad efter Howard Taylor Ricketts (1871-1910), som studerade Rocky Mountain spotted feber i Bitterroot Valley i Montana, USA. Så småningom dog han av tyfus efter att ha studerat sjukdomen i Mexico City.

Trots liknande namn, orsakar Rickettsia-bakterier inte rakitis, som är ett resultat av vitamin D-brist.

Indelning[redigera | redigera wikitext]

De olika varianterna av rickettsios delas traditionellt in i grupperna tyfus, fläckfeber och fläcktyfus (”spotted fever”). Nedan följer en tabell av några sjukdomars vektorer och var sjukdomen förekommer.

Sjukdom Rickettsia-art Vektor Geografisk förekomst Risk för resenärer
Tyfus:
- Epidemisk tyfus Rickettsia prowazekii Löss Centrala Afrika, Sydamerika Mycket sällsynt
- Murin tyfus Rickettsia typhi Råttloppa Tropiska och subtropiska områden Sällsynt
Fläcktyfus:
- ”Rocky Mountain spotted fever” Rickettsia rickettsii Fästing Nord- och Sydamerika Mycket sällsynt
- ”Mediterranean spotted fever” Rickettsia conorii Fästing Medelhavsområdet, Mellanöstern, Indien, Afrika Sällsynt
- ”African tick bite fever” Rickettsia africae Fästing Södra Afrika Vanlig
- ”Fästingburen Rickettsios” Rickettsia helvetica Fästing Europa Oklart
Kvalsterburen fläcktyfus:
- ”Kvalsterburen fläcktyfus” Orientia tsutsugamushi Kvalster Sydostasien Sällsynt

Förökning[redigera | redigera wikitext]

Rickettsiabakterierna förökar sig i blodkärlens innersta cellager, endotelet. Därigenom ger de upphov till småkärlsvaskulit, en inflammation som leder till skador på blodkärlsväggarna. Som en följd kan blodkärlens väggar förtjockas, och kärlet bli trängre vilket kan ge syrebrist i de vävnader som kärlet försöker med blod. Inflammationen kan också leda till att kärlväggen blir svagare, vilket resulterar i blödningar. Symptomen kan variera beroende på vilka organ som drabbas.

Insjuknande[redigera | redigera wikitext]

I genomsnitt är inkubationstiden i 7 dagar. Efter bettet sprids rickettsierna till blodet, varvid patienten plötsligt insjuknar i hög feber. Sedan inträder huvudvärk och muskelvärk. Vanligtvis finner man på vid bettet en blå-röd rodnad eller en svart krusta som uppstår på grund av den vaskulit som bakterien orsakarvaskuliten. Oftast får man lymfadenit i anslutning till bettet. Millimeterstora utslag spridda över kroppen förekommer i nästan hälften av fallen. Sjukdomsförloppet varar oftast i cirka två veckor, varefter sjukdomen upphör. Det är vanligt med komplikationer som neurologiska symtom, njursvikt, chock, blodpropp, lunginflammation med mera.

Sjukdomen behandlas med antibiotika av typen doxycyklin (rifampicin och ciprofloxacin sannolikt effektiva, men erfarenheten är begränsad). Dödligheten utan behandling varierar från 10 till 40 procent.

Här följer några mer specifika fall av olika rickettisa-arter:

  • Rocky Mountain - Fläckfeber börjar som "Afrikan tick bite fever" med hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Men efter 2-3 dagar så utvecklas det ett makulopapulöst utslag som sedan kan övergå till multiorgansvikt och petekier. Med behandling av antibiotika är dödsrisken 3 % och utan behandling upp mot 20 %.
  • Lusburen tyfus orsakas av R. Prowasekii. Vaskulitbildning dominerar med gastrointestinala blödningar, multiorgan påverkan, cerebral omtöckning och hög feber.
  • Loppburen tyfus är en mildare variant av den lusburna tyfusen.
  • Mediterranean spotted fever, Boutenneus, Marsillesfeber orsakas av R. Conorii och sprids med hjälp av fästingar. Sympton är hög feber, huvudvärk, muskelvärk och vanligtvis makulopapulöst exantem och eschar.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Diagnosen ställs vanligen utifrån sjukdomsbild men kan bekräftas serologiskt, då man påvisar antikroppar mot Rickettsia i blodprov från patienten. Antikroppsutvecklingen är dock ofta sen, och det är vanligt ta ett andra prov 4 veckor efter insjuknandet. I vissa länder kan diagnos även ställas eller bekräftas med hjälp av PCR-test.

Profylax[redigera | redigera wikitext]

Man kan genom lämplig klädsel undvika fästingbett och närkontakt med hundar, strutsar och andra djur. Personlig hygien rekommenderas också. Det finns idag inget vaccin mot rickettsia i Sverige.

Källor[redigera | redigera wikitext]