Roman de la Rose

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bild från en handskrift av Roman de la Rose

Roman de la Rose, Romanen om rosen (eg. Romansen), ett medeltida allegoriskt diktverk om mannen, kvinnan och kärleken. Boken påbörjades någon gång strax före 1240 av Guillaume de Lorris, en i övrigt obemärkt fransk poet om vilken inte mycket är känt. De cirka 4 000 versrader han skrev spriddes antagligen bland medeltidens läsare, för att sedan tas upp av kyrkomannen Jean de Meun, vilken utökade "romanen" till sina totalt 21 750 rader vers.

Romanen om rosen är utan konkurrens det mest spridda skönlitterära verket under medeltiden. Ingen annan text finns i så många bevarade handskriftliga exemplar, över 300. Den var alltså betydligt mer spridd än de för oss mer bekanta Decamerone, Divina Commedia och Canterbury Tales. När boktryckarkonsten småningom slog igenom skulle rosenromanen komma att tryckas om och om igen, arton upplagor är kända mellan 1481-1538. Den översattes under 1300-talet till bland annat holländska och italienska, den engelska översättningen gjordes av ingen mindre än Chaucer.

Roman de la Rose är en allegori[1] - en ung man får syn på en rosenknopp, och resten av verket skildrar hur han väntar på att få kunna se och röra vid den utslagna blomman, och hur komplicerad ungdomskärleken kan vara. Goda och onda makter dyker upp förkroppsligade, Höviskhet och Milda Blickar men också Ond Tunga och Blygsel. I viss mån skiljer sig den del av verket som skrivits av de Meun, och passar bättre in i de könsdebatterande verken från fransk medeltid.

Många litteraturhistoriker kallar de Meun för kvinnofiende, bland annat på grund av följande citat ur Roman de la Rose:

"Ni är, har varit, eller kommer alla att bli horor - om så i tanke eller i handling."[2]

I den omtalade "fejden om rosen"[3] riktade den dåtida författaren Christine de Pizan stark kritik mot verket.[4]

Andra menar att det här är en orättvis bedömning, och säger att de Meun starkt tog kvinnans parti (vilket inte var unikt, jämför grevinnan av Dia (omkr. år 1200), Christine de Pisan, 1364-1430), och anförde kvinnans många starka sidor och rättigheter som mannens jämlike.

Positionen som mest spridda världsliga litteratur skulle efter rosenromanen övertas av Häxhammaren (utgiven 1487).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Komplett bibliografi på Arlima (Archives de littérature du Moyen Âge)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lori J. Walters. ”History and Summary of the Text”. http://romandelarose.org/#rose. Läst 4 mars 2017. 
  2. ^ ”Kvinnors makt i världshistorien: Kapacitet” (på sv-SE). urplay.se. http://urplay.se/program/193172-kvinnors-makt-i-varldshistorien-kapacitet. Läst 4 mars 2017. 
  3. ^ Nurbo, Sigrid (12 mars 2016). ”Litteraturhistorien – del 9: Christine de Pizan” (på sv-SE). Trelleborgs Allehanda. http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-o-noje/litteraturhistorien-del-9-christine-de-pizan/. Läst 4 mars 2017. 
  4. ^ Kultur essä: Svar på skrift” (på sv-se). DN.SE. 31 januari 2001. http://www.dn.se/arkiv/kultur/kultur-essa-svar-pa-skrift/. Läst 4 mars 2017.