Rostkolibri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rostkolibri
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rufous Hummingbird Perched by B Garrett.jpg
Rostkolibri, hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Seglar- och kolibrifåglar
Apodiformes
Familj Kolibrier
Trochilidae
Släkte Selasphorus
Art Rostkolibri
S. rufus
Vetenskapligt namn
§ Selasphorus rufus
Auktor Gmelin, 1788
Synonymer
Röd kolibri
Rostkolibri, hona
Rostkolibri, hona
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rostkolibri[2] (Selasphorus rufus) är en nordamerikansk fågelart i familjen kolibrier.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Bird and Flowers.jpg

Fågen väger omkring 2,8-4 gram (med en genomsnittsvikt på cirka 3,4 gram) medan kroppslängden är upp till cirka 9 centimeter. Hanen är som namnet antyder rosttonad eller orangeröd, på huvud rygg och buk, medan vingarna är gröna. Honan har endast rostfärgad innerdel av stjärten, i övrigt är hon grön ovan och ljus under, med en liten orangeröd fläck på hakan. Rostkolibrin är mycket lik Allens kolibri, vars hane vanligtvis har grön rygg, men det kan förekomma hos rostkolibrins hane också. Rostkolibrin saknar Allens kolibris nålsmala yttre stjärtfjädrar, vilket dock kan vara mycket svårt att se i fält.[4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågelns viktigaste föda är nektar, men den tar även små insekter, vilket ger ett tillskott av protein. Det förekommer även att den äter sav från hackspetthål.[5] Hanarna är vanligen revirhävdande och försvarar med stor flit sitt område mot andra hanar. Honan tar ensam hand om bobyggandet och uppfödningen av ungarna. Oftast läggs två ägg, vilka kläcks efter 12 till 14 dagar.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Rostkolibrins utbredning, där gult är häckningsområde och blått övervintringsområde.

Rostkolibrin häckar i västra Nordamerika, från södra Alaska till Kalifornien, och övervintrar i Mexiko (speciellt i delstaten Guerrero) eller i Florida (sydöstra USA). Den häckar i öppen barrskog och våtmarksnära skog men under flyttningen kan den ses i varierande miljöer, framför allt alpängar.[4] Rostkolibrin är den kolibriart som häckar längst norrut och den årliga migrationen mellan de nordligare häckningsområdena och de sydligare övervintringsområdena innebär en flygsträcka på några tusen kilometer, vilket är en mycket lång flyttning för en kolibri.

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Selasphorus rufus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi :  10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Sibley, David A. (2000). National Audubon Society The Sibley Field Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 494. ISBN 0-679-45122-6 
  5. ^ Sutherland, Glenn D.; Gass, Clifton Lee; Thompson, Peter A.. ”Feeding territoriality in migrant rufous hummingbirds: defense of yellow-bellied sapsucker (Sphyrapicus varius) feeding sites”. Canadian Journal of Zoology 60 (9): sid. 2046–2050. doi:10.1139/z82-263. ISSN 0008-4301. http://www.nrcresearchpress.com/doi/abs/10.1139/z82-263. Läst 26 april 2016. 
  6. ^ Animal Diversity Web

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]