Rune Bokholm
Rune Valentin Bokholm, född 20 februari 1932 i Borås församling, död 17 juni 2008 i Limhamns församling, Malmö,[1][2] var en svensk företagsledare, historiker och författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Bokholm växte upp i Borås. Han avlade ingenjörsexamen vid Tekniska högre läroverket i Örebro och blev pol. mag. vid Göteborgs universitet. Därefter arbetade han inom näringslivet, bland annat som vd för Frigoscandia och Scarlett Line 1986–1989.[3] I samband med pensionen sadlade han sedan om till historiker och disputerade 1995 på avhandlingen Städernas handlingsfrihet: en studie av expansionsskedet 1900–1930. Avhandlingen skrevs i en period när den historiska kommunforskningen fokuserade maktförhållanden mellan stat och kommun.[4] Bokholm utvecklar i avhandlingen modeller som lagts fram av Halvar Sundberg och Yngve Larsson.[5] I avhandlingen argumenterar han bland annat för att statsbidragens tilltagande andel av de kommunala intäkterna innebär en framgångsrik begränsning av det kommunala självstyret.[6] Bokholm ser även processen som ett nödvändigt steg i uppbyggnaden av det svenska välfärdssamhället.[7] Han argumenterade även för att 1919 års indelningslag bidrog till inkorporeringen genom att försvaga landskommunernas ställning gentemot städerna.[8] Enligt Bokholm blev lagen därmed en pådrivande faktor bakom storkommunreformen 1952.[9] Den första av Bokholms vidareutvecklade modeller är den differentierade modellen där kommunen hanterar dels självpåtagna arbetsuppgifter och dels uppdrag som delegerats från statlig nivå genom bindande lagstiftning.[10][11] Den andra är den integrerade modellen där båda typerna av uppdrag hanteras gemensamt, med visst utrymme för olika nivåer av självstyre.[12] Som exempel på en differentierad samhällsmodell anger Bokholm samhället under slutet av 1800-talet, efter 1862 års kommunalförordningar.[13] Den integrerade modellen har varit mer allmänt accepterad inom statsvetenskapen under 1900-talet.[10] Kritiken mot den differentierade modellen har framförts av bland andra Nils Stjernquist och Håkan Magnusson, och har fokuserat på att modellen är onödigt invecklad.[12]
1998 publicerade han biografin Kungen av Skåne om politikern Arvid Posse som var Sveriges statsminister 1880–1883.[14] Han följde upp med att publicera Tisdagsklubben om den antinazistiska sammanslutningen med samma namn 2001. Två år senare belönades han med Letterstedtska författarpriset av Kungliga Vetenskapsakademin för arbetet med Tisdagsklubben.[15] Därefter publicerade han Handel och vandel: Tre generationer Suell år 2004.[16] Hans sista bok var Före Under Efter (2007) som handlar om nazistmotståndet i Sverige under 1930- och 1940-talen.[17] Boken är uppdelad i tre delar som i tur och ordning skildrar tidskriften Fönstrets historia, Gerd Santessons livsgärning och hjälporganisationen Studentförbundet för Internationellt Samhällsstudium och Uppbyggnadsarbetes (SISU) roll i återuppbyggnaden efter andra världskriget.[18][19]
Familj[redigera | redigera wikitext]
Bokholm var gift och hade fyra barn.[3] Han är gravsatt i minneslunden på Gamla kyrkogården i Malmö.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 2003 – Letterstedtska priset
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Hanberger, Anders (1997). Lokalpolitikens möjligheter: historisk policyanalys av problemnärhet och effektivitet i kommunal policy och dess betydelse för politisk legitimitet. Statsvetenskapliga institutionen, forskningsrapport nr. 1997:2 ISSN 0349-0831. Umeå universitet. Libris 7617975. ISBN 9171913874
- Wångmar, Erik (2009). Ett eldfängt ämne: utvecklingen av kommunernas brandförsvar 1945 - 1976. Studier i stads- och kommunhistoria nr. 35, ISSN 0284-1193. Stads- och kommunhistoriska institutet. ISBN 978-91-88882-35-6. Läst 25 mars 2024
- Wångmar, Erik (2003). Från sockenkommun till storkommun: en analys av storkommunreformens genomförande 1939-1952 i en nationell och lokal kontext. Acta Wexionensia Humaniora nr. 25, ISSN 1404-4307. Växjö University Press. Libris 8902627. ISBN 9176363708
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Bokholm, Rune Valentin”. svenskagravar.se. https://svenskagravar.se/gravsatt/1a3b2eba-e0a6-4a68-ac8d-427af7a7a517. Läst 29 mars 2024.
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020.
- ^ [a b] ”Rune Bokholm”. Landskrona Posten. 3 juli 2008.
- ^ Hanberger 1997, sid. 10.
- ^ Wångmar 2003, sid. 42–43.
- ^ Nilsson, Lars (2000). Stadens tid: om periodgränser i lokalhistorien: Kalmar och Möre i det 20:e århundradet. Studier i stads- och kommunhistoria nr. 19, ISSN 0284-1193. Stads- och kommunhistoriska institutet, Stockholms universitet. sid. 51. Libris 7776232. ISBN 9188882128
- ^ Hanberger 1997, sid. 199.
- ^ Bokholm 2003, sid. 17.
- ^ Wångmar 2003, sid. 234.
- ^ [a b] Wångmar 2003, sid. 43.
- ^ Wångmar 2009, sid. 31, 309.
- ^ [a b] Wångmar 2009, sid. 32.
- ^ Wångmar 2009, sid. 31–32.
- ^ Förhammar, Staffan (1999). ”Rune Bokholm: Kungen av Skåne. En bok om statsmannen Arvid Posse”. Rig 82 (3): sid. 187–189. https://journals.lub.lu.se/rig/article/view/4060/3719.
- ^ TT (28 mars 2003). ”Massor av pris delas ut av akademi”. Göteborgs-Posten.
- ^ ”Rune Bokholm avliden”. Sydsvenskan. 27 juni 2008. https://www.sydsvenskan.se/2008-06-27/rune-bokholm-avliden/. Läst 25 mars 2024.
- ^ Torgny Nevéus (11 augusti 2007). ”Tysta gärningar mot nazismen”. Upsala Nya Tidning.
- ^ Bo G Hall (15 maj 2007). ”Goda inblickar i okänd verksamhet”. Örnsköldsviks Allehanda.
- ^ Jan Ole Engkvist (3 maj 2007). ”HISTORISKT: Så rätt han fick”. Norra Skåne.