Sveriges statsminister

Från Wikipedia
Sveriges statsminister
Nuvarande
Ulf Kristersson
sedan 18 oktober 2022
Regeringschef
Myndighetschef för Regeringskansliet
Titel1975– Herr statsminister
1876–1974 Hans Excellens statsministern
(Ännu i internationella sammanhang)
ResidensSagerska huset
SäteRosenbad
Utses avSveriges riksdag
statsministeromröstning med negativ parlamentarism
UnderställdSveriges riksdag
MandatperiodIngen begränsning
Förste innehavareLouis De Geer d.ä.
Inrättat20 mars 1876
StällföreträdareStatsministerns ställföreträdare
Webbplatswww.regeringen.se

Sveriges statsminister är Sveriges regeringschef. Statsministern leder regeringen, vars statsråd utses av statsministern, samt är myndighetschef för Regeringskansliet. Sedan 1975 väljs statsministern av riksdagentalmannens förslag, och det är talmannen som utfärdar förordnandet på riksdagens vägnar.

Ämbetet som Sveriges statsminister inrättades den 20 mars 1876.[1] Statsministern blev chef för regeringen. Fram till dess hade det funnits två statsministrar, en justitiestatsminister, som då statsministerposten infördes i stället blev justitieminister och en utrikesstatsminister som då i stället blev utrikesminister, men även om de två formellt var de främsta ministrarna hade ingen av dem fungerat som regeringschef. Fram till 1876 leddes regeringens arbete av statschefen (Konungen), regeringen kallades även fram till 1974 officiellt för Kungl. Maj:t..

Historia[redigera | redigera wikitext]

Statsminister Per Albin Hansson med sin ministär i konselj med Kung Gustaf V i KonseljsalenStockholms slott 1938.

1809 infördes i Sverige genom den nya regeringsformen titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister, som ersatte den tidigare kanslipresidenten. Dessa var de främsta ledamöterna av Statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef, vilket istället tillföll kungen. Utrikesstatsministern blev den högste ämbetsmannen inom Kunglig Majestäts kansli samtidigt som den informella positionen som den ledande ministern kunde flyta mellan olika statsråd, om nu en sådan position återfanns, men i och med Louis De Geers tillträde som justitiestatsminister 1858 började just denna post anses vara statsrådets främsta.

Vid en reform av 1809 års regeringsform under 1876 bestämdes det att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara den främste inom ministären i Statsrådet, medan ett annat statsråd blev chef för justitiedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister).

§5 Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland hvilka Konungen utnämne en att vara Statsminister och Statsrådets främste ledamot. Desse ega att alla i Statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af Statsrådet.
§34 Statsministern och Ministern för utrikes ärendena innehafve rikets högsta värdighet, och Statsråden den närmaste derintill. Ledamot af Statsrådet må icke tillika annat embete utöfva, ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.
– §§5 & 34, 1809 års regeringsform i 1876 års lydelse[2]

Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev just Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister. Han tillträdde posten den 20 mars 1876.[3]

Under åren 1876 till 1974 var statsministerns officiella titel "Hans Excellens statsministern". Totalt fanns det tre personer med excellenstitel "excellenserna", som förutom statsministern var ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken. Den siste statsministern som i Sverige brukade excellenstiteln var Olof Palme.

Konungen förordnar om nytt val i hela riket till riksdagen (nyval), om statsministern begär det. Efter nyval må förordnande om sådant val ej ånyo meddelas förrän fem månader förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Har förordnande om nyval meddelats, må riksdagssession avbrytas. Beslut därom meddelas av Konungen på statsministerns begäran.
– §108, 1809 års regeringsform i 1969 års lydelse[2]

Ämbetet[redigera | redigera wikitext]

Utse statsminister[redigera | redigera wikitext]

Den demokratiska processen för att utse Sveriges statsminister regleras i regeringsformen, som är en av landets grundlagar.

  • Talmannen lämnar ett förslag till riksdagen på en kandidat till statsminister. Detta efter att innan det ha haft samråd med företrädarna (ofta partiledarna) för partigrupperna i riksdagen, samt därefter ha diskuterat detta med vice talmännen.[5]
    • För att en person ska kunna utses till statsminister måste denne vara svensk medborgare och inte vara anställd eller ha förtroenderubbande uppdrag.[6]
  • Riksdagen röstar om talmannens förslag till statsminister. Om mer än hälften av riksdagsledamöterna röstar nej till den som föreslagits, blir kandidaten inte statsminister.[7] Efter ett riksdagsval skall detta steg ske senast två veckor efter att den nyvalda riksdagen samlats.[8]
  • Den tillträdande statsministern utser på egen hand vilka som ska bli statsråd, alltså medlemmar i den kommande regeringen. Den förordnade statsministern skall meddela riksdagen vilka de blivande statsråden är.[9] Respektive statsråd beskrivs då ofta samtidigt även som minister ansvarig för vissa politiska frågor eller chef för visst departement.[10]
  • Under en regeringsskifteskonselj, som är ett sammanträde där statschefen är ordförande och förordnade statsminister och statsråd deltar, blir slutligen regeringen som helhet utsedd. Om inte statschefen kan genomföra konseljen, träder talmannen in i dennes ställe. Talmannen deltar också normalt i konseljen.[9]
  • Talmannen utfärdar förordnande som statsminister på riksdagens vägnar.[9]

Regeringsskiftet sker vid konseljen på slottet, då statschefen konstaterar att regeringsskifte har ägt rum.[11]

Stegen av händelser anges ovan i samma sekvens som de återfinns i regeringsformens lagtext. Dock har talmannen i praktiska händelseförlopp utfärdat förordnandet redan direkt efter att riksdagen godkänt statsminister genom omröstning.

Entledigande[redigera | redigera wikitext]

Statsministerns och statsrådens entledigande regleras i regeringsformen 6 kap. §§ 7–9.

  • Om riksdagen förklarar att statsministern eller något annat statsråd inte har riksdagens förtroende, ska talmannen entlediga statsrådet. Om regeringen inom en vecka från misstroendeförklaringen beslutar om extra val till riksdagen ska något entledigande inte ske.[12]
  • Talmannen entledigar statsministern om denne begär entledigande. Om statsministern entledigas eller dör ska talmannen entlediga de övriga statsråden. Statsministern och statsråden upprätthåller sina befattningar i en övergångsregering tills den nya regeringen tillträder.[13]
  • En nyvald riksdag ska senast två veckor efter det att den samlats genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar nej, ska statsministern entledigas.[8]

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling

Statsministern har till främsta uppgift att leda regeringen och att utse dess statsråd. Statsministern har befogenhet att ensam tillsätta och avskeda statsråd och behöver inte riksdagens stöd för detta. Riksdagen kan dock när som helst välja att avsätta ett enskilt statsråd eller statsministern. Avsätts statsministern tvingas även hela regeringen avgå. Statsministern har också till uppgift att regelbundet hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.

Enligt regeringsformen[redigera | redigera wikitext]

  • Statsministern ska hålla Statschefen underrättad om rikets angelägenheter, och statschefen ska konsultera statsministern före utlandsresa.[14]
  • Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern tillsätter statsråden.[15] En tillträdande statsminister ska så snart som möjligt tillkännage sina tillträdande statsråd inför riksdagen.[9]
  • Ett statsråd (inklusive statsminister) måste vara svensk medborgare och får inte ha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba dennes förtroende.[6]
  • Ett statsråd ska entledigas vid begäran till statsministern. Statsministern har rätt att entlediga statsråd efter eget tycke.[16] Om statsministern dör eller entledigas så entledigas samtliga statsråd av talmannen.[17]
  • Statsministern kan bland statsråden utse en ställföreträdare som kan tillfälligt rycka in för statsministern vid förhinder.[18]
  • För att biträda statsministern, statsråden och beredningen av regeringsärenden finns Regeringskansliet.[19]
  • Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträden.[20] Statsministern är sammankallande och ordförande vid regeringssammanträde och det krävs närvaro av minst 5 statsråd för beslutsförighet.[21]
  • Statsministern utser bland statsråden departementschefer.[22] Normalt är departementschefer föredragande vid regeringssammanträden för ärenden tillhörande sitt departement, men statsministern kan förordna att ärenden ska föredras av annat statsråd än departementschef.[23]
  • Författningar, propositioner och andra beslut ska för att äga giltighet skrivas under av statsministern eller annat statsråd "på regeringens vägnar".[22]
    • Genom förordning kan dock uppdras åt tjänsteman att skriva under handlingar "på regeringens vägnar".[24]
  • Statsministern ska när riket befinner sig i krig, om möjligt, informeras att Krigsdelegationen trätt i riksdagens ställe.
    • Om Krigsdelegationens ledamöter hindras att mötas på grund av krigsförhållanden meddelas beslutet av regeringen.
    • Om riket befinner sig i krigsfara fattas beslut av statsministern i förening med sex av Utrikesnämndens ledamöter.[25]

Enligt riksdagsordningen[redigera | redigera wikitext]

  • Statsministern ska avge en regeringsförklaring vid riksmötets öppnade, om det inte finns särskilda skäl att avstå från detta.[26]
  • Statsministern bestämmer om annan än ledamot av Utrikesnämnden (inklusive suppleant, statsråd eller tjänsteman) får äga tillträde till nämndens möten som sker bakom lyckta dörrar.[27]

Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

I egenskap av regeringschef företräder statsministern Sverige i Europeiska rådet, Europeiska unionens regelbundna toppmöten mellan unionens stats- eller regeringschefer.

Arvode[redigera | redigera wikitext]

Arvodet för statsministern och övriga statsråd fastställs årligen av statsrådsarvodesnämnden, som är ett organ under riksdagen. Från och med 1 juli 2023 uppgår statsministerns arvode 191 000 kronor per månad.[28]

Tidigare belopp[redigera | redigera wikitext]

Beloppen omräknade till ungefärligt penningvärde år 2020 inom parentes.[29]

  • 1984: 24 000 SEK (57 522 SEK)
  • 1994: 65 000 SEK (89 758 SEK)
  • 1995: 65 000 SEK (87 540 SEK)
  • 1996: 75 000 SEK (100 548 SEK)
  • 1997: 80 000 SEK (106 681 SEK)
  • 1998: 83 000 SEK (110 858 SEK)
  • 1999: 88 000 SEK (116 976 SEK)
  • 2000: 93 000 SEK (122 421 SEK)
  • 2001: 97 000 SEK (124 643 SEK)
  • 2002: 102 000 SEK (128 306 SEK)
  • 2003: 106 000 SEK (130 811 SEK)
  • 2004: 111 000 SEK (136 477 SEK)
  • 2005: 116 000 SEK (141 963 SEK)
  • 2006: 121 000 SEK (143 100 SEK)
  • 2007: 126 000 SEK (148 861 SEK)
  • 2008: 131 000 SEK (149 621 SEK)
  • 2009: 135 000 SEK (154 612 SEK)
  • 2010: 140 000 SEK (158 313 SEK)
  • 2011: 144 000 SEK (158 685 SEK)
  • 2012: 148 000 SEK (161 676 SEK)
  • 2013: 152 000 SEK (166 113 SEK)
  • 2014: 156 000 SEK (170 783 SEK)
  • 2015: 160 000 SEK (175 238 SEK)
  • 2016: 164 000 SEK (177 871 SEK)
  • 2017: 168 000 SEK (178 995 SEK)
  • 2018: 172 000 SEK (179 743 SEK)
  • 2019: 176 000 SEK (180 685 SEK)
  • 2020: 176 000 SEK (179 801 SEK)
  • 2021: 180 000 SEK
  • 2022: 184 000 SEK
  • 2023: 191 000 SEK

Residens[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1995 har Sveriges statsminister haft sitt officiella residens i Sagerska huset som ligger i centrala Stockholm. Ämbetsinnehavaren har även tillgång till herrgården Harpsund i Södermanland, vilken fungerar som rekreationsbostad sedan den donerades för detta ändamål till riksdagen 1953.

Lista över Sveriges statsministrar[redigera | redigera wikitext]

För statsministerämbetena före 1876, se Justitiestatsminister och Utrikesstatsminister.

I Sverige väljs statsministern av riksdagsledamöterna i en statsministeromröstning med negativ parlamentarism, det vill säga det räcker att färre än hälften av ledamöterna röstar emot statsministern, men i teorin behöver ingen rösta för.

En statsministerkandidat presenterar en sonderingsrapport till talmannen för att visa att det finns möjlighet att det blir färre än hälften röster emot. Den valde statsministern gör en regeringsförklaring och presenterar den nya regeringens statsråd inom ett par eller någon dag. Därefter hålls en skifteskonselj där regeringsbytet formellt genomförs tillsammans med statschefen. I statsministeromröstningen 24 november 2021 valdes Magdalena Andersson från Socialdemokraterna som första kvinna att bli statsminister i syfte att bilda regering med Miljöpartiet. Innan regeringsförklaringen och skifteskonseljen genomförts hoppade Miljöpartiet av regeringsbildningen. Magdalena Andersson valde att be talmannen om att entledigas från uppdraget eftersom förutsättningarna för omröstningen ändrats. Hon menade att eftersom en koalitionsregering skulle ha avgått om ett regeringsparti hoppat av borde det gälla även en statsminister som inte tillträtt. Hennes begäran om entledigande accepterades av talmannen.[30]

StatsministerTillträddeAvgickPartiRegering Ref
Louis De Geer d.ä.20 mars 187619 april 1880 PartilösDe Geer d.ä. II[31]
Arvid Posse19 april 188013 juni 1883 LantmannapartietPosse[32]
Carl Johan Thyselius13 juni 188316 maj 1884 PartilösThyselius[33]
Robert Themptander16 maj 18846 februari 1888 PartilösThemptander[34]
Gillis Bildt6 februari 188812 oktober 1889 PartilösG. Bildt[35]
Gustaf Åkerhielm12 oktober 188910 juli 1891 Protektionistiska partietÅkerhielm[36]
Erik Gustaf Boström10 juli 189112 september 1900 LantmannapartietBoström I[37]
Fredrik von Otter12 september 19005 juli 1902 Partilösvon Otter[38]
Erik Gustaf Boström5 juli 190213 april 1905 LantmannapartietBoström II[37][38]
Johan Ramstedt13 april 19052 augusti 1905 PartilösRamstedt[38]
Christian Lundeberg2 augusti 19057 november 1905 Protektionistiska partietLundeberg[38]
Karl Staaff7 november 190529 maj 1906 Liberala samlingspartietStaaff I[38]
Arvid Lindman29 maj 19067 oktober 1911 Lantmanna- och borgarepartietLindman I[38]
Karl Staaff7 oktober 191117 februari 1914 Liberala samlingspartietStaaff II[38]
Hjalmar Hammarskjöld17 februari 191430 mars 1917 PartilösHammarskjöld[38]
Carl Swartz30 mars 191719 oktober 1917 Nationella partietSwartz[38]
Nils Edén19 oktober 191710 mars 1920 Liberala samlingspartietEdén[38]
Hjalmar Branting10 mars 192027 oktober 1920 SocialdemokraternaBranting I[38]
Louis De Geer d.y.27 oktober 192023 februari 1921 PartilösDe Geer d.y.[38]
Oscar von Sydow23 februari 192113 oktober 1921 Partilösvon Sydow[38]
Hjalmar Branting13 oktober 192119 april 1923 SocialdemokraternaBranting II[38]
Ernst Trygger19 april 192318 oktober 1924 Nationella partietTrygger[38]
Hjalmar Branting18 oktober 192424 januari 1925 SocialdemokraternaBranting III[38]
Rickard Sandler24 januari 19257 juni 1926 SocialdemokraternaSandler[38]
Carl Gustaf Ekman7 juni 19262 oktober 1928 Frisinnade folkpartietEkman I[38]
Arvid Lindman2 oktober 19287 juni 1930 Lantmanna- och borgarepartietLindman II[38]
Carl Gustaf Ekman7 juni 19306 augusti 1932 Frisinnade folkpartietEkman II[38]
Felix Hamrin6 augusti 193224 september 1932 Frisinnade folkpartietHamrin[38]
Per Albin Hansson24 september 193219 juni 1936 SocialdemokraternaHansson I[38]
Axel Pehrsson-Bramstorp19 juni 193628 september 1936 BondeförbundetPehrsson-Bramstorp[38]
Per Albin Hansson28 september 19366 oktober 1946 † SocialdemokraternaHansson II,
Hansson III,
Hansson IV
[38]
Östen Undén (tf.)[n 1]6 oktober 194611 oktober 1946 SocialdemokraternaHansson IV 
Tage Erlander11 oktober 194614 oktober 1969 SocialdemokraternaErlander I,
Erlander II,
Erlander III
[38]
Olof Palme14 oktober 19698 oktober 1976 SocialdemokraternaPalme I[38]
Thorbjörn Fälldin8 oktober 197618 oktober 1978 CenterpartietFälldin I[38]
Ola Ullsten18 oktober 197812 oktober 1979 FolkpartietUllsten[38]
Thorbjörn Fälldin12 oktober 19798 oktober 1982 CenterpartietFälldin II,
Fälldin III
[38]
Olof Palme8 oktober 198228 februari 1986 † SocialdemokraternaPalme II[38]
Ingvar Carlsson1 mars 1986[n 2]4 oktober 1991 SocialdemokraternaCarlsson I,
Carlsson II
[38]
Carl Bildt4 oktober 19917 oktober 1994 ModeraternaC. Bildt[38]
Ingvar Carlsson7 oktober 199422 mars 1996 SocialdemokraternaCarlsson III[38]
Göran Persson22 mars 19966 oktober 2006 SocialdemokraternaPersson[38]
Fredrik Reinfeldt6 oktober 20063 oktober 2014 ModeraternaReinfeldt[38]
Stefan Löfven3 oktober 201430 november 2021 [n 3] SocialdemokraternaLöfven I,
Löfven II,
Löfven III
[39]
Magdalena Andersson30 november 202118 oktober 2022 SocialdemokraternaAndersson[40]
Ulf Kristersson18 oktober 2022nuvarande ModeraternaKristersson[41]

† Avled på posten

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Namn Födelse Ålder vid första tillträdet Ämbetstid Ålder vid senaste frånträdet Död Livslängd
Louis De Geer d.ä. 18 juli 1818 57 år och 246 dagar 4 år och 30 dagar 61 år och 276 dagar 24 september 1896 78 år och 68 dagar
Arvid Posse 15 februari 1820 60 år och 64 dagar 3 år och 55 dagar 63 år och 118 dagar 24 april 1901 81 år och 68 dagar
Carl Johan Thyselius 8 juni 1811 72 år och 5 dagar 0 år och 338 dagar 72 år och 343 dagar 11 januari 1891 79 år och 217 dagar
Robert Themptander 14 februari 1844 40 år och 92 dagar 3 år och 266 dagar 43 år och 357 dagar 30 januari 1897 52 år och 351 dagar
Gillis Bildt 16 oktober 1820 67 år och 113 dagar 1 år och 248 dagar 68 år och 361 dagar 24 oktober 1894 74 år och 8 dagar
Gustaf Åkerhielm 24 juni 1833 56 år och 110 dagar 1 år och 271 dagar 58 år och 16 dagar 2 april 1900 66 år och 282 dagar
Erik Gustaf Boström 11 februari 1842 49 år och 149 dagar 11 år och 347 dagar 63 år och 61 dagar 21 februari 1907 65 år och 10 dagar
Fredrik von Otter 11 april 1833 67 år och 154 dagar 1 år och 296 dagar 69 år och 85 dagar 9 mars 1910 76 år och 332 dagar
Johan Ramstedt 7 november 1852 52 år och 157 dagar 0 år och 111 dagar 52 år och 268 dagar 15 mars 1935 82 år och 128 dagar
Christian Lundeberg 14 juli 1842 63 år och 19 dagar 0 år och 97 dagar 63 år och 116 dagar 10 november 1911 69 år och 119 dagar
Karl Staaff 21 januari 1860 45 år och 290 dagar 2 år och 306 dagar 54 år och 27 dagar 4 oktober 1915 55 år och 256 dagar
Arvid Lindman 19 september 1862 43 år och 252 dagar 7 år och 13 dagar 67 år och 261 dagar 9 december 1936 74 år och 81 dagar
Hjalmar Hammarskjöld 4 februari 1862 52 år och 13 dagar 3 år och 41 dagar 55 år och 54 dagar 12 oktober 1953 91 år och 250 dagar
Carl Swartz 5 juni 1858 58 år och 298 dagar 0 år och 203 dagar 59 år och 136 dagar 6 november 1926 68 år och 154 dagar
Nils Edén 25 augusti 1871 46 år och 55 dagar 2 år och 143 dagar 48 år och 198 dagar 16 juni 1945 73 år och 295 dagar
Hjalmar Branting 23 november 1860 59 år och 108 dagar 2 år och 152 dagar 64 år och 62 dagar 24 februari 1925 64 år och 93 dagar
Louis De Geer d.y. 27 november 1854 65 år och 335 dagar 0 år och 119 dagar 66 år och 88 dagar 25 februari 1935 80 år och 90 dagar
Oscar von Sydow 12 juli 1873 47 år och 226 dagar 0 år och 232 dagar 48 år och 93 dagar 19 augusti 1936 63 år och 38 dagar
Ernst Trygger 27 oktober 1857 65 år och 174 dagar 1 år och 182 dagar 66 år och 357 dagar 23 september 1943 85 år och 331 dagar
Rickard Sandler 29 januari 1884 40 år och 361 dagar 1 år och 134 dagar 42 år och 129 dagar 12 november 1964 80 år och 288 dagar
Carl Gustaf Ekman 6 oktober 1872 53 år och 244 dagar 4 år och 178 dagar 59 år och 305 dagar 15 juni 1945 72 år och 252 dagar
Felix Hamrin 14 januari 1875 57 år och 205 dagar 0 år och 49 dagar 57 år och 254 dagar 27 november 1937 62 år och 317 dagar
Per Albin Hansson 28 oktober 1885 46 år och 332 dagar 13 år och 276 dagar 60 år och 343 dagar 6 oktober 1946 60 år och 343 dagar
Axel Pehrson-Bramstorp 19 augusti 1883 52 år och 305 dagar 0 år och 101 dagar 53 år och 40 dagar 19 februari 1954 70 år och 184 dagar
Tage Erlander 13 juni 1901 45 år och 120 dagar 23 år och 3 dagar 68 år och 123 dagar 21 juni 1985 84 år och 8 dagar
Olof Palme 30 januari 1927 42 år och 257 dagar 10 år och 137 dagar 59 år och 29 dagar 28 februari 1986 59 år och 29 dagar
Thorbjörn Fälldin 24 april 1926 50 år och 167 dagar 5 år och 6 dagar 56 år och 167 dagar 23 juli 2016 90 år och 90 dagar
Ola Ullsten 23 juni 1931 47 år och 117 dagar 0 år och 359 dagar 48 år och 111 dagar 28 maj 2018 86 år och 339 dagar
Ingvar Carlsson 9 november 1934 51 år och 112 dagar 7 år och 18 dagar 61 år och 134 dagar Lever ännu 89 år och 164 dagar (lever ännu)
Carl Bildt 15 juli 1949 42 år och 81 dagar 3 år och 3 dagar 45 år och 84 dagar Lever ännu 74 år och 281 dagar (lever ännu)
Göran Persson 20 januari 1949 47 år och 62 dagar 10 år och 198 dagar 57 år och 259 dagar Lever ännu 75 år och 92 dagar (lever ännu)
Fredrik Reinfeldt 4 augusti 1965 41 år och 63 dagar 7 år och 362 dagar 49 år och 60 dagar Lever ännu 58 år och 261 dagar (lever ännu)
Stefan Löfven 21 juli 1957 57 år och 74 dagar 7 år och 58 dagar 64 år och 132 dagar Lever ännu 66 år och 275 dagar (lever ännu)
Magdalena Andersson 23 januari 1967 54 år och 311 dagar 0 år och 322 dagar 55 år och 268 dagar Lever ännu 57 år och 89 dagar (lever ännu)
Ulf Kristersson 29 december 1963 58 år och 293 dagar 1 år och 186 dagar Regerande statsminister Lever ännu 60 år och 114 dagar (lever ännu)

Tidigare statsministrar som återkommit som annat statsråd[redigera | redigera wikitext]

Nedan följer en lista över tidigare statsministrar som har tjänstgjort som statsråd under en annan statsminister.

  • Arvid Lindman, utrikesminister 1917 (statsminister 1906–1911, 1928–1930)
  • Ernst Trygger, utrikesminister 1928–1930 (statsminister 1923–1924)
  • Rickard Sandler, utrikesminister 1932–1936, 1936–1939 (statsminister 1925–1926)
  • Axel Pehrsson-Bramstorp, jordbruksminister 1936–1945 (statsminister juni–september 1936)
  • Ola Ullsten, utrikesminister 1979–1982 (statsminister 1978–1979)
  • Carl Bildt, utrikesminister 2006–2014 (statsminister 1991–1994)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Efter Per-Albin Hanssons död fungerade Östen Undén som tillförordnad statsminister, i sin egenskap av regeringens andre excellens och minister för utrikes ärendena, fram till dess att Tage Erlander svurits in i ämbetet.
  2. ^ Efter Olof Palmes död fungerade Ingvar Carlsson som tillförordnad statsminister fr.o.m. den 1 mars 1986 t.o.m. den 12 mars 1986, då han formellt utsågs till statsminister av riksdagen.
  3. ^ Stefan Löfven röstades bort av riksdagen den 25 september 2018, men upprätthöll ämbetet expeditionsvis i väntan på att riksdagen skulle utse en ny statsminister. Källa: SVT: "Stefan Löfven röstar bort Löfven (S) som statsminister", 2018-09-25, läst 2018-12-10. Den 18 januari 2019 valdes Löfven på nytt till statsminister, så han har alltså innehaft ämbetet oavbrutet sedan den 3 oktober 2014. Något liknande upprepades den 21 juni 2021, då Löfven fälldes i en misstroendeomröstning men satt kvar som statsminister i en övergångsregering, tills han den 7 juli 2021 blev återvald till statsminister och tillträdde två dagar senare, den 9 juli. Källa: SVT: Historiska beslutet: Stefan Löfven fälls i riksdagen, 2021-06-21, läst 2021-07-18 och Aftonbladet: Stefan Löfven röstas fram till statsminister, 2021-07-07, läst 2021-07-18. Han entledigades på egen begäran den 10 november 2021 och hans regering var därefter en övergångsregering i väntan på att en ny statsminister skulle tillträda. Magdalena Andersson valdes till statsminister den 24 november 2021,”Klart: Magdalena Andersson är Sveriges första kvinnliga statsminister”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/G350J9. Läst 24 november 2021.  men begärde sitt entledigande samma dag utan att ha tillträtt posten.”Pressmeddelande: Talmannen har godkänt Magdalena Anderssons begäran om entledigande”. riksdagen.se. 24 november 2021. https://www.riksdagen.se/sv/press/pressmeddelanden/2021/nov/24/pressmeddelande-talmannen-har-godkant-magdalena-anderssons-begaran-om-entledigande/. Läst 24 november 2021. 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”World Statesmen”. http://www.worldstatesmen.org/Sweden.html. Läst 25 juni 2011. 
  2. ^ [a b] Regeringsformen 1809 med ändringar 1809–1974, SNS, hämtad 2012-04-15.
  3. ^ de Geer, Louis (1906). ”Å nyo statsminister (1875–1876)”. Minnen. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 187–202 
  4. ^ "Nikita Chrusjtjov charmar svenskarna". Sveriges Radio. Läst 2012-04-15.
  5. ^ RF 6 kap 4 §
  6. ^ [a b] RF 6 kap 2 §
  7. ^ RF 6 kap 4, 5 §§
  8. ^ [a b] RF 6 kap 3 §
  9. ^ [a b c d] RF 6 kap 6 §
  10. ^ RF 7 kap §§ 1, 5
  11. ^ ”riksdagen.se”. https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/sa-bildas-regeringen/. Läst 28 november 2021. 
  12. ^ RF 6 kap. 7 §
  13. ^ RF 6 kap. 8–9, 11 §§
  14. ^ RF 5 kap 3 §
  15. ^ RF 6 kap 1 §
  16. ^ RF 6 kap 8 §
  17. ^ RF 6 kap 9§
  18. ^ RF 6 kap 10 §
  19. ^ RF 7 kap 1 §
  20. ^ [a b] RF 7 kap 3 §
  21. ^ RF 7 kap 4§
  22. ^ [a b] RF 7 kap 7 §
  23. ^ RF 7 kap 5 §
  24. ^ Ibid.
  25. ^ RF 15 kap 2 §
  26. ^ RO 1 kap 4 §
  27. ^ RO 8 kap 8 §
  28. ^ ”Nya arvoden för statsråden”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/aktuelltnotiser/nya-arvoden-for-statsraden_cms17eb7237-db55-49e9-aa4c-da54b20c66bbsv/. 
  29. ^ ”Prisomräknaren”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/prisomraknaren. Läst 15 november 2019. 
  30. ^ Karlsson, Pär (24 november 2021). ”Andersson: Tycks finnas stöd i kammaren”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/mp-overvager-att-lamna-regeringen. Läst 27 november 2021. 
  31. ^ Thermænius, Edvard, ”Louis G De Geer”, Svenskt biografiskt lexikon, "10:e", Riksarkivet, s. 519 
  32. ^ Söderpalm, Sven Anders, ”Arvid R F Posse”, Svenskt biografiskt lexikon, "29:e", Riksarkivet, s. 459 
  33. ^ Linder, Nils, red. (1875–1899), ”Thyselius, Karl Johan”, Nordisk familjebok, "16:e" (1:a), Stockholm: Gernandts förlag, s. 243–244 
  34. ^ Linder, Nils, red. (1875–1899), ”Themptander, Oscar Robert”, Nordisk familjebok, "16:e" (1:a), Stockholm: Gernandts förlag, s. 145–147 
  35. ^ Hallendorff, O., ”D A Gillis Bildt”, Svenskt biografiskt lexikon, "4:e", Riksarkivet, s. 318 
  36. ^ Linder, Nils, red. (1875–1899), ”Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel”, Nordisk familjebok, "18:e" (1:a), Stockholm: Gernandts förlag, s. 391–392 
  37. ^ [a b] Boëthius, Simon, ”Erik Gustaf Boström”, Svenskt biografiskt lexikon, "5:e", Riksarkivet, s. 540 
  38. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai] ”Sveriges regeringar under 100 år”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 18 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100218142305/http://www.regeringen.se/sb/d/4393. Läst 3 april 2006. 
  39. ^ Sverige har fått en ny regering, Sveriges riksdag, 2 oktober 2014, http://www.riksdagen.se/sv/Start/Aktuellt/Riksdagen-rostar-om-forslaget-till-statsminister/, läst 25 juli 2015 
  40. ^ Här är alla ministrar i Anderssons regering, SVT, 30 november 2021, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/anderssons-overraskning-damberg-anderssons-eftertradare, läst 30 november 2021 
  41. ^ Tidigare regeringsbildningar och statsministrar

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]