Runinskrifter i Tyskland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Dansken Ludvig Wimmer, den första moderna runforskaren, bevisade att alla runalfabet gick tillbaka till en grundläggande futhark av 24 tecken, som var känd och använd av alla germanska stammar.[1] Ut av inskriptioner från tidigt perioden mellan 150-700 e.Kr. så kallade Sydgermansk eller Kontinental korpus (de flesta från Tyskland, men också från Frankrike, Belgien, Schweiz, Bosnien och Ungern) brukligt listats tillsammans. I kontinental korpus används bara runur från den gamla futhark. Huvuddelen av inskriptioner är ristade på baksidan av dräktspännen funna i gravfält i sydvästra Tyskland, det så kallade Alemannien och Bavarien, daterade till år 500–700, fast det finns också inskriptioner från år tidigare än 500 i norra Tyskland.[2] Det finns omkring 65 runinskrifter i Tyskland.[3] En separat grupp (Brakteat korpus) består av folkvandringstida brakteater i norra Tyskland, till exempel de från Nebenstedtskatten.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ludvig Wimmer Runeskriftens ursprung och utveckling i norden, 1874.
  2. ^ [a b] Looijenga, Tineke (på en). Texts and Contexts of the Oldest Runic Inscriptions. https://www.academia.edu/5030830/Texts_and_Contexts_of_the_Oldest_Runic_Inscriptions. Läst 6 maj 2018. 
  3. ^ Looijenga, Jantina Helena (1997) (på English). Runes around the North Sea and on the Continent AD 150-700; texts & contexts. https://www.rug.nl/research/portal/publications/runes-around-the-north-sea-and-on-the-continent-ad-150700-texts--contexts(3ca1edae-a58b-44c7-9048-0ebc4b000e4f).html. Läst 6 maj 2018.