Erik Brate
| Erik Brate | |
 | |
| Född | 13 juni 1857[1][2][3] Bråfors, Norbergs församling, Västmanlands län |
|---|---|
| Död | 11 april 1924 (66 år) Katarina församling, Stockholm |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Språkforskare |
| Maka | Fanny Brate[5][6] |
| Barn | Torun Munthe (f. 1891) |
| Redigera Wikidata | |
Erik Brate, född 13 juni 1857 i Bråfors i Norberg, Västmanlands län, död 11 april 1924 i Stockholm, var en svensk språkforskare och runkännare.
Erik Brate var son till bergsmannen Anders Eriksson och Kristina Mattsdotter. Han började studera i Uppsala 1876, studerade forngermanska språk och sanskrit vid universitetet i Strassburg 1882–83, promoverades till filosofie doktor i Uppsala 1884 med avhandlingen Nordische Lehnwörter im Orrmulum och blev samma år docent i forngermanska språk. Sedan han förestått professuren i svenska språket 1885–87, utnämndes han 1887 till lektor i modersmålet och tyska språket vid Södermalms högre allmänna läroverk i Stockholm, där han blev kvar till 1922. Han blev 1904 ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
1908 utgav han Nordens äldre tidräkning[7]. 1913 utgav han en översättning av den Poetiska Eddan[8]. 1922 utgav han Äldre Vestmannalagens ljudlära.
Brate var en av Sveriges produktivaste runologer. Av hans övriga skrifter märks Runverser tillsammans med Sophus Bugge 1887–91, Fyrungastenen (1898), Östergötlands runinskrifter (1918), Södermanlands runinskrifter (1924), samt Svenska runristare (postumt utgiven 1925). Hans dokumentationsarbete resulterade även i manuskriptet till ett generallexikon över Sveriges runinskrifter.
Han gifte sig 1887 med konstnären Fanny Brate. Paret hade döttrarna Astrid Billström (1888–1929), konstnären Torun Munthe, Ragnhild (1892–94) och fil mag Ingegärd Langlet (1899–1951).[9][10]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Elof Hellquist: Erik Brate i Svenskt biografiskt lexikon (1926)
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Erik Brate, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Norbergs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11099/C/9 (1852-1861), bildid: C0009963_00125, födelse- och dopbok, s. no value, läs onlineläs online, läst: 7 april 2018, ”39,Erik,Juni,13,Juni,18,Bergsman Anders Ersson i Bråfors och ? Hustrun Stina Matsdotter”.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok, 18570613 Brate, Erik, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Brate, ERIK, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, Brate, Erik, f. 1857 i Norberg Västmanlands län, lektor, läs onlineläs online, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, Brate, Erik, f. 1857 i Norberg Västmanlands län, Lektor, läs onlineläs online, läst: 7 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Nordens äldre tidräkning från Projekt Runeberg
- ^ Den poetiska Eddan från Projekt Runeberg
- ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikisource har verk av eller om Erik Brate.- Erik Brate (1857-1924) hos Litteraturbanken
- Erik Brate i Libris
- Brate, Erik i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
- Brate, 1. Erik i Svenska män och kvinnor (1942)
- Nordische lehnwörter im Orrmulum (1884)
- Erik Brates Sveriges runinskrifter (1928) publicerad hos Projekt Runeberg
