Särskilt boende

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Särskilt boende är i Sverige det gemensamma namnet för flera boendeformer, som anpassats för exempelvis äldre med stort behov av omsorg. Dessa boendeformer ser olika ut i olika kommuner.

Plats inom särskilt boende kan erhållas efter ansökan till kommunens biståndshandläggare. Ansökan görs enligt LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) eller SoL (socialtjänstlagen) och avslag kan överklagas till förvaltningsrätten. För att en person ska beviljas särskilt boende enligt SoL krävs att en skälig levnadsnivå inte kan uppnås i hemmet genom insatser av hemtjänsten.

Den äldre hyr en lägenhet inom boendet och använder egna möbler, vilket gör att bostadstillägg utbetalas enligt gällande regler. Mat och omsorg betalas separat. Dygnet runt finns personal tillgänglig och kommunen svarar upp till sjuksköterskenivå för de boendes hälsa. Distriktsläkare gör regelbundna besök. I anknytning till särskilda boenden finns ofta samlingspunkter där även andra än de boende kommer för att äta i restaurang och delta i aktiviteter.

Kammarrätten avgjorde i april 2006 ett ärende, där länsstyrelsen i Stockholm motsatt sig ett privat vårdföretags önskan, att i viss utsträckning ersätta nattpersonal med ett larmsystem baserat på rörelsedetektorer. Domen utföll till vårdföretagets fördel.

Parbogaranti[redigera | redigera wikitext]

1 november 2012 infördes i Sverige, parbogaranti, vilket innebär rätt till sammanboende även när vårdbehoven skiljer. Den friskare parten i ett förhållande kan bo med sin make eller sambo på ett särskilt boende, dock utan insatser av personalen.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Regeringens proposition 2011/12:147 Rätten att få åldras tillsammans - en fråga om skälighet, värdighet och välbefinnande i äldreomsorgen”. Socialdepartimentet. http://www.regeringen.se/download/93ac9995.pdf?major=1&minor=192712&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment. [död länk]