S:t Boris och Glebs kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kyrkans exteriör

S:t Boris och Glebs kyrka (vitryska: Царква Св. Барыса і Глеба) är den äldsta bevarade byggnaden i Hrodna, Vitryssland. Kyrkan är den enda monumentala byggnaden från den svartryska arkitekturen och skiljer sig från andra ortodoxa kyrkor genom omfattande användning av polykroma fasettskurna stenar i blå, gröna och röda nyanser arrangerade så att de bildar kors eller andra figurer på kyrkans murar.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan är krönt med en central kupol som hålls uppe med sex cirkulära pelare. Exteriören är tydligt markerad med pilastrar med avrundade hörn liksom själva byggnaden. Kyrkans narthex har en empor som nås genom en smal trappa i västra muren. Två andra trappor har påträffats i murarna vid sidan om sidoabsiderna; deras användning är inte helt känd. Golvet kantas av keramiska plattor som applicerats i dekorativa mönster. Interiören kantades med ett otal inbyggda kannor, som i östortodoxa kyrkor vanligen fungerade som resonanslådor men i detta fall var de till för att producera dekorativa effekter. Av denna anledning har mittskeppet aldrig bemålats.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan byggdes före 1183 och var helt intakt (avbildades på 1840-talet av Michał Kulesza) fram till 1853 då södra muren föll samman på grund av dess utsatta läge invid Njemens höga flodbank. Under restaureringsarbetena upptäcktes fragment av 1100-talsfresker i absiden. Rester av fyra andra kyrkor i samma stil, dekorerade med kannor och färgade stenar istället för fresker har upptäckts i Hrodna och Vaŭkavysk. De har samtliga daterats till skiftet mellan 1100-talet och 1200-talet liksom lämningarna av den första stenpalatsen Hrodnas gamla slott.

2004 sattes kyrkan upp på Vitrysslands tentativa världsarvslista.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ ”SS. Boris and Gleb (Kalozha) Church in the city of Hrodna” (på engelska). Unescos världsarvscenter. 28 augusti 2012. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/1895/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]