S:t Eriks Lervarufabriker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fasadtegel på Centrumhuset, Stockholm

AB S:t Eriks Lervarufabriker var en keramikverkstad och ett tegelbruk i Uppsala mellan 1888 och 1962.

Företaget startades 1888 som Uppsala Nya Kakelfabrik på Blomgatan 9 i stadsdelen Erikslund och tillverkade huvudsakligen kakelugnar.

1907 bildades AB S:t Eriks Lervarufabriker som tog över kakelfabriken. Produktionen breddades till konst- och hushållsgods.

1908–1909 uppfördes en ny tegelbruksbyggnad i kvarteret Grenen. På samma plats finns idag Tiundaskolan. 1937 såldes kakel- och keramikfabriken till Uppsala-Ekeby AB, medan tegelbruket blev kvar i bolagets ägo. 1942 startades även en cementvarufabrik, där idag Tiunda IF:s sportplats ligger. 1962 flyttade företaget sin verksamhet till Husbyborg[förtydliga], nedlade tegelproduktionen och bytte samtidigt namn till AB S:t Erik Betong.

Tegel[redigera | redigera wikitext]

Tegelbruket hade en 90 meter lång ringugn med sexton kammare. Årsproduktionen kunde uppgå till 6 miljoner mur- och taktegel. En specialbeställning var tegel till Cyrillus Johanssons Centrumhus i korsningen Kungsgatan-Sveavägen i Stockholm.

Kakelugnar[redigera | redigera wikitext]

Kakelugnstillverkningen fick en ny inriktning omkring 1910 med modeller hämtade från 1700-talet och genom avtal med Nordiska museet återupptogs tillverkningen av äldre mönster. Företaget ställde ut på Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm och hade egen utställning i Uppsala men även på Drottninggatan i Stockholm. Flera arkitekter formgav kakelugnar för tillverkning vid S:t Erik, till exempel Gunnar Asplund, Carl Westman och Cyrillus Johansson.

Lergods[redigera | redigera wikitext]

Hushållsgods av Agda Österberg tillverkades inför Hemutställningen 1917. På 1920- och 1930-talen tillverkades konstnärlig keramik. En rad kända konstnärer verkade under dess storhetstid vid fabriken, bland andra Sven Boberg, Edvin Ollers 1925-27, Anna-Lisa Thomson, Märta Ankarswärd-Grönvall, Hildur Haggård, Gertrud Lönegren 1932-36, Maggie Wibom 1935-36 och Greta Runeborg-Tell 1935–37.

Se också[redigera | redigera wikitext]

Foto på extern länk[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • S:t Eriks Lervarufabriker - numera ett minne blott, Sten Sjöstedt, artikel i årsboken Uppland 1971
  • Produktionen vid kakelfabriken 1907-1937, Anna Hedstrand, artikel i årsboken Uppland 1971
  • Estelle Schlossman (1996) Lergodskonstnärer, sid. 35-40
  • Lööw-Brinkhagen: S:t Eriks - ett gott stycke industrihistoria. Uppsala 2015