Edvin Ollers

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karikatyrteckning av Edvin Ollers, teckningen är utförd av konstnären John Jon-And.
Glas av Edvin Ollers från Ekenäs glasbruk.

Edvin Ollers, ursprungligen Olsson, född 28 mars 1888 i Norrtälje, död 2 december 1959 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm[1], var en svensk konstnär och formgivare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Edvin Ollers studerade vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1905–1909 och på Göteborgs musei rit- och målarskola (Konsthögskolan Valand) i Göteborg 1909–1910. Han var teckningslärare vid Östra real i Stockholm 1910–1916 och underlärare vid Tekniska skolan i Stockholm 1911–1943.

Åren 1917–1918 var han anställd vid Kosta glasbruk, parallellt med keramikformgivning vid Uppsala Ekeby och från 1918 till 1924 var han verksam vid Reijmyre glasbruk. Han hann även med en period på S:t Eriks lervarufabrik (1924–1927). Mellan slutet av 1920-talet och 1940-talets början formgav han även produkter för Limmareds glasbruk samt för Elme glasbruk, där han var stationerad från 1926 till omkring 1930.

Åren 1930–1932 arbetade han åter för Kosta glasbruk och, parallellt med detta, under 1931–1932 för Alsterfors glasbruk. Mellan 1934 och 1940 arbetade han för Åfors glasbruk, 1946–1947 vid Ekenäs glasbruk och 1947 vid Flygsfors glasbruk.

Under många år, fram till 1950, arbetade Ollers även i tenn för Schreuder & Olsson. Han arbetade även i silver med produkter för GAB.

Han drev sommartid en målarskola på västkusten. Hans svala Cézanneinspirerade måleri omfattar stilleben, sydländska landskap och motiv från Bohuslän. [2]

Verk och representation[redigera | redigera wikitext]

Bland hans offentliga konst kan nämnas altartavlan i Jakobs kyrka, Stockholms gravkapell, altartavlan i Hyltebruks kyrka samt en seccomålning i Katarina kyrka. Han är representerad på Nationalmuseum[3] i Stockholm, Moderna museet[4], Statens museum for Kunst i Köpenhamn samt flera länsmuseer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1978. 
  3. ^ Nationalmuseum
  4. ^ Moderna museet

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Estelle Schlossman (1996) Svenska lergodskonstnärer, Carlsson, sid. 158-164

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]