Safavider
Safaviderna var en persisk dynasti med bland annat turkmenskt ursprung som härskade från 1501 till 1736 i Iran och etablerade shiaislam som Irans officiella religion.[1]
Dynastin grundades av Ismail I[2] och dess storhetstid inföll under shah Abbas I (1588-1629) då Isfahan var huvudstad.
Safaviderna hade en mycket stark militärmakt och kunde genom denna kontrollera riket. Namnet kommer av Safi-al-din, som levde i slutet av 1200- och början av 1300-talet, och som ses som grundaren till sufiorden Safavidorden.[3] Under Safavidernas tid ändrades dåvarande Persiska rikets huvudstad från Isfahan till Ardabil som ligger i Iranska Azarbaijan.
Under ett par korta perioder kontrollerade safaviderna även territoriet motsvarande nuvarande Irak, från början av 1500-talet till 1534 och åren 1623–1638, efter vilka Osmanska riket tog makten i området.[4]
Referenser
- ^ Nordberg, Michael: Iran under safaviddynastin (1501–1736) i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 1 februari 2016.
- ^ Hägerdal, Hans: Ismail I i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 1 februari 2016.
- ^ ”Ebn Bazzāz”. Encyclopaedia Iranica. http://www.iranicaonline.org/articles/ebn-bazzaz. Läst 1 februari 2016.
- ^ Aringberg-Laanatza, Marianne; Holmertz, Gert; Hansson, Anders: Irak: Historia i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 10 januari 2016.
|