Umayyaderna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den umayyadiska dynastin (661750) när dess utbredning var som störst.
  Expansion under Profeten Mohammed, 622632
  Expansion under de fyra rättfärdiga kaliferna, 632661
  Expansion under det umayyadiska kalifatet, 661750

Umayyaderna (arabiska: الأمويون, al-umawiyyūn, eller بنو أمية, banū umayya; turkiska: Emevi) var en arabisk klan av stammen Qureish som liksom profeten Muhammeds klan Hashim hade Abd Manaf som gemensam stamfader. Från den umayyadiska klanen (Banu Umayyad) utvecklades efter den fjärde kalifen Alis död 661 den umayyadiska dynastin som styrde det islamiska riket till 750. Dynatins kalifer var de första som inte härstammade direkt från Muhammed. Under deras tid utvidgades det islamiska riket.

Dynastins grundande[redigera | redigera wikitext]

Den umayyadiska moskén i Damaskus

Umayyadernas dynasti grundades av Muawiya I. Han var guvernör i Syrien under den tredje kalifen Usman ibn Affan och efter mordet på denne ledde han en revolt mot efterträdaren Ali ibn Abi Talib. Efter Slaget vid Siffin hade de kommit överens om att dela det muslimska imperiet mellan sig. När Ali blev mördad utropade sig Muawiyah till ensam kalif över den muslimska världen. Detta blev början på den umayyadiska dynastin som flyttade imperiets huvudstad från Medina till Damaskus.

Erövringar[redigera | redigera wikitext]

Umayyaderna fortsatte utbredningen av de islamska områdena. Riket växte i öster till Indusdalen och in i Centralasien. I väster blev hela Nordafrika intaget 665 och större delen av Iberiska halvön blev besatt. Arabernas redan under Usman grundade sjömakt förstärktes, men Bysantinska riket behöll herraväldet över havet. Bysantinska rikets huvudstad Konstantinopel belägrades 717–718. Vid Poitiers i Frankrike utkämpades 732 den drabbning då arabernas framryckande i Europa för alltid slogs tillbaka av Karl Martell och frankerna.[1]

Slutet på dynastin[redigera | redigera wikitext]

Umayyaderna störtades 750 av abbasiderna efter förlusten i slaget vid Zab och de flesta umayyader blev mördade. En av prinsarna, Abd ar-Rahman I, tog dock över de muslimska områdena i Spanien och grundade en ny umayyadisk dynasti där, med Córdoba som huvudstad. Det var först ett emirat med blev senare Kalifatet Córdoba.

Umayyadernas kalifer[redigera | redigera wikitext]

Släktträd över de umayyadiska kaliferna. Kaliferna anges med ordningsnummer framför sina namn samt regeringsperiod efter. Umayya och profeten Muhammeds familj var släkt.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Umayya
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Abu al-As
 
 
 
Harb
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
al-Hakam
 
Affan
 
 
Abu Sufyan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Usman (644-656)
 
 
1. Muawiya I (661-680)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Yazid I (680-683)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Marwan I (684-985)
 
 
 
 
 
 
3. Muawiya II (683)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Muhammad
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Abd al-Malik (685-705)
 
 
 
 
 
 
 
Abd al-Aziz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. al-Walid I (705-715)
 
7. Sulayman (715-717)
 
9. Yazid II (720-724)
 
10. Hisham (724-743)
 
8. Umar II (717-720)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Yazid III (744)
 
13. Ibrahim (744)
 
 
 
11. al-Walid II (743)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Marwan II (744-750)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
De spanska umayyaderna

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Poitiers Svensk uppslagsbok 1955