Sandödla

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sandödla
Status i Sverige: Sårbar[1]
Zauneidechse3.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningÖdlor
Lacertilia
FamiljEgentliga ödlor
Lacertidae
SläkteHalsbandsödlor
Lacerta
ArtSandödla
L. agilis
Vetenskapligt namn
§ Lacerta agilis
AuktorLinné, 1758
Sandödlor vid parning
Sandödlor vid parning
Hitta fler artiklar om djur med

Sandödlan (Lacerta agilis) är en art i familjen egentliga ödlor.

Sandödlan är en fullständigt ovipar – det vill säga äggläggande – ödla, som ibland kan ses solande på stenar och grenar i mer öppna landskapsmiljöer.

Sandödlan skiljer sig från den i Sverige mycket vanligare skogsödlan genom att den har gomtänder, blir nästan 28 centimeter lång (i Norden dock som mest 23 cm) och alltså betydligt större, och har fyra små plåtar mellan näsborren och ögat. Grundfärgen är gråbrun eller grön, ofta med längsgående rader av svarta fläckar. Längs ryggen har den ett band med små fjäll, klart mindre än omgivningen. På buken är hannen ljust grönaktig, medan honan där är vitaktig. Under parningstiden blir hanens sidor intensivt gröna.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten föredrar varma sydsluttningar i sand- och grustäkter, men kan även förekomma på jordbankar som järnvägsvallar och kraftledningsgator, samt i skogsbryn, på sandstränder och hedartade marker.[1]

Födan består främst av ryggradslösa djur som gräshoppor, skalbaggar, fjärilslarver och spindlar. Det händer att den tar byten av sin egen art.[1][2]

Sandödlan kan bli upp till 19 år gammal.[1]

Arten är äggläggande; den lägger 5 – 12 (i Danmark, i undantagsfall upp till 17; antalet är troligtvis mindre i Mellansverige) mjukskaliga, avlånga ägg i en håla som honan har grävt i sandig jord. Efter äggläggningen täcker hon över äggen. De kläcks efter 70 till 80 dygn beroende på temperatur.[1][2]

Bland predatorer kan nämnas många fåglar, som hägrar och fasaner, däggdjur som grävling och tamkatt samt hasselsnok. Sandödlan kan snöra av sig svansen om den skulle känna sig hotad; då svansen rör sig ett tag efter avsnörningen kan den tjäna som ett lockbete mot en tilltänkt fiende.[2] Den avsnörda svansen växer ut igen.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sandödlan är spridd över mellersta och södra Europa samt till Sibirien i öster. I Sverige påträffas den från Skåne i söder till Dalarna och trakten av Gävle i norr.[2] I Finland där arten inte är rödlistad utan betraktas som en "invasiv art av nationell betydelse", har den observerats i södra och mellersta delarna av landet, upp till Norra Österbotten.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Sven-Åke Berglind (1995, 2006, 2015). Lacerta agilis Sandödla”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100070. Läst 27 april 2018. 
  2. ^ [a b c d e] Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe (2001) [1997] (på danska). Nordens padder og krybdyr. København: G.E.C. Gads Forlag. sid. 271-280. ISBN 87-12-02982-3 
  3. ^ lacertider, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. ISBN 91-71337-47-4
  4. ^ Markus Piha (2010). ”sandödla Lacerta agilis. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.201133. Läst 27 april 2018.