Sankt Gotthardsbanan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sankt Gotthardsbanan är en järnvägslinje genom bergskedjan Sankt Gotthard i Schweiz.

Sankt Gotthardsbanans egentliga sträckning är mellan Schwyz i norr och Chiasso i söder. I Schwyz ansluter den till linjerna mot Zug och vidare mot Zürich, i Chiasso mot det italienska järnvägsnätet. Banan byggdes i slutet av 1800-talet och var då som idag en mycket krävande linje, med kraftiga stigningar och flera spiraler och loopar för att vinna höjd. En del av dessa spiraler och loopar ligger dessutom i tunnlar. Särskilt spektakulär är banan runt orten Wassen där linjen passerar staden fyra gånger på olika nivåer.

Man har hela tiden projekterat tunga godstågslok till denna bana. Under första världskriget blev bristen på kol en av orsakerna till att banan elektrifierades. Nu behövde man ett starkt lok som kunde dra tunga tåg på denna linje med många kraftiga stigningar och som kunde dra tågen med oförminskad kraft genom alla kurvorna. Svaret blev det stora "Krokodilen".

Linjen är numera dubbelspårig i hela sin längd. Turtätheten är mycket hög och det är Schweiz mest trafikerade järnväg, såväl till antalet tåg som till mängden gods eller passagerare. Banan trafikeras av persontåg samt tunga godståg som går mellan Italien och norra Europa. Persontågen går även i lokal- och regionaltrafik. 2017 beräknas Gotthard-bastunneln, en 57 km lång järnvägstunnel vara klar, denna skall eliminera de svåraste partierna av linjen just mellan Biasca och Erstfeld. Gotthard-bastunneln kommer sannolikt att vara världens längsta järnvägstunnel när den är klar.