Sava (helgon)
| Helige Sava Свети Сава Sveti Sava | |
 Свети Сава Sveti Sava Fresk föreställande Helige Sava. | |
| Född | 1169 eller 1174 Miščiće, Storfurstendömet Serbien |
|---|---|
| Död | 14 januari 1236 Tarnovo, Andra bulgariska riket |
| Vördas inom | Östortodoxa kyrkorna |
| Helgedom | Helige Savas kyrka |
| Helgondag | 27 januari |
| Attribut | Furste, munk, ärkebiskop, författare och diplomat |
| Skyddshelgon för | Serbien, Serbiska folket och Serbisk utbildning |
Helige Sava (serbisk kyrilliska: Свети Сава; latinska: Sveti Sava; kyrkslaviska: Свѧтой Са́вва), även känd som Upplysaren, född år 1169 eller 1174 i Miščiće i Storfurstendömet Serbien, död 14 januari 1236 i Tarnovo i Andra bulgariska riket, var furste av Zahumlje under åren 1190–1192, östortodox munk och första ärkebiskopen av den autokefala Serbisk-ortodoxa kyrkan.[1][2]
Han var också författare, diplomat och grundare av serbisk lag, serbisk medeltida litteratur och Hilandarklostret i Grekland.[1]
Sava är ett helgon inom den Östortodoxa kyrkan där han har titeln isapostolos, som betyder jämställd med apostlarna. Hans festdag firas den 27 januari och anses allmänt vara en av de viktigaste personerna inom Serbiens historia, där han är även skyddshelgon för Serbien, serbiska folket och serbisk utbildning.[1]
Han föddes som Rastko Nemanjić (Растко Немањић/Rastko Nemanjić), yngsta sonen till storfursten Stefan Nemanja som är Nemanjić-dynastins stamfader.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Serbisk-ortodoxa kyrkan
[redigera | redigera wikitext]Helige Sava var Serbisk-ortodoxa kyrkans första ärkebiskop och tillskrivs därför som dess grundare, eftersom han år 1219 i Nicaea (nuvarande İznik i Turkiet) lyckades utverka bildandet av ett självständigt serbiskt ärkebiskopsdöme.[1]
Sava låg bakom Hilandarklostret på halvön Athos i Grekland.[1][3]
Död
[redigera | redigera wikitext]År 1236 överlät han ärskebiskopstolen till sin lärjunge Arsen. Efter en färd till Jerusalem dog Sava i Tarnovo i det Andra bulgariska riket.
Efter hans död fördes hans reliker till klostret Mileševa nära Prijepolje där de bevarades fram till år 1595, då de fördes till Belgrad och brändes av osmanerna som straff för att serberna hade rest sig i ett uppror samma år.
På den platsen där Savas reliker brändes finns en av de största östortodoxa kyrkobyggnaderna i världen, uppkallad efter honom och heter Helige Savas kyrka. Det finns också fler med samma namn, se Helige Savas kyrka.[1]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
Ikon föreställande brännandet av Helige Savas reliker.
Målning föreställande Sava av Dimitrije Avramović från år 1852.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 Web Royal. ”Saint Sava” (på amerikansk engelska). The Royal Family of Serbia. https://royalfamily.org/about-serbia/saint-sava/. Läst 19 augusti 2026.
- ↑ RINA. ”Miščići, rodno mesto Svetog Save: U ovom selu se sada gradi hram velikom svetitelju FOTO” (på serbiska). B92.net. https://www.b92.net/o/zivot/vesti. Läst 19 augusti 2026.
- ↑ Mileusnić, Slobodan (2000) [1989]. Sveti Srbi (in Serbian). Novi Sad: Prometej. ISBN 86-7639-478-4. OCLC 44601641.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sava (helgon).