Serbisk-ortodoxa kyrkan

Från Wikipedia

Serbisk-ortodoxa kyrkan
Српска православна црква
Srpska pravoslavna crkva
Karta över serbisk-ortodoxa kyrkans eparkier (stift) i länderna som tillhörde SFR Jugoslavien (juli 2022).
FörkortningSvenska: SOK
Serbiska: СПЦ/SPC
Region och utbredningSerbien Serbien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Kosovo Kosovo
Montenegro Montenegro
USA USA
Australien Australien
Sydafrika Sydafrika
Grundad1219
GrundareSankt Sava
TypKristet samfund
Juridisk statusAktiv
Medlemmar8 miljoner
Officiella språkSerbiska
Kyrkslaviska
Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriarkPorfirije
Ansluten tillÖstortodoxa kyrkan
Östkyrkan
WebbplatsПочетна - Српска Православна Црква (spc.rs)

Serbisk-ortodoxa kyrkan eller Serbiska ortodoxa kyrkan, förkortat SOK,[1] (serbiska: Српска православна црква, förkortat СПЦ/Srpska pravoslavna crkva, förkortat SPC) är ett autokefalt östortodoxt kristet kyrkosamfund som är Serbiens nationella kyrka.

Serbisk-ortodoxa kyrkan har omkring 8 miljoner anhängare.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mosaik föreställande Sankt Sava, som grundade serbisk-ortodoxa kyrkan.

Serberna i södra Europa var osäkra under långa tider på vilken kyrka de skulle följa, antingen den romersk-katolska eller östortodoxa kyrkan.[3]

När Sankt Sava blev ärkebiskop över de östortodoxa kristna i Serbien 1219, samlade han de serbiska furstarna bakom Konstantinopels ekumeniska patriarkat och skapade en enhetlig kyrka. Därför räknas Sankt Sava som serbisk-ortodoxa kyrkans grundare.[4]

När kungariket Serbien växte och fick mer makt, och särskilt under Stefan Uroš IV Dušan från 1331, som var kejsare 1346–1355, gjorde ärkebiskopen i Peć området till ett patriarkat.[2][5]

Osmanska riket[redigera | redigera wikitext]

Den serbisk-ortodoxa kyrkans största blomstring inträffade under perioden före turkarnas erövring. I och med den slutliga turkiska erövringen 1459 blev större delen av de serbiska landområdena en del av Osmanska riket.

Efter patriark Arsenije II:s död 1463 valdes ingen efterträdare. Patriarkatet avskaffades därmed de facto och hamnade under Konstantinopels ekumeniska patriarkats jurisdiktion. Den turkiske sultanen, Süleyman I, återupprättade det serbiska patriarkatet 1557.

På grund av att serbisk-ortodoxa kyrkan deltog i flera uppror mot turkarna avskaffade turkarna patriarkatet återigen 1766. Än en gång kom kyrkan under Konstantinopels ekumeniska patriarkat. Men detta var också en period då många kristna konverterade till islam för att undvika stränga skatter som infördes av turkarna som hämnd för uppror och fortsatt motstånd.

Många serber med sina hierarker emigrerade till södra Ungern där kyrkan fick självstyre. Ärkebiskoparnas säte flyttades från Peja, Kosovo till Sremski Karlovci, Serbien.[6]

Efter Osmanska riket[redigera | redigera wikitext]

Den serbisk-ortodoxa kyrkan fick slutligen sin självständighet och blev autokefal 1879, året efter att Serbien erkänts som en självständig stat av stormakterna under den tiden.[6]

Efter första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget förenades alla serber under en kyrklig myndighet, patriarkatet återupprättades 1920 och den fullständiga patriarkaliska titeln blev ''Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci och serbisk patriark''.[6]

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget genomgick den serbisk-ortodoxa kyrkan svåra prövningar då många biskopar, präster och cirka 1,7 miljoner östortodoxa kristna dödades av bland annat tyska och kroatiska styrkor (se Ustaša). Hundratals kyrkor förstördes också.[6]

Kommunismen[redigera | redigera wikitext]

Under kommunismen genomgick serbisk-ortodoxa kyrkan nya prövningar. Religiös undervisning i skolorna förbjöds, kyrkans egendom konfiskerades och kyrkans inflytande i samhället minskade.[6]

Jugoslaviska krigen[redigera | redigera wikitext]

Under de jugoslaviska krigen dog ungefär 10 000 serbisk-ortodoxa kristna och över en miljon blev tvungna att fly. Över 700 kyrkor och viktiga platser förstördes eller skadades.[7]

Efter Natos flygbombningar av Jugoslavien 1999 tvingades ännu fler människor på flykt från Kosovo, där kyrkan har sina rötter.[7]

Från 1999 till 2005 tvingades ungefär 250 000 personer från sina hem och några tusen blev dödade eller tagna som gisslan. Runt 150 kyrkor, kloster och andra platser förstördes.[7]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Serbisk-ortodoxa kyrkan är en av de största ortodoxa kyrkorna i Sverige och har totalt 8 församlingar.[8] Stockholm är huvudsätet för biskopen över stiftet som består av Storbritannien och Skandinavien.

Under slutet av 1960-talet kom stora grupper av serber till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den första serbisk-ortodoxa församlingen i Sverige, Helige Nikolaos, grundades i Västerås 1971.[8]

Utanför Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sankt Savas kyrka i Belgrad, Serbien.

Serbisk-ortodoxa kyrkan är uppdelad i metropolitdömen och eparkat. Kyrkan är främst representerad i Serbien, Montenegro, nord-östra Bosnien och Hercegovina (Serbiska republiken) och övriga delar av forna Jugoslavien.

Förutom Sverige och de ovannämnda finns serbisk-ortodoxa kyrkan i en rad andra länder runt om i världen. Bland annat bor cirka 70 000 serbisk-ortodoxa kristna i USA och Kanada. Men kyrkan finns också i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, Slovenien, Storbritannien, Schweiz, Australien, Sydafrika, Argentina och Nya Zeeland.[2]

Efter Nordmakedoniens självständighet uppstod en konflikt mellan den serbisk-ortodoxa kyrkan och den makedoniska ortodoxa kyrkan som ledde till att patriarken tillsatte en ärkebiskop i landet, med säte i staden Ohrid. Genom serbiska emigranter har kyrkan också spridits över stora delar av världen.

Stift[redigera | redigera wikitext]

Preradovacklostret i Šumadija, Serbien.

Kyrkan har 32 stift, varav 4 finns i Nordamerika.[9]

Patriark[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan leds av en patriark vars fullständiga officiella titel är ''Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriark''. Serbisk-ortodoxa kyrkans nuvarande (november 2023) patriark är Porfirije.

Porfirije valdes till patriark den 18 februari 2021, vilket innebär att han är serbisk-ortodoxa kyrkans 46:e patriark. Han var tidigare metropolit av Zagreb och Ljubljana.[10][11]

Kalender[redigera | redigera wikitext]

Alla serbiska helgons serbisk-ortodoxa kyrka i Mississauga, Ontario, Kanada.

Serbisk-ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern.[2]

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Följande organisationer är serbisk-ortodoxa kyrkan medlem i:

Helgon[redigera | redigera wikitext]

Exempel på helgon inom den serbisk-ortodoxa kyrkan är:

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Skrift om den serbisk-ortodoxa kyrkan (SOK) - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. https://www.myndighetensst.se/om-oss/nyheter/nyhetsarkiv-aktuellt/2021-06-23-skrift-om-den-serbisk-ortodoxa-kyrkan-sok.html. Läst 13 augusti 2023. 
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 24 november 2023. 
  3. ^ ”Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 21 oktober 2023. https://www.britannica.com/topic/Serbian-Orthodox-Church. Läst 26 november 2023. 
  4. ^ ”Church | Serbian Orthodox Church [Official web site”]. arhiva.spc.rs. http://arhiva.spc.rs/eng/church.html. Läst 24 november 2023. 
  5. ^ ”Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 21 oktober 2023. https://www.britannica.com/topic/Serbian-Orthodox-Church. Läst 24 november 2023. 
  6. ^ [a b c d e] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 30 oktober 2023. 
  7. ^ [a b c] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 26 november 2023. 
  8. ^ [a b] ”Serbisk-ortodoxa kyrkan”. Sveriges kristna råd. https://www.skr.org/medlemskyrkor/serbisk-ortodoxa-kyrkan/. Läst 13 augusti 2023. 
  9. ^ ”Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 21 oktober 2023. https://www.britannica.com/topic/Serbian-Orthodox-Church. Läst 24 november 2023. 
  10. ^ ”Oslobođenje - SPC dobila novog patrijarha: Ko je Porfirije Perić” (på bs-BA). www.oslobodjenje.ba. 18 februari 2021. https://www.oslobodjenje.ba/vijesti/region/spc-dobila-novog-patrijarha-ko-je-porfirije-peric-631554. Läst 26 november 2023. 
  11. ^ Hellasije (19 februari 2021). ”Porfirije (patrijarh srpski) Biografija” (på sr-RS). Biografija.org. https://www.biografija.org/religija/pravoslavlje/porfirije-patrijarh-srpski/. Läst 26 november 2023. 
  12. ^ [a b] Levushkina, R. (2020). ”SERBIAN SAINTS HAGIOANTHROPONYMS IN SERBIAN AND RUSSIAN (STRUCTURAL AND COMPARATIVE ANALYSIS)”. Onomastics of the Volga Region (1): sid. 89–95. doi:10.34216/2020-1.onomast.89-95. http://dx.doi.org/10.34216/2020-1.onomast.89-95. Läst 12 april 2023. 
  13. ^ ”Цамблаковото "Житие на свети крал Стефан Дечански" в руската ръкописна традиция”. Tarnovo Literary School 9 (1). 2011. doi:10.54664/ywdg3652. http://dx.doi.org/10.54664/ywdg3652. Läst 12 april 2023. 
  14. ^ [a b] ”List of Serbian Saints - Serbian Saints (liquisearch.com)”. https://www.liquisearch.com/list_of_serbian_saints/serbian_saints#:~:text=List%20of%20Serbian%20Saints%20-%20Serbian%20Saints%201,Venerable%20Visarion%20Saraj%20-%203%20November%20Fler%20objekt. Läst 26 november 2023. 
  15. ^ ”List of Serbian Saints - Serbian Saints”. www.liquisearch.com. https://www.liquisearch.com/list_of_serbian_saints/serbian_saints. Läst 12 april 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]