Sankthelenapipare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sankthelenapipare
Status i världen: Sårbar[1]
Charadrius sanctaehelenae (1).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteCharadrius
ArtSankthelenapipare
C. sanctaehelenae
Vetenskapligt namn
§ Charadrius sanctaehelenae
Auktor(Harting, 1873)
Synonymer
  • Helenastrandpipare
  • Sankt Helenastrandpipare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sankthelenapipare[2] (Charadrius sanctaehelenae) är en vadarfågel i familjen pipare som är den isolerade ön Sankta Helenas enda nu levande endemiska fågelart.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sankthelenapipare är en långbent, 15 centimeter lång gulbrun pipare. Den är mycket lik den afrikanska kittlitzstrandpiparen, men är större och både näbb och ben är smalare och längre. De svarta markeringarna på huvudet når heller inte nacken och undersidan är inte lika gulbrun. Lätet är ett mjukt och kort ki-vitt.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart på ön St Helena i södra Atlanten där den lättast ses vid Deadwood och Prosperous Bay Plains samt Woody Ridge.[3][1]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Arten är nära släkt med kittlitzstrandpipare, på lite längre håll arter som svartbent strandpipare och rödhuvad strandpipare. DNA-studier tyder på att denna grupp troligen är närmare släkt med viporna i Vanellus samt piparna i Anarhynchus, Peltohyas och Erythrogonys än med till exempel större strandpipare (Charadrius hiaticula).[4] Än så länge (2017) har dessa resultat inte lett till några taxonomiska förändringar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 70% av populationen förekommer i betesmarksområden, framför allt på relativt torr, platt och kortbetad mark. Vissa hittas även i halvökenliknande miljöer. Förlängd regnsäsong som resulterar i vegetationstillväxt kan fördröja eller förhindra häckning. Fågeln lägger två ägg, men kan lägga ytterligare en kull om ägg eller kycklingar förlorats. Efter att de är flygga sprider sig ungfåglarna i små flockar. Sankthelenapiparen lever av olika sorters ryggradslösa djur.[1] Födan är mycket dåligt känd, med insekter och sniglar noterade.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Mellan 2007 och 2016 kategoriserade IUCN arten som akut hotad (CR), men arten har sedan 2017 nedgraderats på hotskalan till sårbar (VU) efter att populationen ökat på sistone.[1] Av människan införda katter och råttor är ett hot mot dem. Världspopulationen uppskattades 2016 till 559 vuxna individer.[1] Det finns starkt politiskt stöd för bevarande av fågeln, då den räknas som öns nationalfågel och avbildas på Sankt Helenas flagga.

Namn[redigera | redigera wikitext]

På svenska har även varianterna helenastrandpipare och Sankt Helenastrandpipare förekommit.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2016 Charadrius sanctaehelenae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068. [1]
  5. ^ Wiersma, P., Kirwan, G.M., Boesman, P. & Sharpe, C.J. (2017). St Helena Plover (Charadrius sanctaehelenae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53831 28 december 2017).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]