Sant'Ambrogio della Massima

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sant'Ambrogio della Massima
Kyrka
Exteriören.
Exteriören.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santa Maria in Portico in Campitelli
Plats Via di Sant'Ambrogio
Interiören.
Interiören.

Sant'Ambrogio della Massima är en kyrkobyggnad Rom, helgad åt den helige Ambrosius av Milano. Kyrkan är belägen vid Via di Sant'Ambrogio i Rione Sant'Angelo och tillhör församlingen Santa Maria in Portico in Campitelli.[1]

Kyrkans tillnamn (cognome) ”Massima” kommer av kyrkans närhet till Cloaca Massimas utlopp.[2]

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt traditionen uppfördes kyrkan av påve Celestinus I på 400-talet på resterna av helgonets föräldrahem.[3] Kyrkans tidigaste dokumenterade omnämnande återfinns i Liber Pontificalis år 803, där den bär namnet S. Mariae; kyrkan var således ursprungligen helgad år Jungfru Maria.[4][5]

Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet mon. Maxime.[6]

Därtill förekommer kyrkan i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Maria de Maxima,[7] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Monasterium sancte Marie de Maxima[8] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sce. Marie de Maxima.[9]

År 1862 rasade fasaden som hade ritats av Carlo Maderno i början av 1600-talet. Påföljande år ersattes den med den nuvarande fasaden. Den vetter mot en liten kortil med en 1600-talsfontän.

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans interiör är ritad av Carlo Maderno omkring år 1606, medan kupolen är ett verk av Orazio Torriani.[5][10] I kupolens pendentiv har Francesco Cozza målat de fyra kardinaldygderna: iustitia, prudentia, temperantia och fortitudo.[10][11]

Högaltarmålningen framställer den helige Ambrosius och är ett verk av Ambrogio Fumagalli från 1974. Tidigare pryddes högaltaret av Den helige Ambrosius helar en sjuk man, utförd av Ciro Ferri.

Kyrkan har sex sidokapell, tre på var sida.

Höger sida[redigera | redigera wikitext]

Cappella di Santa Marcellina

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den heliga Marcellina, Ambrosius syster. Altarmålningen, omramad av en ram i verde antico, framställer Marcellina som lär sina bröder Ambrosius och Satyrus att läsa. Altaruppsatsen har två korintiska kolonner i röd jaspis. Ovanför kapellbågen ses målningen Vila under flykten till Egypten, förmodligen ett 1600-talsverk.[12]

Cappella di San Benedetto

Det andra kapellet är invigt åt den helige munken Benedikt av Nursia och har en skulptur av helgonet utförd av Orfeo Boselli, som var elev till François Duquesnoy. Skulpturen, flankerad av två korintiska kolonner i gul marmor, ersatte Pietro da Cortonas Den helige Stefanos martyrium, vilken numera återfinns i Eremitaget i Sankt Petersburg. Ovanför kapellbågen finns målningen Den helige Petrus viger den helige Stefanos och hans sex följeslagare.[10][13]

Cappella del Santissimo Crocifisso

I höger tvärskepp är det tredje kapellet beläget och det är invigt åt den korsfäste Kristus. Altarmålningen Korsfästelsen är en kopia av ett originalverk av Francesco Trevisani. Målningen har på ömse sidor kompositakolonner i svart marmor.[14]

Vänster sida[redigera | redigera wikitext]

Cappella di San Giuseppe

Första sidokapellet på vänster hand är invigt åt den helige Josef. Altarmålningen visar Den helige Josef och Jesusbarnet med de heliga Ambrosius och Marcellina. En ängel skriver på Ambrosius diktamen: Te ergo quaesumus, tuis famulis subveni, quos Pretioso Sanguine redemisti.[15]

Antemensalet uppvisar ett intrikat opus sectile-arbete i polykrom marmor. Kapellet bekostades av familjen Barberini, vars heraldiska bin pryder antemensalet. På kapellets sidoväggar ses fresker föreställande de heliga Gregorius den store och Dominikus. Ovanför kapellbågen ses en målning som visar de heliga Benedikt och hans syster Scholastica.[15]

Cappella della Madonna

Kapellet är invigt åt Jungfru Maria. Själva kapellet dekorerades 1622, men ikonen över altaret placerades här på 1800-talet. Freskerna på kapellets sidoväggar och ovanför altaruppsatsen framställer scener ur Jungfru Marie liv, utförda av Cavalier d'Arpino. Flera av freskerna är emellertid skadade av fukt. Ovanför kapellbågen ses målningen Bebådelsen.[16]

Cappella di San Mauro

Det tredje kapellet, beläget i vänster tvärskepp, är invigt åt den helige Maurus, en lärjunge till den helige Benedikt av Nursia. Altarmålningen av Ciro Ferri visar hur den helige Maurus helar en lam. Altaruppsatsen kröns av ett ovanligt pediment med voluter, festonger och krusiduller.[11]

I klostrets refektorium finns en fresk av Antoniazzo Romano, som framställer Korsnedtagandet.[15]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Chiesa rettoria Sant'Ambrogio della Massima” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 7 december 2017. https://archive.is/20171207110255/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=910. Läst 7 december 2017. 
  2. ^ Cappelletti 1999, s. 6
  3. ^ Ausenda 2002, s. 488–489
  4. ^ Hülsen 1927, s. 344
  5. ^ [a b] Lombardi 1993, s. 240
  6. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#L26. Läst 7 december 2017. 
  7. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#92. Läst 7 december 2017. 
  8. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#376. Läst 7 december 2017. 
  9. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#54. Läst 7 december 2017. 
  10. ^ [a b c] Blunt 1992, s. 26
  11. ^ [a b] Cappelletti 1999, s. 9
  12. ^ Cappelletti 1999, s. 7
  13. ^ Cappelletti 1999, s. 7–8
  14. ^ Cappelletti 1999, s. 8
  15. ^ [a b c] Cappelletti 1999, s. 10
  16. ^ Cappelletti 1999, s. 9–10

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4 
  • Buchowiecki, Walther (1967) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 1, Die vier Patriarchalbasiliken und die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Agata dei Goti bis S. Francesco Saverio. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76030. OCLC 888923228 
  • Cappelletti, Francesca (Marzo 1999). ”Sant'Ambrogio della Massima” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (15): sid. 6–10. ISSN 1126-6546. 
  • Hibbard, Howard (1971) (på engelska). Carlo Maderno and Roman architecture 1580–1630. Studies in Architecture (1958), 0562-3588; 10. London. ISBN 0-302-02161-2 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 23. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]