Santi Muzio e Coppete
| Santi Muzio e Coppete | |
| Kyrka | |
 Det inhägnade Roms getto på Étienne Dupéracs vy över Rom från år 1577.
Vid den röda pilen ses den port som vette mot Platea Iudea. Kyrkan Santi Muzio e Coppete var belägen i portens omedelbara närhet. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Piazza del Mercatello, dagens Piazza delle Cinque Scole |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1558 |
Santi Muzio e Coppete, även benämnd Santi Patermuzio e Coprete,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga martyrerna Patermutius, Koprete och Alexander. Kyrkan var belägen vid dagens Piazza delle Cinque Scole i Rione Sant'Angelo.
Patermutius, Koprete och Alexander led martyrdöden under kejsar Julianus Apostata (361–363). Patermutius och Koprete dömdes till att brännas på bål, men lågorna skadade dem inte. När soldaten Alexander bevittnade detta, omvände han sig till kristendomen. Därefter avrättades de tre genom halshuggning.
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla, promulgerad av påve Urban III år 1186, vilken räknar upp den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso; i bullan används benämningen ”S. Patermiverii”.[2]
I ett dokument från år 1532 står det att läsa: ”ecclesiam vulgariter appellatam Santo Patremutio et Copse”.[3] En inskription i kyrkan från år 1538 lyder: ”ecclesiam Sanctorum Patrismutii et Copis in Foro Mercatelli”.[4]
Kyrkan Santi Muzio e Coppete revs år 1558 i samband med att Roms getto uppfördes och helgonkulten av Patermutius, Koprete och Alexander överflyttades till den närbelägna kyrkan Sant'Angelo in Pescheria.[5]
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Patrimot'[6] |
| Il catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Patris Muthi[7] |
| Il catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Patermutii[8] |
| Il catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Patrimoti[9] |
| Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum | 1461 | Ecclesia S. Patris et Mutii[10] |
| I Libri Anniversariorum della Compagnia del Gonfalone: Il Libro del 1490 | 1490 | Sancto Patre et Mutio in mercatiello[11] |
| Il Catalogo del 1492 | 1492 | S. Patrimodis[12] |
| Tassa di Pio IV | 1559 | San Muti et Cupi[12] |
| Il Catalogo dell'Anonimo Spagnuolo | cirka 1570 | S. Mutio y Cuppi[12] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1407.
- ^ Lombardi 1998, s. 288.
- ^ Lanciani 1912, s. 18.
- ^ Bicci 1762, s. 22.
- ^ Armellini 1891, s. 571.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#186. Läst 1 februari 2019.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#341. Läst 1 februari 2019.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#352. Läst 1 februari 2019.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#39. Läst 1 februari 2019.
- ^ ”Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum (1461)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.html#ref27. Läst 1 februari 2019.
- ^ ”I Libri Anniversariorum della Compagnia del Gonfalone: Il Libro del 1490”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.html. Läst 1 februari 2019.
- ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 413.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 571–572. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1407–1408. OCLC 2997278
- Bicci, Marco Ubaldo (1762) (på italienska). Notizia della famiglia Boccapaduli. Roma: Stamparia di Appollo. https://archive.org/details/notiziadellafami00bicc/page/22. Läst 31 januari 2018
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 413–414. OCLC 3696954
- Lanciani, Rodolfo (1912) (på italienska) (
PDF). Storia degli Scavi di Roma e le Notizie intorno alle Collezioni Romane di Antichità. "IV". Roma: E. Loeschler & Co. http://cdigital.dgb.uanl.mx/la/1080016996_C/1080016997_T3/1080016997_55.pdf. Läst 31 januari 2018 - Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 288. ISBN 88-7621-069-5
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 216. ISBN 978-1-291-37077-5
