Saunders-Roe Princess

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Saunders-Roe Saro Princess)
Hoppa till: navigering, sök
Saunders-Roe SR.45 Princess
Saunders-Roe, SR45, Princess.jpg
Beskrivning
Typ flygbåt passagerarflygplan
Besättning 6
Första flygning 22 augusti 1952
Tillverkare Saunders-Roe
Antal tillverkade 3
Data
Längd 45,11 meter
Spännvidd 66,90 meter
Höjd 17,37 meter
Max. startvikt 156 500 kg
Motor(er) 10 x Bristol Proteus 600
Motoreffekt 10 x 3780 hk
Prestanda
Max. hastighet 579 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
8 484 km
Lastförmåga
Lastförmåga 200 passagerare

Saunders-Roe SR.45 Princess var en brittisk passagerarflygbåt.

SR.45 Princess var den största flygbåten som byggdes i Storbritannien. Företaget Saunders-Roe i CowesIsle of Wight inledde konstruktionsarbetet 1945 efter att en brittisk utredning visat att flygbåt var det bästa alternativet på en transatlantisk flyglinje mellan Southampton i Europa och New York i USA. Vid fabriken räknade man med att flygbåten skulle bli en stor försäljningsframgång till flygbolagen. Men redan i slutet av 1950-talet var flygbåtarnas tid över, linjetrafik med landflygplan och utbyggnaden av flygplatser var redan igång. Flygbåten led ju även av att behöva flyga med extra mycket dödvikt i form av ett båtskrov, som drog extra bränsle och sänkte farkostens fart. Trots detta fortsatte utvecklingen av Princess.

Flygbåten var utrustad med 10 stycken Bristol Proteus turbopropmotorer som drev sex propellrar. Alla motorer utom de yttersta var monterade i tandem och drev dubbla motroterande propellrar. De yttre motorerna på vingen drev enkla propellrar.

I flygkroppen inredde man två våningar för kapacitet på 105 passagerare. För att kunna konkurrera med båttrafiken var passagerarkabinerna utrustade med mycket god komfort. Prototypen G-ALUN flögs första gången 21 augusti 1952 av testpiloten Geoffrey Tyson. Totalt genomfördes 46 testflygningar som uppgick till cirka 100 timmar. Ytterligare två Princess-flygbåtar var i produktion (G-ALUO och G-ALUP) men ingen av dessa flög någonsin. Efter att man avbröt utvecklingen av flygbåtarna transporterades de till Calshot Spit där de förvarades tills man bestämde sig för att skrota dem i början av 1960-talet.