Saunders småtärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Saunders småtärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSternula
ArtSaunders småtärna
S. saundersi
Vetenskapligt namn
§ Sternula saundersi
Auktor(Lesson, 1847)
Synonymer
Sterna saundersi
Hitta fler artiklar om fåglar med

Saunders småtärna[2] (Sternula saundersi) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Saunders småtärna är en mycket liten tärna, endast 23 centimeter lång, och väldigt lik sin nära släkting småtärnan (S. albifrons) som den tidigare betraktades som underart till. Den har liksom denna en lång svartspetsad gul näbb, smala vingar samt i häckingsdräkt en svart hätta med vit panna. Saunders småtärna skiljer sig från småtärna genom en mer rundad vit pannfläck så att den saknar ögonbrynsstreck, kortare och mörkare ben, bredare svart kant på handpennorna samt grå övergump och stjärtmitt.[4]

Att skilja dem åt i ungfågelsdräkt och vinterdräkt är mycket svårt, möjligen är Saunders småtärna mörkare grå ovan samt en mörk kant på armpennorna.[4]

Lätet är tvåstavigt och beskrivs som starkare än småtärnan, mer lik fisktärnans.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i Mellanöstern och Sydasien, från Röda havet till Indien och Sri Lanka, vintertid till Malaysia.[3] 2012 och 2013 förekom en liten häckningskoloni på Sinaihalvön.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tärnorna i Sternula fördes tidigare till Sterna men DNA-studier[7] visar att de är avlägset släkt, varför de numera urskiljs i ett eget släkte.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer utmed kuster, flodmynningar och tidvattenslaguner. Den lever av småfisk, kräftdjur och mollusker, men också olika typer av insekter. Arten födosöker genom att dyka, ofta efter långa ryttlingar.[5]

Häckningsperioden börjar i maj i Pakistan och Sri Lanka, i april i Röda havet. Fågeln häckar i små kolonier med bon 20-100 meter ifrån varandra strax ovan högvattenslinjen, gärna på en liten kulle av vinddriven sand runt en växt eller ett föremål. Boet är en liten grop som ibland fodras med snäckskal och småstenar. Däri lägger honan två bleka ägg.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Howard E. Saunders (1835-1907), brittisk bankman och ornitolog.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sternula saunders Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c] Gochfeld, M., Burger, J., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2018). Saunders's Tern (Sternula saundersi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54032 3 januari 2018).
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av Saunders småtärna i västpalearktis
  7. ^ Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]