Senegaltjockfot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Senegaltjockfot
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Burhinus senegalensis.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tjockfotar
Burhinidae
Släkte Burhinus
Art Senegaltjockfot
B. senegalensis
Vetenskapligt namn
§ Burhinus senegalensis
Auktor (Swainson, 1837)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Senegaltjockfot[2] (Burhinus senegalensis) är en vadarfågel i familjen tjockfotar som förekommer i Afrika.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Senegaltjockfoten är en typisk tjockfot, en medelstor kryptiskt tecknad ensamlevande vadarfågel med stora gula ögon som är mest aktiv i skymning och på natten. Jämfört med den europeiska tjockfoten (B. oedicnemus) är senegaltjockfoten något mindre (35-39 centimeter), har längre svart näbb med mindre gult vid näbbasen samt ett brett ljusgrått täckarfält på vingen (tjockfoten har två mörka vingband med ett vitt streck däremellan). Benen är inte lika bjärt gula.[4]

Lätet skiljer sig tydligt från tjockfotens storspovslika vissling. Istället hörs en klagande ramsa som stiger och ökar i fart för att falla och bli svagare, påminnande om en strandskata.[4]

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer vid sandiga sjö- och flodbankar i Afrika söder om Sahara och i Nildalen, ofta i blötare områden än den europeiska tjockfoten.[3][4] Den ses även i områden längre bort från vatten, som i savann, trädgårdar i byar och städer och intill grusvägar.[1] Den undviker brant terräng, ren öken och tät vegetation i våtmarksmiljö eller i skog.[1]

Senegaltjockfoten är i huvudsak stannfågel men kan i Västafrika stryka omkring beroende på tillgång på vatten. Den ses i par eller i små grupper om upp till sex individer. I Nildeltat häckar den dock vanligtvis i små kolonier med upp till 21 bon noterade. Häckningen inleds vanligtvis före regnperioden. Den häckar på marken i en uppskrapad grop eller ovanpå en flat sten. Den har också konstaterats häcka ovanpå hustak i Egypten.[1]

Fågeln är mestadels nattlevande, men är ofta aktiv även i gryning och skymning. Den livnär sig huvudsakligen av insekter och kräftdjur, men också maskar, grodor, mollusker och smågnagare.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen är relativt liten (13.000-33.000 vuxna individer) och utvecklingen är okänd.[1] Arten har dock ett stort utbredningsområde.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Birdlife International 2012 Burhinus senegalensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 136. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]