Sexualbrottsutredningen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sexualbrottsutredningen var en svensk kommitté som tillsattes för att ge förslag på ny sexualbrottslagstiftning. Den tillsattes 1971.[1]

Kommitténs betänkande "Sexuella övergrepp : förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott" kom 1976 (SOU 1976:9). Kommittén, som bestod av en kvinna och sju män, ville med sitt lagförslag avdramatisera samhällets syn på sexualitet exempelvis genom att sänka straffen för våldtäkt och genom att man i bedömning av våldtäktsfall skulle ta hänsyn till om en våldtagen kvinna gjort sexuella inviter (SOU 1976:9). Man ville även legalisera incest mellan vuxna. Utredningen och dess lagförslag kom aldrig till användning på grund av att den möttes av en omfattande kritik från kvinnorörelsen. En ny utredning, Sexualbrottskommittén, tillsattes 1977.[1]

Kvinnorörelsens kritik[redigera | redigera wikitext]

Kvinnorörelsen slöt sig samman för att aktivt motarbeta Sexualbrottsutredningens förslag. Kritiken bestod i ett hävdande att lagförslaget präglades av en "manlig, kvinnofientlig syn på sexualitet" och ett av kraven var att en ny utredning skulle tillsättas där kvinnor, och det feministiska perspektivet, var mer framträdande.[2] Maria-Pia Boëthius var en av de mer framträdande kritikerna. Hon hävdade i sin debattbok ”Skylla sig själv” utgiven år 1976 att sexuellt våld mot närstående konsekvent ges förmildrande omständigheter i politiska sammanhang, och att kvinnan konsekvent framställs som den som i slutänden är ansvarig för de övergrepp som begås mot henne. Hon skriver: "I realiteten innebär sexualbrottsutredningens förslag att kvinnans frihet blir ytterligare beskuren och att manliga myter om 'det sexuella spelets regler' och ”sexuell atmosfär” skrivs in i den svenska lagen".[3]

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Musikgruppen Röda bönor sågade utredningen i sin låt "Sången om sexualmyterna" (utgiven 1978, text: Gunilla Szemenkár, musik: Kaya Ålander).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • SOU 1976:9 Sexuella övergrepp: förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott: betänkande. (Sexualbrottsutredningen)
  • Boëthius, Maria-Pia (1976). Skylla sig själv: en bok om våldtäkt. Stockholm: Liber 
  • Thomsson, Ulrika (2000). ”Rätten till våra kroppar - Kvinnorörelsen och våldtäktsdebatten”. Kvinnovetenskaplig Tidskrift 21 (4): sid. 51-63. 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Morén, Sandra (2003). ”Sexualbrottslagstiftningen under utveckling?”. Luleå Tekniska Universitet. sid. s. 12. http://epubl.ltu.se/1402-1773/2003/101/LTU-CUPP-03101-SE.pdf. 
  2. ^ Thomsson (2000)
  3. ^ Boëthius (1976) s. 26