Hoppa till innehållet

Short 330

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2026-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Short 330
Olympic Short 330 SX-BGC, Aten juni 1993
Beskrivning
Besättning2
Första flygning22 augusti 1974
VersionerC-23A & B
UrsprungStorbritannien Storbritannien
TillverkareShort Brothers
Antal tillverkade179
Utvecklad frånShort Skyvan
Data
Längd17,69 meter
Spännvidd22,76 meter
Höjd4,95 meter
Vingyta42,1 m²
Max. startvikt10 387 kg
Motor(er)2 × P & W PT6A-45-R
Motoreffekt2 × 1 198 hk
Prestanda
Maxhastighet455 km/h
Räckvidd med
max. bränsle		1 690 km
Max. flyghöjd6 400 meter
Lastförmåga
Kapacitet30 passagerare

Short 330 är ett propellerdrivet flygplan med två motorer tillverkat av Short Brothers. Flygplanstypen flög första gången 1974 och tillverkades i 125 exemplar. Produktionen upphörde 1988.

Operatörer (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]

Civila operatörer

[redigera | redigera wikitext]

Militära operatörer, regeringar, statliga byråer

[redigera | redigera wikitext]
DLT Short 330 D-CDLC, Frankfurt 1983
Genair (British Caledonian Commuter Services) Short 330 G-OCAS, London-Heathrow 1983
USAF Short 330 Sherpa, Mildenhall 1985

Utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Short 330 utvecklades av Short Brothers i Belfast baserat på Shorts tidigare modell Short Skyvan STOL-flygmaskin (Short Take Off and Landing). Modell 330 hade ett längre vingspann och flygkropp än Skyvan, men behöll Skyvans fyrkantiga flykgropp, vilket gjorde att den kunde transportera upp till 30 passagerare och samtidigt bibehålla goda egenskaper på korta flygfält. Den första prototypen av 330 flög den 22 augusti 1974.

En ovanlig lösning på bränsletankar används i Short 330 – bränslet förvaras i tankar i flygkroppen, inte i vingarna som är brukligt. Tankarna sitter i taket på flygkroppen inne i passagerarkabinen. För åtkomst till kabinen från cockpit finns två separata dörrar, en för piloten och en för andrapiloten.[1]

Shorts flygplansdesign var främst inriktad på att konstruera passagerarplan, men modell Short 330 utmynnade ändå i två versioner för fraktflyg; Short 330-UTT (står för Utility Tactical Transport (ungefär Mångsidig Taktisk Transport), var en militär transportversion utrustad med förstärkt kabingolv och breda dörrar för att underlätta fallskärmshoppning, som såldes i litet antal, främst till Thailand, som köpte fyra stycken.

Den andra versionen; Short Sherpa, var ett fraktflygplan utrustat med en bakre lastdörr med ramp i full bredd. Denna version flög första gången den 23 december 1982,[2] och den första beställningen, på 18 flygplan, gjordes av United States Air Force (USAF) i mars 1983, för att axla rollen som European Distribution System Aircraft (EDSA), för att flyga reservdelar mellan USAF-baser inom Europa.[2] Efter utvärdering beslöt USAF beställa ytterligare 16 plan som registrerades 1990. Samtliga dessa fick benämningen C-23B Sherpa.[3][4]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ ”Aviation Photo #0890366: Short 330-200 – Muk Air”. Airliners.net. https://www.airliners.net/photo/Muk-Air/Short-330-200/890366.
  2. 1 2 Taylor, John W.R., red (1988). Jane's All the World's Aircraft, 1988–1989. London: Jane's Information Group. sid. 306. ISBN 0-7106-0867-5
  3. ↑ ”1988 USAF Serial Numbers”. www.aircraftinformation.info. https://www.aircraftinformation.info/JB_AIF/usaf_serials/1988.html. Läst 10 januari 2026.
  4. ↑ ”1990 USAF Serial Numbers”. www.aircraftinformation.info. https://www.aircraftinformation.info/JB_AIF/usaf_serials/1990.html. Läst 10 januari 2026.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Short_330&oldid=58998956”