Sigge Lilliehöök
| Sigge Lilliehöök | |
| Född | 28 juli 1913 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 2004 |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Föräldrar | Johan Lilliehöök |
| Redigera Wikidata | |
Johan Sigge Lilliehöök af Fårdala, född 28 juli 1913 i Göteborg, död 6 januari 2004,[1] var en svensk diplomat.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Lilliehöök var son till generalkonsul Johan Lilliehöök och Tyra Björck. Han tog studentexamen 1932 och juris kandidatexamen i Stockholm 1940. Lilliehöök gjorde tingstjänstgöring 1940–1943 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1943. Han tjänstgjorde i Oslo 1943, vid UD 1945 och var vicekonsul i London 1948. Lilliehöök var andre legationssekreterare i Ottawa 1950, andre sekreterare vid UD 1954, förste sekreterare 1955, förste ambassadsekreterare i Bryssel 1957 och ambassadråd där 1959.[2] Han var ambassadråd i Tokyo 1961–1964, i Bonn 1964–1969 och hade ministers ställning 1965. Lilliehöök var ambassadör i Budapest 1969–1973, generalkonsul i Hamburg 1973–1978 och ambassadör i Prag 1978–1979.[3] Han var ombud vid handelsförhandlingar med olika europeiska länder 1954–1957.[2]
Lilliehöök gifte sig 1943 med Caroline Printzsköld (1920–1971), dotter till kammarherren Carl Printzsköld och Ingrid Melander. Han trolovade sig 1979 med Sabine Freiin von Hammerstein-Loxten.[3] Han var far till Johan Lilliehöök (1945–2023),[4] Anders Lilliehöök (född 1947) och Axel Lilliehöök (född 1959).[2]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Lilliehööks utmärkelser:[2]
Kommendör av Nordstjärneorden, 3 december 1974.[5]
- Kommendör av 1. klass av Belgiska Leopold II:s orden (KBLeopII:sO1kl)
- Riddare av Finlands Vita Ros’ orden (RFinlVRO)
- Riddare av Norska Sankt Olavs orden (RNS:tOO)
- Officer av Nederländska Oranien-Nassauorden (OffNedONO)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ https://gravar.se/forsamling/skanor-falsterbo-forsamling/falsterbo-nya-kyrkogard/23/john-sigge-lilliehook-ddfb8
- ^ [a b c d] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 780. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0804.html
- ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 658. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0658.html
- ^ Dagens Nyheter 5 maj 2023.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 245, digital avbildning.