Sing Sing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER

Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra.

Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad.

SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).

Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009.

Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD.

Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades.

SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H).

1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare.

Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD.

Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla.

Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD).

SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund.

Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer.

De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999.

2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat.

SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD.

Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510.

De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer.

SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014.

SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti.

Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander).

NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo.

Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren.

Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%.

NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet.

SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.

För TV-progammet, se Sing Sing (TV-program).
Sing Sing.

Sing Sing är ett fängelse i Ossining, i delstaten New York, USA. Fängelset projekterades för att vara självförsörjande.

Anläggningen är byggd som en högriskanstalt och är belägen ca 50 km norr om New York City, vid Hudsonflodens strand. Anstalten har i dagsläget ca 1 700 intagna, men det finns planer på att konvertera delar av den till museum.

Anläggningen[redigera | redigera wikitext]

Fängelset består av två delar, vilka åtskiljs av en järnväg. Fyra broar över denna förbinder de båda delarna. Den nordligaste är belägen utanför säkerhetszonen och är avsedd för personal. Strax söder om denna löper servicesystem som rörförbindelser och elledningar via bro nummer två. Den tredje bron är en säkrad gångbro som kan användas för att flytta interner mellan delarna. Den fjärde och sydligaste bron är avsedd för biltransporter inom säkerhetszonen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första åren[redigera | redigera wikitext]

Sing Sing var det tredje fängelset som byggdes av staten New York. Det första fängelset byggdes år 1797 i Greenwich Village och det andra, kallat Auburn State Prison, år 1816. New Yorks lagstiftande församling gav år 1824 Elam Lynds, föreståndare för Auburn Prison och före detta arménkapten, i uppdrag att bygga ett nytt, modernare fängelse. Lynds tillbringade månader med att utreda möjliga platser för fängelset, inriktad på Staten Island, Bronx, och Silver Mine Farm, ett område i staden Mount Pleasant, som ligger på stranden av Hudsonfloden.

Han besökte också New Hampshire, där ett fängelse framgångsrikt byggts av fängslad arbetskraft, med hjälp av sten som fanns på plats. Av denna anledning bestämde sig Lynds för Mount Pleasant, som ligger nära en liten by i Westchester County med det osannolika namnet på Sing Sing. Denna benämning kommer från den indianska ordet "Sinck Sinck" som översatt betyder "sten på sten". Lagstiftaren avsatte 20.100 USD för att köpa 130 tunnland (0,53 km2) mark och projektet fick officiellt godkännande. Lynds handplockade 100 fångar från sitt eget ”privata lager” för överföring och transporterade dem med pråm längs Erie Canal nedför Hudsonfloden. Vid deras ankomst den 14 maj var platsen "utan en plats att ta emot dem på eller väggar att stänga in dem med", "tillfälliga baracker, ett kokhus, snickarbod och smedja" fick skyndsamt uppföras.

När den öppnades 1826, ansågs Sing Sing vara ett mönsterfängelse, eftersom det blev en vinst för staten, och stod slutligen färdigt i oktober 1828. Lynds införde Auburn-systemet, som krävde absolut lynad av fångarna, något som underströks med piska och andra brutala straff.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

I början av 2000-talet hade Sing Sing mer än 2 000 intagna, ca 1 000 anställda och 5 000 besökare per månad. Det ursprungliga cellblocket från år 1825 hade slutat användas, och under 2002 tillkännagavs planer på att omvandla det till ett museum. I april 2011 fanns planer på att stänga fängelset för nyuppförande av fastigheter.

Avrättningar[redigera | redigera wikitext]

Fyra intagna har enligt federala dödsdomar avrättats på Sing Sing. Den 19 juni 1953 avrättades Julius och Ethel Rosenberg i elektriska stolen för spionage. Den 12 augusti 1952 avrättades Gerhard A. Puff på samma sätt för mord. Den sista fången som avrättades i elektriska stolen var Eddie Lee Mays, som dömdes för mord och avrättades den 15 augusti 1963. År 1972 meddelade USA:s Högsta domstol i målet Furman mot staten Georgia att dödsstraff stred mot författningen och ingen ytterligare avrättning har skett. Sammanlagt har 614 män och kvinnor avrättats i Sing Sing. Den elektriska stolen flyttades senare till Greenhaven-fängelset, men användes aldrig där.

Utbildningsprogram[redigera | redigera wikitext]

År 1996 grundade Katherine Vockins Rehabilitering genom konsten (RTA) i Sing Sing. RTA samarbetar med teaterpersonal med att tillhandahålla en läroplan för åretrunt teater-relaterade workshops för de intagna. RTA-programmet har genomfört ett antal spelningar på Sing Sing öppna för interner och gäster gemensamt. Programmet har visat att användningen av dramatikmetoder leder till betydande förbättringar i kognitivt beteende av programmets deltagare inne i fängelset och en minskning av återfall efter frigivningen. Effekterna av RTA på sociala och institutionella beteenden har formellt utvärderats av John Jay-högskolan för straffrätt, i samarbete med New York State Department of Corrections. Studien under ledning av Dr Lorraine Möller, professor i talekonst och drama vid John Jay, visade att RTA hade en positiv inverkan på interner som deltog i programmet, och visar att "ju längre man deltagit i programmet, desto färre brott hade man sedan begått.". RTA-programmet genomförs för närvarande på fem andra av staten New Yorks fängelser.

Museum[redigera | redigera wikitext]

Planer på att göra en del av Sing Sing till museum går tillbaka till år 2005, då lokala tjänstemän försökte göra det gamla krafthuset till museum, förenat genom en tunnel till ett tidigare avvecklat cellblock, till en kostnad av 5,0 miljoner US dollar. År 2007 ansökte staden Ossining om 12,5 miljoner US dollar av federala pengar för projektet, som då förväntades att kosta 14 miljoner US dollar. Det föreslagna museet kommer att visa hur Sing Sing utvecklades över tiden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia