Sjölök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjölök
Drimia maritima - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-277.jpg
Sjölök (D. maritima)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteSjölöksväxter
Drimia maritima
ArtD. maritima
Vetenskapligt namn
§ Drimia maritima
Synonymer
Drimia maritime,
Urginea scilla,
Scilla maritima
Hitta fler artiklar om växter med

Sjölök, Urginea maritima, växer vid Medelhavets kuster, i Portugal och på Kanarieöarna och tillhör sjölöksläktet.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Lökarna har röda eller vita skal, har ett tvärsnitt på upp till 30 cm och kan väga upp till 2,5 kg.

De mellersta lökskalen förlorar vid utvinningen ca 80 % av vikten sedan de blivit sönderskurna och torkade i solen. De upp till 5 mm tjocka bitarna är vitgula, hornartade och genomskinliga. De har ingen framträdande lukt men en kväljande, slemmig och bitter smak.

Det torkade materialet innehåller ca 3 % kalciumoxalat, glykosiderna scillain, scillitin, scillidiuretin och scillaren samt ett färglöst, amorft kolhydrat, sinistrin, som finns i olika mängd från 2 till 20 %. Halten av dessa ämnen är störst på hösten, medan sockerhalten på våren är upp till 22 %.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Droger från sjölök har haft medicinsk användning som hjärtstärkande, slemlösande och urindrivande preparat.

De röda lökarna, i färskt tillstånd eller extrakt från dessa, kan användas som råttgift.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]