Sjölök
| Sjölök | |
 Sjölök (D. maritima) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Sparrisordningen Asparagales |
| Familj | Sparrisväxter Asparagaceae |
| Släkte | Sjölöksväxter Drimia maritima |
| Art | D. maritima |
| Vetenskapligt namn | |
| § Drimia maritima | |
| Synonymer | |
|
Drimia maritime, Urginea scilla, Scilla maritima | |
Sjölök, Urginea maritima, växer vid Medelhavets kuster, i Portugal och på Kanarieöarna och tillhör sjölöksläktet.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Lökarna har röda eller vita skal, har ett tvärsnitt på upp till 30 cm och kan väga upp till 2,5 kg.
De mellersta lökskalen förlorar vid utvinningen ca 80 % av vikten sedan de blivit sönderskurna och torkade i solen. De upp till 5 mm tjocka bitarna är vitgula, hornartade och genomskinliga. De har ingen framträdande lukt men en kväljande, slemmig och bitter smak.
Det torkade materialet innehåller cirka 3 procent kalciumoxalat, glykosiderna scillain, scillitin, scillidiuretin och scillaren samt ett färglöst, amorft kolhydrat, sinistrin, som finns i olika mängd från 2 till 20 procent. Halten av dessa ämnen är störst på hösten, medan sockerhalten på våren är upp till 22 procent.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Droger från sjölök har haft medicinsk användning som hjärtstärkande, slemlösande och urindrivande preparat.
De röda lökarna, i färskt tillstånd eller extrakt från dessa, kan användas som råttgift.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Sjölök.- USDA Plants Profile
- Uses of Red Squill
- Wildflowers of israel
