Skalkärnan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skalkärnans position i hjärnan.
Horisontalsnitt av hjärnan med MRI-röntgen. Övre delen är nucleus caudatus, vänster är globus pallidus, högra röda området är skalkärnan.

Skalkärnan eller putamen är den yttre delen av nucleus lentiformis i hjärnan.

Skalkärnan är en grå kärna och utgör en del av limbiska systemet. Tillsammans med accumbenskärnan utgör den striatum. Skalkärnan är kopplad till globus pallidus och substantia nigra, dess främsta funktioner är att reglera rörelser, samt påverka olika sorters inlärning. Bland annat är den involverad vid så kallad implicit inlärning, det vill säga inlärning där man inte är medveten om vad man lärt sig, eller som kan vara svårt att förklara hur man gör för någon annan. Jämför även med explicit inlärning som innebär saker man kan berätta, exempelvis att Stockholm är huvudstad i Sverige, eller att året har 365 dagar förutom skottår, vid denna sorts inlärning verkar hippocampus vara mer involverad.

Forskning har genom fMRI-undersökningar visat att skalkärnan är involverad i kognitiva processerna bakom känslor som avsky och förakt, vilket förutspås kunna ha implikationer bland annat vid rättsliga fall eftersom det teoretiskt kan bli möjligt att kvantifiera den mängd hat en person upplever. Skalkärnan verkar paradoxalt nog också involverad i kärlek och förälskelse, som dock manifesterar sig i ett annat system än hat.[1]

Skalkärnan är ett centralt område för etiologin till schizofreni. Schizofrena har i genomsnitt en skalkärna som är 15,9% större än hos friska personer. Ju större skalkärna desto mer neuropsykiatrisk påverkan ger schizofrenin.[2] Dock gäller också att ju mer skalkärnan minskar vid behandling, desto sämre prognos har patienterna.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Zeki S; Romaya JP (2008). Lauwereyns, Jan. red. ”Neural Correlates of Hate”. PLoS ONE 3 (10): sid. e3556. doi:10.1371/journal.pone.0003556. PMID 18958169. 
  2. ^ Hokama H et al, Caudate, putamen, and globus pallidus volume in schizophrenia: a quantitative MRI study, Psychiatry Res. 1995 Nov 10;61(4):209-29
  3. ^ Mitelman SA et al, Poor outcome in chronic schizophrenia is associated with progressive loss of volume of the putamen, Schizophr Res. 2009 Sep;113(2-3):241-5. Epub 2009 Jul 18
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia