Skitgubbe

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Skitgubbe, även kallat mas eller mjölnarmatte, är ett svenskt kortspel för i första hand tre deltagare. Spelet är indelat i två omgångar. I den första omgången samlar spelarna på sig kort inför andra omgången. I den andra omgången försöker spelarna bli av med sina kort så fort som möjligt. Den sista spelaren som har kort kvar har förlorat och blir "skitgubbe".

Regler[redigera | redigera wikitext]

  • Antal spelare: 2-4, bäst på 3
  • Antal kort: 52
  • Given: Varje spelare ska ha 3 kort. Resterande kort placeras med baksidan uppåt som en talong.
  • Kortens värde: sedvanlig valörordning, det vill säga essen är högst, tvåorna är lägst.

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

Första omgången kan spelas på två olika sätt, med uppslagen trumf eller utan uppslagen trumf; det senare torde vara vanligast och beskrivs nedan.

Varje stick består av två kort. Det betyder att om det är fler än två spelare så spelar förhand ut, nästa man sticker om han vill och kan och tar då hem spelet. Därefter är det sticktagarens tur att spela ut till nästa spelare och så vidare. Alla färger gäller lika, det vill säga att det inte är nödvändigt att följa färg. Högt kort slår ett lägre oavsett färg.

Låt oss anta att förhand är du. Du spelar ut en spader-nia och din motspelare lägger en ruter-nia. Då är sticket oavgjort och du fortsätter att spela ut ett nytt kort ovanpå de tidigare. Vill du inte ha korten, lägger du kanske ett lågt kort och hoppas på att din motspelare inte ska gå under. Det finns inget tvång att ta spel. Det handlar om att försöka få så bra kort som möjligt i den första avdelningen för att spela med i den andra.

Varje gång en spelare har tagit ett kort från handen, ska han komplettera den med ett kort från talongen. Varje spelare ska hela tiden ha 3 kort på handen, så länge talongen räcker. Men du har också en annan möjlighet. Om du vill chansa på att få ett bättre kort eller kanske slippa ta ett stick med något av dina kort, så har du rätt att i stället för något av dina egna tre kort spela ut det översta kortet i högen. l så fall tar du det och lägger det direkt på bordet. Du får alltså inte lov att först ta upp det på handen.

Så småningom tar talongen slut och då gäller det att spela färdigt de kort som spelarna har på sina händer. Den spelare som skulle ha det sista kortet i talongen får inte lov att ta upp det. Först när alla kort, som spelarna har på sina händer, är spelade, tar den som skulle haft talongens sista kort upp detta, visar det för alla och behåller det sedan själv. Det kortet markerar trumffärg i spelets andra avdelning.

Andra omgången[redigera | redigera wikitext]

Spelarna har nu fördelat korten sinsemellan, men sannolikt är det en mycket spridd fördelning och deltagarna har olika antal kort. Den som fick trumfkortet börjar nu spela ut. Från och med nu gäller det att så snabbt som möjligt bli av med alla sina kort. Spelets andra avdelning innehåller då några nya regler som inte stämmer överens med de regler som gällde i första avdelningen.

Nu måste du följa färg och du måste dessutom sticka med ett högre kort, eller med en trumf, om du inte har något kort kvar i den spelade färgen. Du får alltså inte lov att krypa. Skulle du inte kunna sticka det utspelade kortet, måste du ta upp det. En finess i spelet och som gör att det blir både finurligt och taktiskt intressant är att sticken hela tiden ska bestå av lika många kort som det är spelare. Är det tre deltagare och förhand har spelat ut, så måste nästa man sticka över, och sitter du då i sista hand så är det du som vänder bort korten, om du kan sticka över. Skulle du inte kunna det utan tvingas ta upp ett kort, så måste nästa spelare i sin tur kunna sticka över för att få lov att vända bort sticket.

En vanligt förekommande regelvariant är att det i andra omgången är tillåtet att spela två eller fler kort samtidigt till sticket, under förutsättning att korten är i samma färg och i följd.

Den som först blir av med alla sina kort kan dra en lättnadens suck, ty förlorat har han inte. Skitgubbe ser egentligen inte någon segrare, bara en förlorare, den som blir sittande sist kvar med kort på handen. Det är han som blir "skitgubbe".

Spel med uppslagen trumf[redigera | redigera wikitext]

Denna spelform skiljer sig från den ovan beskrivna i det att trumffärgen bestäms genom att vända upp talongens översta kort direkt efter given. Detta innebär att även första omgången spelas med trumf och att man då också måste följa färg.

Namnet skitgubbe används ibland också om spelet vändtia.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Glimne, Dan (2016). Kortspelshandboken (3., utök. uppl.). Stockholm: Känguru. sid. 301-304. ISBN 978-91-7663-115-7 
  • Schenkmanis, Ulf (1988). Kortspel & patienser. Västerås: ICA. sid. 187-188. ISBN 91-534-1178-1 
  • Holmström, Björn (1981). Stora kortspelsboken. Stockholm: Prisma. sid. 179-180. ISBN 91-518-1446-3 
  • Werner, Einar; Sandgren, Tore (1975). Kortoxen (9., rev. uppl.). Stockholm: Forum. sid. 89-93. ISBN 91-37-05798-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]