Skräckromantik
Skräckromantik är en litterär genre, som uppkom under romantiken. Den kombinerar skräck och ingredienser som utmärker den romantiska epokens litteratur: fantasi, äventyr, mystik och exotism. E.T.A. Hoffmann och Edgar Allan Poe kan ses som den främsta exponenterna för skräckromantiken. Genren var en vidareutveckling av den gotiska romanen på 1700-talet. Modern skräck i skönlitteratur och film tonar i allmänhet ned de rent romantiska ingredienserna, och behöver ibland inte ha några övernaturliga eller mystiska inslag ö.h.t, som exempelvis Stephen Kings roman Lida.
Gotisk används om litteratur, film etc, tillhörande skräckgenren. Denna betydelse har i viss mån ärvts från engelskan, men den korrekta svenska benämningen är skräckromantik. Det bör dock understrykas, att gotisk litteratur, skräckromantik och skräcklitteratur ofta flyter samman och att några tydliga gränser knappast kan dras upp.
Exempel på skräckromantik
- Sandmannen av E.T.A. Hoffmann
- Frankenstein av Mary Shelley
- Huset Ushers undergång av Edgar Allan Poe
- Palatset av Carl Jonas Love Almqvist
- Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo
- Dracula av Bram Stoker
Källor
Den levande litteraturen, Liber förlag, 2004
Rickard Berghorn & Annika Johansson: Mörkrets mästare. BTJ Förlag, 2006