Slöjd
Slöjd är icke yrkesmässig tillverkning av föremål, handarbete och manufaktur. Slöjdföremål förknippas starkt med kulturella och individuella uttryck. Det går att särskilja olika former eller verksamheter knutna till slöjd, såsom hemslöjd och skolslöjd. Materialet utgör ofta en styrande del i ett slöjdarbete, därav materialspecifika benämningar som metallslöjd, textilslöjd, träslöjd, läderslöjd och plastslöjd.
Ordet slöjd kommer från fornsvenska slöghþ,[1] motsvarande adjektivet slögher, ’slug, skicklig, händig, konstfärdig’.[2]
Slöjd i Sverige
Slöjd är ett skolämne i Sverige som sedan 1980 års läroplan ersätter de två tidigare skolämnena textilslöjd och trä- och metallslöjd. 1980–1994 delades slöjdämnet in i de två ovannämnda slöjdarterna, men i Lpo94 frångår man materialvalet som indelningsgrund.
Begreppet slöjd finns omnämnt redan på 1300-talet i Östgötalagen och står bland annat för slughet, flitighet, skicklighet, kunnighet, klokhet, och att vara händig, flink, hantverksskicklig, konstfärdig, förfaren, fyndig och påhittig. Kunskapsformen, att utifrån idéer omvandla material med hjälp av olika redskap till föremål, är både uråldrig och ständigt aktuell. Ordets pedagogiska mening stämmer än idag med kopplingen till kunskap, men också till kreativitet och problemlösning när material bearbetas till slöjdföremål i skolämnet.
Rötterna till den svenska slöjden finns i allmogekulturen, där den också har hämtat sin inspiration. Föremålen är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom slöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men återbruk förekommer mer och mer. Vanliga råvaror är textil, trä och metall. I början av 1900-talet användes begreppet konstslöjd för det som i dag kallas konsthantverk eller industriformgivning.
Skolämnet slöjd infördes i Sverige 1878. Slöjdens fader brukar tas för Otto Salomon och dess moder för Hulda Lundin.
Textilslöjd, oftast kallat syslöjd, fanns som skolämne i Sverige från 1940-talet och fram till 1980. Textil- samt trä- och metallslöjd sammanfördes då till ämnet slöjd, med två "slöjdarter".
Ämnet textilslöjd hette tidigare kvinnlig slöjd eller flickslöjd, men från och med grundskolans införande 1962 skulle både pojkar som flickor kunna undervisas i såväl textilslöjd som trä- och metallslöjd, vilket ytterligare slogs fast i 1969 års läroplan för grundskolan (Lgr69).[3]
Trä- och metallslöjd, oftast kallat träslöjd fanns som skolämne i Sverige från 1940-talet och fram till 1980 då textilslöjd och trä- och metallslöjd sammanfördes till ett ämne med två "slöjdarter".
Ämnet hette tidigare manlig slöjd eller goss-/pojkslöjd, men från och med grundskolans införande 1962 skulle såväl pojkar som flickor kunna undervisas i såväl textilslöjd som trä- och metallslöjd, vilket ytterligare slogs fast i lgr69.
I detta hantverksämne lär man sig om bearbetningsmetoder och verktyg för olika träslag och metaller. Det brukar även vara här man först kommer i kontakt med och får lära sig göra ritningar efter skala.
Se även
- Handarbete
- Hemslöjd
- Duodji (sameslöjd)
- Slöjdbänk
Referenser
- ^ ”SLÖJD”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1979. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/6/234.html. Läst 24 augusti 2013.
- ^ ”SLÖG”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1979. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=2/6/212.html. Läst 24 augusti 2013.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140606093746/http://www.kunstogdesign.no/nst_historik_svenska.html. Läst 24 december 2016.
Externa länkar
| |||||||
