Slaget vid Gumbinnen
| Slaget vid Gumbinnen | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av östfronten under första världskriget | |||||||
 Östfronten, 17-23 augusti 1914. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Ryska imperiet
|
 Kejsardömet Tyskland
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Paul von Rennenkampf Alexander Samsonov
|
 Max von Prittwitz August von Mackensen
| ||||||
| Styrka | |||||||
| 1:a armén (192 000 man) | 8:e armén (148 800 man) | ||||||
| Förluster | |||||||
| 16 500 | 8 800 döda och skadade 6 000 tillfångatagna | ||||||
| |||||
Slaget vid Gumbinnen var ett slag under första världskriget mellan ryska och tyska trupper 20 augusti 1914 i närheten av staden Gumbinnen.
Då de tyska trupperna i Ostpreussen var numerärt sett klart underlägsna de anfallande ryska 1:a armén under Paul von Rennenkampf som 17 augusti ryckt över gränsen hade Prittwitz som förde befälet över tyska 8:e armén beslutat sig för att dra sig tillbaka 160 kilometer för att locka ryssarna längre in i Ostpreussen och därigenom kunna omringa dem. Tyska 1:a kåren hade dock lyckats uppsnappa ett meddelande från Rennenkampf till hans divisionschefer om att 20 augusti göra halt söder om Gumbinnen för att låta soldaterna vila och invänta framförandet av proviant och förnödenheter.
Hermann von François, som var chef för I:a kåren som mottog meddelandet var en aggressiv militär och starkt anti-slavisk och hade vägrat fullfölja Prittwitz order om att dra tillbaka sina trupper. När han fick meddelandet informerade han Prittwitz om att han tänkte anfalla ryssarna vid Gumbinnen i stället för att retirera. Prittwitz var tveksam, men gav sin underlydande tillstånd att fortsätta. För att ge François anfall större chans att lyckas lät han föra fram ytterligare två av sina kårer att stödja honom vid Gumbinnen, vilket endast lämnade en kår kvar i reserv.
François anföll utan att invänta Prittwitz förstärkningar 4.00 på morgonen 20 augusti. De ryska förbanden blev helt överraskade, och tvingades till reträtt åtta kilometer. François, som trodde sig ha vunnit en stor seger uppmanade nu de båda andra tyska kårerna att rycka fram med honom för att utplåna den 1:a ryska armén. Den ena anlände till slagfältet 8.00 och den andra runt 12.00. I själva verket var de trupper François besegrat endast en svag förtrupp.
Då de tyska trupperna avancerade österut mötte de huvuddelen av den ryska 1:a armén, med dess artilleri. Tack vare den ineffektiva ryska stridsledningen blev man inte omedelbart besegrade, men då man insåg hur underlägsna man var började först den tyska XVII kåren att dra sig tillbaka. De båda andra kårerna, däribland François I:a kår tvingade även nu att retirera och kvarlämna 6.000 krigsfångar.
Prittwitz fick panik då han fick besked om förlusterna och den oordnade reträtten. Han var osäker på var den ryska 2:a armén befann sig och befarade att ryska 1:a armén skulle förfölja hans flyende trupper. I själva verket hade ryska 1:a armén drabbats av svåra förluster och Rennenkampf blivit försiktig. Han ville inte äventyra sin uttröttade armé och hade gått i försvarsställning.
Då Prittwitz informerade Helmuth von Moltke den yngre om sina planer på att utrymma Ostpreussen blev denne rasande och beordrade ett omedelbart stopp på reträtten. Prittwits och hans stabschef befriades omedelbart från sina befattningar.
Referenser
- Första världskriget, Band 3. Östfronten 1914-1920 - från Tannenberg till det Rysk-polska kriget, Michael S. Neiberg & David Jordan. s. 35-37.