Slaget vid Siffin

Slaget vid Siffin stod i maj till juli år 657 vid Eufrats stränder i Syrien, mellan kalifen Ali ibn Abi Talib och Muawiya I, senare grundaren av ummayyaddynastin, under den första fitnan. Den huvudsakliga sammanstötningen skedde från 26 till 28 juli.

Efter det kontroversiella mordet på Uthman ibn Affan hade Ali blivit kalif, men blev tvungen att kämpa för att bli accepterad. Muawiya, guvernören i Syrien, fördömde Ali, och avgörandet mellan de två om vem som skulle ha makten i riket kom att stå vid Siffin. Utgången av slaget var oviss och de två parterna gick med på att söka skiljedom, vars resultat dock blev lika ovisst och kontroversiellt. Slaget och skiljedomen bidrog till att försvaga Alis ställning och tjänade inte till att lösa spänningarna i det muslimska riket.

Slaget räknas ofta som utgångspunkten för splittringen mellan de två största inriktningarna inom islam: Muawiya I kom av sunniterna att betraktas som den förste ummayyadiske kalifen, medan shiiterna bestrider detta och betraktar i stället Ali som den förste imamen. Strax efter slaget urskiljde sig även en tredje gren, kharijiterna, vilka lämnade Alis sida sedan denne gått med på skiljedom.