Slaget vid Trocadero

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Slaget vid Trocadero
Del av Spanska inbördeskriget 1820–1823
Assedio del Trocadero (1823).jpg
Franska trupper belägrar Trocadero, okänd konstnär.
Ägde rum 31 augusti 1823
Plats Cadiz, Spanien
Resultat Fransk-spansk rojalistisk seger
Stridande
Kungariket Frankrike Frankrike
Spanien Spanska rojalister
Spanien Spanska liberala rebeller
Befälhavare och ledare
Kungariket Frankrike Ludvig Anton, hertig av Angoulême Spanien Överste Garcés
Styrka
30 000 man 1 700 man
Förluster
31 döda
110 sårade
150 döda
300 sårade
1 000 tillfångatagna

Slaget vid Trocadero var ett slag som utkämpades den 31 augusti 1823 under det spanska inbördeskriget (1820-23). Slaget utkämpades mellan franska trupper understödda av spanska rojaliststyrkor och spanska liberala upprorsmän. Drabbningen var en av de få större striderna under kriget och slutade med en avgörande seger för de fransk-spanska styrkorna. Slaget markerade det definitiva slutet på inbördeskriget i Spanien.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

År 1821 reste sig de liberala krafterna i Spanien i ett väpnat uppror mot landets enväldige kung, Ferdinand VII. Anledningen till upproret var Ferdinands vägran att acceptera den liberala författningen som hade utarbetats under Napoleonkrigen. Rebeller i armén marscherade mot Madrid och tvingade kungen att acceptera författningen. Ferdinand försökte återta makten med hjälp av livgardet men besegrades av upprorsmännen. I desperation bad kungen de övriga europeiska stormakterna om hjälp för att återfå sin tron. I Frankrike gjorde ultrarojalisterna starka påtryckningar på kung Ludvig XVIII att ingripa i Spanien. Vid Veronakongressen den 22 oktober 1822 gav stormakterna fransmännen klartecken att ingripa militärt för att återupprätta den spanska monarkin. Den franske finansministern Joseph de Villèle motsatte sig dock invasionen med hänsyn till de stora krigskostnaderna, arméns bristfälliga organisation samt de logistiska problemen med att underhålla en invasionsarmé på 95.000 man på fientligt territorium. Finansministerns motstånd hade dock ingen inverkan på krigsförberedelserna.

Den 17 augusti 1823 gick franska trupper under befäl av Ludvig Anton, hertig av Angoulême över den spanska gränsen vid Pyrenéerna. Hertigen skickade en mindre styrka för att hålla San Sebastián under belägring samtidigt som han ryckte fram med huvudstyrkan mot Madrid, vars garnison kapitulerade utan strid den 23 maj. Efter huvudstadens fall avancerade de franska styrkorna mot Cádiz där den avsatte Ferdinand VII hölls fången av rebellerna. Huvudvägen till staden spärrades dock av fästningen Trocadéro som ansågs vara en av Spaniens starkaste.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Morgonen den 16 augusti försökte sig fransmännen på en stormning av de spanska försvarsverken som slogs tillbaka av försvararna. Vid sjutiden samma morgon träffades representanter från båda sidor för att förhandla fram en vapenvila. Den 31 bröt fransmännen avtalet och genomförde ännu en stormning mot fästningen. De franska stormtrupperna drog nytta av lågvattnet för att anfalla försvarsverken från sjösidan. Den spanska garnisonen togs fullständigt på sängen av det plötsliga anfallet och efter en kort strid föll fästningen i fransmännens händer.

Följder[redigera | redigera wikitext]

Under stormningen förlorade fransmännen 31 döda och 110 sårade. De spanska förlusterna uppgick till 150 döda, 300 sårade samt 1.000 krigsfångar. Cádiz höll ut mot den franska övermakten i ytterligare tre veckor trotts intensiv artilleribeskjutning. Efter hårdnackat motstånd kapitulerade garnisonen den 23 september varefter Ferdinand VII frisläpptes.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

http://enacademic.com/dic.nsf/enwiki/307806

http://www.arsbellica.it/pagine/battaglie_in_sintesi/Trocadero_eng.html