Slaget vid Valkeala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Slaget vid Valkeala
Del av Gustav III:s ryska krig
Battle of Valkeala.jpg
Gustav III efterfrågar hur Wachtmeister mår under Slaget vid Valkeala
av Pehr Hilleström
Ägde rum 29 april 1790
Plats Valkeala, Finland
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Sverige Ryssland Ryssland
Befälhavare och ledare
Naval Ensign of Sweden.svg Gustav III
Naval Ensign of Sweden.svg Gustaf Wachtmeister
Tsarryssland General Fjodor Denisov
Styrka
4 000 man ur:
* Västmanlands regemente
* Östgöta infanteriregemente
* Livgrenadjärregementet
* Kronobergs regemente
3 000 man
Förluster
Gustaf Wachtmeister sårad
150 man döda och sårade
varav hälften från
Kronobergs regemente[1]
?

Slaget vid Valkeala ägde rum under Gustav III:s ryska krig den 29 april 1790 vid Valkeala i Kymmenedalen i Södra Finlands län och slutade med svensk seger.

Sammanhang[redigera | redigera wikitext]

En svensk armékår under Gustav III:s eget befäl korsade den 28 april 1790 Kymmene älv vid Pörille by på en hastigt slagen bro samt över ett vadställe. Följande dag fortsattes marschen till Valkeala, där en rysk styrka om ca 3000 man stod, uppdelade på tre bataljoner. Slaget blev hårt, men tack vare en serie häftiga svenska bajonettanfall, på nära håll, säkrades den svenska segern, och ryssarna drevs bakåt, för att till slut retirera. Intensiteten i striden var hög, och den svenske generalen Gustaf Wachtmeister blev själv sårad i armen av en muskötkula. Flera svenska regementen deltog i slaget, och även kungen, Gustav III fanns på plats.

När slaget var slut stod det klart att Wachtmeisters personliga mod och det sätt på vilket han satt in de avgörande bajonettanfallen hade säkrat den svenska segern. Kung Gustav III behövde denna seger, då hemmaopinionen mot kriget sviktade, och han utnämnde Wachtmeister på slagfältet till generalmajor.

Slagets betydelse[redigera | redigera wikitext]

Slaget i sig självt var en vinst, men sedan en arméfördelning under Överste Swedenhjelm tvingats tillbaka vid Anjala den 5 maj, måste dock hela armékåren dra sig tillbaka, och via Keltis åter gå över Kymmene älv. Detta ledde till Slaget vid Keltis baracker.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ljungbykompani.se/historia.htm
  2. ^ Saul, David: War: From Ancient Egypt to Iraq