Kronobergs regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kronobergs regemente
(I 11/Fo 16)
Kronobergsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Kronobergs regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Kronobergs regemente
Datum 1623–1709,
1709–1997
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Föregångare Smålands storregemente
Ingående delar Kronobergsbrigaden (1949–1992)
Blekingebrigaden (1949–1991)
Del av 2. militärdistriktet (1833–1893)
2. arméfördelningen(1893–1901)
II. arméfördelningen (1902–1927)
Södra arméfördelningen (1928–1936)
I. arméfördelningen (1937–1943)
I. militärområdet (1943–1966)
Södra militärområdet (1966-1997)
Högkvarter Växjö garnison
Förläggningsort Växjö
Färger Rött och gult          
Marsch "Admiral Stosch" (Latann).[1]
Årsdagar 6 juni
6 november
11 november
Dekorationer KronobregGM (1971)
KronobregSM (1971)
KronobregBM (1971)
KronobregMSM (1997)
Segernamn Breitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Wittstock (1636)
Landskrona (1677)
Kliszów (1702)
Warszawa (1705)
Fraustadt (1706)
Holovczyn (1708)
Helsingborg (1710)
Valkeala (1790)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090974 I 11 (02).jpg
Tilläggstecken Tilläggstecken för Kronobergs regemente.jpg

Kronobergs regemente (I 11/Fo 16), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1623–1997. Förbandet var förlagda till Växjö garnison i Växjö.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp i Kronobergs län på 1500-talet. År 1616 organiserades dessa enheter tillsammans med andra från närliggande Kalmar län av Gustav II Adolf och bildade Smålands storregemente där tolv av totalt 24 kompanier rekryterades i Kronobergslän. Smålands storregemente bestod av tre fältregementetn där Kronobergs regemente var ett. Någon gång runt 1623 splittrades storregementet permanent och bildade tre mindre regementen där Kronobergs regemente var ett. Ett troligt datum för bildandet av regementet är den 16 april 1623.[4] Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, och den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna. Kronobergs regemente återuppsättas i Sverige samma år.[3]

Kalmar regemente var ett av de ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Dock så var det nämnt att regementet var ett av två som sättas samman för att bilda Smålands regemente men det regementet bildades aldrig och istället behölls Kronobergs regemente och Jönköpings regemente separata. Regementets första befälhavare var Patrick Ruthven. Regementet gavs beteckningen I 11 (Infanteriregemente 11) år 1816.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslogs att Kalmar/Växjö försvarsområde (Fo 18/16) med stab i Kalmar skulle delas i tre försvarsområden, Kronobergs försvarsområde (Fo 16), Jönköpings försvarsområde (Fo 17) och Kalmar försvarsområde (Fo 18). Dock kom staben för Kalmar försvarsområde bli gemensam med staben för Kronobergs försvarsområde. Dessa två försvarsområdesstaber sammanslogs med Kronobergs regemente, vilket från den 1 juli 1974 bildade försvarsområdesregementet I 11/Fo 16/18. Detta medförde att Kronobergs regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente). Inom Kronobergs försvarsområde var Kronobergs regemente ensamt förband. Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret, och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[5]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.[6]

I den första samlade bedömningen ansågs Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41), Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) och Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) ha de bästa förutsättningar för att utbilda två brigader samt att utbilda mekaniserade brigader. Men där Livgrenadjärregementet och Norra Smålands regemente ansågs ha de bästa övningsmöjligheter med andra truppslag, genom de garnisonsfördelar respektive regemente hade genom att andra förband inom garnisonsorten.[6]

I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Inom Södra militärområdet ställde Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) mot Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17). Då regeringen ansåg att Norra Smålands regemente hade goda samövnings- och samträningsmöjligheterna inom Eksjö garnison, föreslogs en avveckling av Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) som utgjorde en solitär i Växjö. Kvar i Växjö skulle en försvarsområdesmyndighet organiseras. Avvecklingen av grundutbildningen i Växjö skulle vara helt genomförd den 30 juni 1992.[6] Vidare kom försvarsområdesstaben för Kalmar försvarsområde avskiljas från regementet, och bildade en egen stab i Kalmar den 1 juli 1990.[7]

Överste 1. graden Leif Fransson blev regementets siste chef som brigadproducerande regemente. Den 16 maj 1992 hölls en ceremoni över att grundutbildningen nu skulle upphöra vid regementet. Vid ceremonin närvarade bland annat chef för armén Åke Sagrén, militärbefälhavaren Gustaf Welin samt landshövdingen Sten Wickbom.[8]

Den 1 juli 1992 antog regementet en ny form, i form av en försvarsområdesmyndighet ledd av en försvarsområdesbefälhavare. Regementet fråntogs numreringen I 11, och kom endast att bära beteckningen Fo 16. Genom försvarsbeslutet 1992 återfick regementet beteckningen I 11. Detta då samtliga försvarsområdesregementen avskildes från brigaden, och antog den 1 juli 1994 samma organisation som Kronobergs regemente.[9]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Södra militärområdet (Milo S) i skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalmar, Växjö och Ystad. Gällande staberna i Växjö och Kalmar föreslogs de tillsammans med staben i Eksjö att bilda ett gemensamt försvarsområde.[10]

Regementet höll sin avvecklingsceremoni den 24 augusti 1997,[2] och avvecklades officiellt den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom Kronobergs försvarsområde (Fo 16) att integreras i Jönköpings försvarsområde (Fo 17), som antog namnet Smålands försvarsområde (Fo 17). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Kronobergs försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Kronobergsgruppen.[11]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två stycken fältregementen som genom försvarsbeslutet 1948 kom att omorganiseras till infanteribrigader. Brigaderna var avsedda att ingå i den 13:e fördelningen och utgångsgrupperas på Skånes östkust respektive i västra Blekinge.[2]

Kronobergs regemente var ett av de regementen som utbildade en så kallad idrottspluton. Detta var värnplikt anpassad för lovande idrottare där en stor del av dagprogrammet kunde läggas på fysisk träning och idrottsutövande. Därav kom flera kända idrottare genomföra sin värnpliktstjänstgöring vid regementet.

Kronobergsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Kronobergsbrigaden (IB 11) bildades 1949 genom att fältregementet Kronobergs regemente (I 11) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Kronobergs regementes sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas 1991 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.[12]

Blekingebrigaden[redigera | redigera wikitext]

Blekingebrigaden (IB 41) eller Blekingebrigaden – Smålands grenadjärer,[13] bildades 1949 genom att fältregementet Blekinge regemente (I 41) omorganiserades till brigad.[2] Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Kronobergs regementes huvud- och anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77. När Kronobergsbrigaden (IB 11) utgick ur krigsorganisationen 1991, bytte Blekingebrigaden (IB 41) namn till Kronobergsbrigaden för att återknyta till regementsnamnet. Genom försvarsutredning 1988 upplöstes brigaden under 1993.[12]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

1684(?)
  1. Livkompaniet
  2. Överstelöjtnantens kompani
  3. Majorens kompani
  4. Allbo kompani
  5. Norra Sunnerbo kompani
  6. Norrvidinge kompani
  7. Kinnevalds kompani
  8. Södra Sunnerbo kompani
18??
  1. Livkompaniet
  2. Skatelövs kompani
  3. Kinnevalds kompani
  4. Norrvidinge kompani
  5. Ljungby kompani
  6. Södra Sunnerbo kompani
  7. Allbo kompani
  8. Norra Sunnerbo kompani
1992
  1. Livkompaniet
  2. Östra Allbo kompani
  3. Kinnevalds kompani
  4. Norrvidinge kompani
  5. Ljungby kompani
  6. Södra Sunnerbo kompani
  7. Västra Allbo kompani
  8. Norra Sunnerbo kompani
  9. Depåkompaniet

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade från 1778 på Kronobergshed norr om Alvesta. Den 1 november 1919 förlades regementet till ett nyuppfört kasernetablissemang i Växjö. Den 11 november 1920 hölls en ceremoni över inflyttningen.[4]

Etablissemanget uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissemang. Ursprungligen uppfördes 65 byggnader genom regementets utveckling kom antalet byggnader till sist omfatta ett 100-tal byggnader.[14] Kasernerna döptes under 1950-talet till Wrnagel–kasern 1, Drake–kasern 2, Stenbock–kasern 3, Skytte–kasern 4, Cronman–kasern 5, Horn–kasern 6.[15]

Kasernområdets byggnader har sedan regementets avveckling omformats till en företagsby, Företagsstaden I 11. I direkt anslutning västerut ligger köpcentrumet Handelsplats I 11. Utanför regementets kaserner, längs Storgatan, har anlagts en cirkulationsplats. I mitten av denna står idag en vaktkur i regementets färger samt en militärcykel. Detta för att påminna om områdets historia.

Kvar inom det före detta kasernområdet finns Kalmar- och Kronobergsgruppen, vilka huserar i lokaler strax öster om kasernområdet, i vad som tidigare var regementets sjukhus.

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Genom 1925 års försvarsbeslut uppgick Karlskrona grenadjärregemente (I 7) i Kronobergs regemente och bildade dess tredje bataljon. Bataljonen fick namnet Kronobergs regementes fästningsbataljon i Karlskrona (I 11 K). Bataljonen hade sin förläggning i Gräsvik i norra delen av Karlskrona. Bataljonen avvecklades 1939, och dess förläggning i Gräsvik övertogs 1943 av Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2).[2][4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Vid 1960-talets början hade regementet en länge tid varit i behov av ett större skjutfält, som bättre svarade mot de behov förbandet hade för att utbilda infanteribrigader, vilket var dess huvuduppgift. Vid denna tid hade regementet, förutom övningsfältet på Bokhultet, endast skjutfältet Notteryd strax utanför Växjö. Fältet köptes in och invigdes den 16 mars 1961[16].

Kronobergs regemente övade de flesta av sina utbildningsförband på Kosta skjutfält, som består av stenig barrskogsterräng. Detta trots att minst en av regementets infanteribrigader hade sin huvudsakliga krigsuppgift i en helt annan typ av terräng, nämligen på den skånska slätten mellan Trelleborg och Ystad.[17].

Kosta skjutfält var Kronobergs regementes huvudsakliga övnings- och skjutfält fram till grundutbildningen upphörde våren 1992. Förvaltningen av skjutfältet kvarstod vid regementet fram till att försvarsområdesstaben och regementet avvecklades 1997.

Övningsfältet söder om kasernområdet, Bäckaslövsgärdet, är idag ett rekreationsområde som ansluter till Natura 2000-området och naturreservatet Bokhultet och Norra Bergundasjön. Det öster om Växjö belägna skjutfältet har omvandlats till Notteryds naturreservat.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementet har genom åren fört ett antal olika fanor. Den 6 juni 1956 överlämnades den sista fanan till regementet, fanan överlämnades av Chefen för armén Carl August Ehrensvärd. Den fanan ersatte 1893 års fana.[2]

I samband med att Kronobergs regemente avvecklades genom försvarsbeslutet 1996, kom dess traditioner från den 1 december 1998 föras vidare av Kronobergsgruppen.[2] Från den 1 juli 2013 är Kronobergsbataljonen, inom Kalmar- och Kronobergsgruppen,[18] traditionsbärare för Kronobergs regemente och bevarar band annat regementets fana, marsch och VB-bricka

År 1971 instiftades Kronobergs regementes hedersmedalj i guld/silver/brons (KronobregGM/SM/BM) i 8:e storleken. Bandet är kluvet i gult, rött och gult.[19][20][21] År 1997 instiftades Kronobergs regementes minnesmedalj (KronobregMSM).[22]

Regementet hade flera datum som uppmärksammande på olika sätt. Den 6 juni – svenska flaggans dag deltog regementet med fanvakt, musikkår och honnörskompani. Den 6 och 30 november högtidlighölls dödsdatumen för Gustav II Adolf och Karl XII. Den 11 november genomfördes den så kallade Elvadagen, vilken var en enkel ceremoni, och som hade instiftats av regementschefen Carl von Horn. Dagen erinrar om de soldater vid regementet som stupat i tjänst eller i krigstjänst efter den 1 september 1939.[23]

Fälttåg[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1627–1997.[3]

  • 1627–1630: Patrik Ruthwens
  • 1630–1638: Hans Drake
  • 1638–1641: Adolf Hård
  • 1641–1654: Georg Fleetwood
  • 1654–1657: Adolf Herman Wrangel
  • 1657–1665: Bertil Nilson Skytte
  • 1665–1677: Henrik von Vicken
  • 1677–1696: Georg Anthony Brakel
  • 1696–1703: Gustaf Heidenfeldt
  • 1703–1706: Gabriel Lilliehöök  
  • 1706–1709: Johan Cronman  (tillfångatagen)
  • 1709–1714: Carl Hästesko (Tf.)
  • 1714–1717: Sven Lagerberg
  • 1718–1746: Eberhard Bildstein
  • 1722–1727: Johan Cronman
  • 1747–1746: Eberhard Bildstein
  • 1746–1765: Berndt Wilhelm von Liewen
  • 1765–1772: Pehr Scheffer
  • 1772–1777: Otto Wilhelm von Rosen
  • 1777–1782: Salomon Hederstjerna
  • 1782–1812: Carl Axel Strömfelt
  • 1812–1816: Elof Rosenblad
  • 1816–1824: Erland Hederstjerna
  • 1824–1856: Carl Henrik Wrede
  • 1856–1862: Georg Miles Fleetwood
  • 1862–1873: Gustaf Reinhold Weidenhielm
  • 1873–1878: Otto Samuel Gustaf von Klint
  • 1878–1889: Klas Hjalmar Kreüger
  • 1889–1898: Henrik Esaias Anton Carl Rappe
  • 1898–1905: Johan Gustaf Wikander
  • 1905–1920: Gösta Hyltén-Cavallius
  • 1920–1924: Gustaf Ros
  • 1924–1928: Erik Nordenskjöld
  • 1928–1932: Erik Grafström
  • 1932–1937: Per Erlandsson
  • 1937–1941: Gösta Hahr
  • 1941–1946: Sven Allstrin
  • 1946–1950: Gustaf Källner
  • 1950–1957: Carl von Horn
  • 1957–1969: Thor Cavallin
  • 1969–1973: Lennart Löfgrén
  • 1972–1980: Per-Hugo Winberg
  • 1980–1983: Sven Skeppstedt
  • 1983–1988: Finn Werner
  • 1988–1989: Björn Swärdenheim
  • 1989–1992: Leif Fransson
  • 1993–1993: Inge Lennart Sandahl (Tf.)
  • 1993–1997: Jan Henrik Edvard Hyltén-Cavallius

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungliga Kronobergs regemente 1623-04-16 1709-07-01
Kungliga Kronobergs regemente 1709 1974-12-31
Kronobergs regemente 1975-01-01 1997-06-30
Beteckningar
Nr 11 1816-10-01 1914-09-30
I 11 1914-10-01 1974-06-30
I 11/Fo 16/18 1974-07-01 1990-06-30
I 11/Fo 16 1990-07-01 1992-06-30
Fo 16 1992-07-01 1994-06-30
I 11/Fo 16 1994-07-01 1997-12-31
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Växjö (F) 1778
Kronobergshed 56°58′31″N 14°33′58″Ö / 56.97528°N 14.56611°Ö / 56.97528; 14.56611 (Ö) 1778 1920
Växjö (F) 56°52′39″N 14°46′44″Ö / 56.87750°N 14.77889°Ö / 56.87750; 14.77889 1919-11-11 1997-12-31
Gräsvik (D) 1928-01-01 1939-09-30
Kosta skjutfält (Ö) 1971-03-16 1997-12-31
Notteryds skjutfält (Ö) 19?? 1992-06-30

Kända personer som gjort värnplikt på I 11[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Deltog som de olika fänikor som senare bildade regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 203
  2. ^ [a b c d e f g] Braunstein (2003), s. 51–54
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 276-277
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 11
  5. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 9 januari 2017. 
  6. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 januari 2017. 
  7. ^ Holmberg (1993), s. 70
  8. ^ Björck (1996), s. 340
  9. ^ Björck (1996), s. 299
  10. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017. 
  11. ^ ”Norra Smålands regemente”. web.archive.org. http://web.archive.org/web/19980121073442/http://www.mil.se/FM/arme/i12/i12.htm. Läst 9 januari 2017. 
  12. ^ [a b] Björck (1996), s. 302
  13. ^ Björck (1996), s. 329
  14. ^ Berg (2004), s. 242
  15. ^ Björck (1996), s. 328
  16. ^ Rolf Björck, Kjell Göthe, Roy Himsel (1992). Kronobergs regemente - dess människor och deras minnen 1919-1992. Växjö: Kronobergs regement I11/Fo 16 
  17. ^ Thomas Roth (2007). Försvar för folkhem och fosterland. Stockholm: Försvarshögskolan . ISBN 978-91-85401-62-8 
  18. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 14 januari 2017. 
  19. ^ ”KronobregGM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={B3B9C308-1616-4472-AC28-31AA1FB94234}. Läst 9 januari 2017. 
  20. ^ ”KronobregSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={A24D8616-DA45-4CF4-A5DF-FEF55D5044A2}. Läst 9 januari 2017. 
  21. ^ ”KronobregBM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={50A9F125-0B99-4F1A-B7F2-A824E998BE1D}. Läst 9 januari 2017. 
  22. ^ ”KronobregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={EED7C36E-030E-4A13-A0F8-2B7E41D0A358}&listmode=0&medal={2549ED4F-F912-496C-8ADC-48964EDD863B}. Läst 9 januari 2017. 
  23. ^ Björck (1996), s. 321-322
  24. ^ Börje, Anna (25 maj 2011). ”Fann Mobergs hemliga brev”. Östra Småland och Nyheterna. http://www.ostran.se/nyheter/emmaboda/fann_mobergs_hemliga_brev. Läst 25 november 2011. 
  25. ^ Salomonsson, Claes (17 januari 2000). ”Försvaret lägger ner idrottsplutonerna”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0001/17/idrott.html. Läst 26 september 2008. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Andrae, Anders J. (1980). Historik över officersmässen vid Kungl. Kronobergs regemente. Växjö: Regementet. Libris 378379 
  • Kronobergs regemente - dess människor och deras minnen 1919-1992. Växjö: Regementet. 1992. Libris 1431869 
  • Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris 2275928 
  • Kungl. Kronobergs regemente: en redogörelse tillägnad regementets personal. Åseda. 1943. Libris 2752303 
  • Kungl. Kronobergs regemente och indelningsverket. Växjö: Kronobergs regementes kamratförening. 1973. Libris 798115 
  • Kungl. Kronobergs regemente under fyra sekel: 1623-1964. Växjö. 1967. Libris 798114 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 260-269. Libris 1549756. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Wernstedt, Folke (1923). Kungl. Kronobergs regemente 1623-1923: minnesskrift. Växjö. Libris 1484308 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]