Smålands regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Smålands regemente
(I 12/Fo 17)
Norra Smålandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Smålands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Smålands regemente
Datum 1928–2000
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Föregångare Jönköpings regemente,
Kalmar regemente
Ingående delar Jönköpingsbrigaden (1949-1991)
Kalmarbrigaden (1949-1991)
Smålandsbrigaden (1991-2000)
Fo 17 (1974-2000)
Del av 2. militärdistriktet (1833–1893)
2. arméfördelningen(1893–1901)
II. arméfördelningen (1902–1927)
Södra arméfördelningen (1928–1936)
I. arméfördelningen (1937–1943)
I. militärområdet (1943–1966)
Södra militärområdet (1966-2000)
Högkvarter Eksjö garnison
Förläggningsort Eksjö
Motto "Smålands söner till rikets värn"
Färger Rött och gult          
Marsch "Kaiser Friedrich-Marsch" (Friedemann).[1]
Dekorationer SmålregbrigMSM (2000)
Segernamn Lützen (1632)
Wittstock (1636)
Warsawa (1656)
Landskrona (1677)
Klisow (1702)
Malatitze (1708)
Hälsingborg (1710)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090974 I 12 (02).jpg
Tilläggstecken MILI.010043.jpg

Smålands regemente (I 12/Fo 17), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1928–2000. Förbandet var förlagt till Eksjö garnison i Eksjö.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Regementet bildades den 1 januari 1928 som Jönköpings-Kalmar regemente (I 12) efter en sammanslagning av Jönköpings regemente (I 12) och Kalmar regemente (I 21) och förlades samma år till Eksjö. År 1948 bytte regementet namn till Norra Smålands regemente (I 12), ett namn som övertogs från fältregementet Norra Smålands regemente (I 42).[2]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslogs att Kalmar/Växjö försvarsområde (Fo 18/16) med stab i Kalmar skulle delas i tre försvarsområden, Kronobergs försvarsområde (Fo 16), Jönköpings försvarsområde (Fo 17) och Kalmar försvarsområde (Fo 18). Staben för Kalmar försvarsområde blev gemensam med staben för Kronobergs försvarsområde lokaliserad till Växjö. Staben för Jönköpings försvarsområde (Fo 17) förlades till Eksjö, och fick gemensam stab med Norra Smålands regemente.[5]

Detta medförde att Norra Smålands regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente), och Göta ingenjörregemente som ingick i Jönköpings försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet.[5][6]

Inför försvarsbeslutet 1982 utreddes en avveckling av ett brigadproducerande regemente. Inför försvarsbeslutet hade freds­förbanden i övre Norrland och på Gotland undantagits från överväganden om avveckling. Även infanteriförbanden i Nedre Norrlands militärområde och Bergslagens militärområde, utom Livregementets grenadjärer, undantogs. Detta med hänvisning till behovet av vinterutbildning. De infanteriregementen som kom att utredas för avveckling var Livregementets grenadjärer (I 3), Norra Smålands regemente (I 12) i Eksjö och Dalregementet (I 13) i Falun. Dalregementet föll snabbt bort i valet av regemente, då Dalabrigaden vid regementet skulle omorganiseras till en norrlandsbrigad, i syfte att öka antal förband utbildade och utrustade för strid i övre Norrland. Kvar blev Norra Smålands regemente och Livregementets grenadjärer, vilka ställdes mot varandra. I valet mellan dessa två regementet förordade överbefälhavaren att Livregementets grenadjärer skulle avvecklas. Anledningen var flera skäl, då bland annat att en avveckling av Livregementets grenadjärer skulle ge de största besparingarna. Gällande Norra Smålands regemente så såg överbefälhavaren att vissa besparingar skulle kunna göras genom en garnisonssamordning, mellan Norra Smålands regemente och Göta ingenjörregemente (Ing 2). Valet med att avveckla Livregementets grenadjärer motiverades enbart av ekono­miska skäl. Operativt skulle en avveckling enligt överbefälhavaren medföra nega­tiva konsekvenser.[7]

I den proposition som lades fram till riksdagen och som antogs den 24 februari 1982, beslutades att grundutbildningen vid Livregementets grenadjärer tillsammans med militärområdes­verkstaden i Örebro skulle avvecklas senast 1985. Av etablissemanget skulle huvuddelen av marken och anläggningarna avvecklas. Av operativa skäl skulle dock Försvarsområdesbefälhavaren och försvarsområdesstaben bibehållas i Örebro.[7] Ett beslut som senare ändrades till att behålla regementet genom regeringens proposition 1981/82:113.[8]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.[9]

I den första samlade bedömningen ansågs Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41), Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) och Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) ha de bästa förutsättningar för att utbilda två brigader samt att utbilda mekaniserade brigader. Men där Livgrenadjärregementet och Norra Smålands regemente ansågs ha de bästa övningsmöjligheter med andra truppslag, genom de garnisonsfördelar respektive regemente hade genom att andra förband inom garnisonsorten.[9]

I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Inom Södra militärområdet ställdes Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) mot Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17). Då regeringen ansåg att Norra Smålands regemente hade goda samövnings- och samträningsmöjligheterna inom Eksjö garnison, föreslogs en avveckling av Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18), som utgjorde en solitär i Växjö. Kvar från den 1 juli 1992 blev i Växjö en försvarsområdesstab för Kronobergs försvarsområde.[9]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen rationaliseringar av utbildningen av infanteribriga­derna, genom bland annat att samlokalisera förband inom samma stad eller län. Där regeringen då föreslog för riksdagen att samlokalisera regementet och Kalmarbriga­den (IB 42), vilken i huvudsak producerades vid Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17), med Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö. Genom samma försvarsbeslut kom även krigsorganisationen tydliggöras, detta då Kalmarbrigaden avskildes från regemente, och bildade den 1 juli 1994 ett självständigt förband under namnet Smålandsbrigaden (IB 12).[10] Den kvarvarande verksamheten vid regementet kom att bland annat omfatta försvarsområdesstaben, garnisonssamordning, skjutfält samt depåverksamhet i Eksjö.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Södra militärområdet (Milo S) i skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalmar, Växjö och Ystad. Gällande staberna i Växjö och Kalmar föreslogs de tillsammans med staben i Eksjö att bilda ett gemensamt försvarsområde.[11]

Försvarsområdesstaberna i Kalmar och Växjö avvecklades officiellt den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom Kronobergs försvarsområde (Fo 16) och Kalmar försvarsområde (Fo 18) att integreras i Jönköpings försvarsområde (Fo 17), som antog namnet Smålands försvarsområde (Fo 17). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom de två före detta försvarsområdena bildades försvarsområdesgrupperna Kalmargruppen och Kronobergsgruppen.[12]

Den 1 januari 1998 antogs namnet Smålands regemente, detta som en markering till att regementet representerade hela Småland då Kronobergs regemente (I 11) och Kalmar regemente (Fo 18) hade avvecklats den 31 december 1997.[2]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Smålands regemente. Vidare föreslog regeringen i propositionen att avveckla de fem infanteribrigaderna IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande.[13]

Från den 1 juli 2000 övergick regementet till att verka som Avvecklingsorganisation Småland. Avvecklingsorganisation hade som uppgift att avveckla regementet och Smålandsbrigaden. Den 31 mars 2001 upphörde Avvecklingsorganisation Småland som självständig enhet, och överfördes till Göta ingenjörregemente (Ing 2). Den 31 december 2001 upplöstes och avvecklades även Avvecklingsorganisation Småland.[14]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1942 kom samtliga infanteriregementen att sätta upp fältregementen (krigsförband). För Jönköpings-Kalmar regemente (I 12) kom två fältregementen att sättas upp, Smålands regemente (I 12) och Norra Smålands regemente (I 42). Genom försvarsbeslutet 1948 utgick fältregementen som förbandstyp, och istället infördes en brigadorganisation inom armén. Regementes två fältregementen kom med det att omorganiseras till en brigadorganisation.[15]

Jönköpingsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Jönköpingsbrigaden (IB 12) bildades 1949 genom att fältregementet Smålands regemente (I 12) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Norra Smålands regemente sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas den 30 juni 1991 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.

Smålandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Smålandsbrigaden (IB 12), ursprungligen Kalmarbrigaden (IB 42), bildades 1949 genom att fältregementet Norra Smålands regemente (I 42) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Norra Smålands regemente anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77 och var i början av 1990-talet försöksbrigad inför IB 2000. Den 1 juli 1994 avskildes Kalmarbrigaden (IB 42) från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S), under det nya namnet Smålandsbrigaden. Brigaden avvecklades den 30 juni 2000 i samband med försvarsbeslutet 2000.[16][17]

Smålands försvarsområde[redigera | redigera wikitext]

Smålands försvarsområde (Fo 17), ursprungligen Jönköpings försvarsområde (Fo 17), bildades den 1 oktober 1942, och hade sin stab lokaliserad vid Smålands artilleriregemente (A 6) inom Jönköpings garnison. Den 1 juli 1943 omgrupperades staben till Växjö, där den integrerades i Kronobergs försvarsområde (Fo 16). I samband med OLLI-reformen bildades den 1 juli 1974 tre försvarsområden, vilka följde länsgränserna inom Småland. För Jönköpings län bildades Jönköpings försvarsområde (Fo 17), vilken uppgick och fick gemensam stab med Norra Smålands regemente (I 12). Den 1 januari 1998 tillkom Kronobergs försvarsområde (Fo 16) och Kalmar försvarsområde Fo 18), vilka tillsammans med Jönköpings försvarsområde (Fo 17) bildade Smålands försvarsområde (Fo 17). Försvarsområdet upplöstes och avvecklades tillsammans med regementet den 30 juni 2000.

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

  1. Livkompaniet
  2. Östra Härad kompani
  3. Aspeland kompani
  4. Konga kompani
  5. Sevede kompani
  6. Vista kompani
  7. Östbo kompani
  8.  ?
  9. Mo kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsreformen 1901 beslutades det att samtliga regementet skulle förläggas till kasernetablissemang. Inför att ett kasernetablissemanget skulle uppföras till Kalmar regemente, ansökte Kalmar om att få regementet till sig. Där man bland annat förberedd staden med ett stort antal hyreshus med representativa officersvåningar vid Bremerlyckan och Framsta. Dock förordade kasernbyggnadskommissionen Eksjö som garnisonsort, dit man även beslöt 1907 om att förlägga regementet.[18]

Från 1 november 1906 förlades stamskolorna vid Kalmar regemente till Smålands husarregemente i Eksjö. År 1914 förlades Kalmar regemente till Ränneslätt i väntan på att kasernetablissemanget på Regementsgatan i Eksjö skulle färdigställas. Vilket stod färdigt under andra halvan av 1919. Etablissemanget uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissemang. Ursprungligen uppfördes 40 byggnader genom regementets utveckling kom antalet byggnader till sist omfatta ett 100-tal byggnader.[19] Den 1 oktober 1919 började regementet flytta in i de nya kasernerna, men var inte färdiga med inflyttningen förrän under 1920.[20] När Kalmar regemente avvecklades den 31 december 1927, kom dess kasernetablissemang övertas av det nya regementet Jönköpings-Kalmar regemente (I 12), vilket verkade där fram till 1992, då det omlokaliserades till Stockholmsvägen och samlokaliserades med Göta ingenjörkår. Efter att försvaret lämnade Regementsgatan, kom bland annat Högskolecenter i Eksjö (numer under namnet Campus i12) flytta in 1999. Även Eksjö bowlinghall finns inom området.

Genom försvarsbeslutet 1992 bestämdes att Norra Smålands regemente från och med den 1 juli 1994 skulle samlokaliseras med Göta ingenjörkår (Ing 2) på Stockholmsvägen i Eksjö.

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet hade sina övningsplatser från 1928 vid Ränneslätt, från 1942 vid Holmseryd och 1985 vid Skillingaryds skjutfält.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

I samband med att regementet bildades förde regementet fanorna från de två avvecklade regementena Jönköpings regemente och Kalmar regemente. Dessa två fanor troppades 1954 och regementet mottog den 11 september 1954 en ny fana, vilken då ersatte de två tidigare. I samband med att regementet fick en egen fana, tillfördes det samtidigt egna segernamn, vilka ärvdes från de två tidigare regementena.[2]

Regementet förde traditionerna för Jönköpings regemente och Kalmar regemente och från 1985 bevarades minnet över Smålands artilleriregemente vid regementet. När Kalmar regemente bildades igen 1994, övertogs traditionerna av det nya regementet.[2]

Efter att regementet och Smålandsbrigaden (IB 12) avvecklades, kom dess traditioner föras vidare av Norra Smålandsgruppen (NSG). Från den 1 juli 2013 är Norra Smålands bataljon, inom Norra Smålandsgruppen traditionsbärare för Smålands regemente.[21]

I samband med flytten tog man med sig Officersmässen Trianon till Ing 2, det blev den tredje gången som mässen flyttade med regementet.

När regementet och brigaden avvecklades, instiftades Smålands regementes (I 12) och Smålandsbrigadens (IB 12) minnesmedalj i silver (SmålregbrigMSM).[22]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1928–2000.[3]

  • 1928–1935: Fredrik Lovén
  • 1935–1938: Hjalmar Falk
  • 1938–1942: Sixten Wockatz
  • 1939–1940: Sven Ryman (Tf.)
  • 1942–1945: Gunnar Hagbergh
  • 1945–1949: Nils Ludvig Verner Göth
  • 1949–1952: Hadar Folke Johannes Cars
  • 1952–1958: Per Alvar Haldan Lindencrona
  • 1958–1963: Gösta Vilhelm Sahlén
  • 1963–1970: Carl Werner Robert Liborius von Mentzer
  • 1970–1976: Nils Fredrik Haegerström
  • 1976–1978: Stig Sjögren
  • 1978–1984: Lars Anders Andersson
  • 1984–1987: Sven Erik Anton Nilsson
  • 1987–1991: Torbjörn Tillman
  • 1991–1991: Karl Olof Eklöf
  • 1992–1999: Wilhelm af Donner
  • 1999–2000: Thore Ingvar Levin Bäckman

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Jönköpings-Kalmar regemente 1928-01-01 1948-06-30
Kungl Norra Smålands regemente 1948-07-01 1974-12-31
Norra Smålands regemente 1975-01-01 1997-12-31
Smålands regemente 1998-01-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation Småland 2000-07-01 2001-12-31
Beteckningar
I 12 1928-01-01 1974-06-30
I 12/Fo 17 1974-07-01 2000-06-30
AO Små 2000-07-01 2001-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Eksjö garnison/Regementsgatan (F) 1928-01-01 1994-06-30
Eksjö garnison/Stockholmsvägen (F) 1994-07-01 2001-12-31
Ränneslätt (Ö) 1928 1942
Holmseryd (Ö) 1942 1985
Skillingaryds skjutfält (Ö) 1985 2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 206
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2003), s. 57–59
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 307
  4. ^ Holmberg (1993), s. 12
  5. ^ [a b] ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 25 januari 2017. 
  6. ^ Holmberg (1993), s. 70
  7. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 25 januari 2017. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:113”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-program-for-regional-utveckling-och_G503113. Läst 25 januari 2017. 
  9. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 23 januari 2017. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 25 januari 2017. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 25 januari 2017. 
  12. ^ ”Norra Smålands regemente”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 21 januari 1998. https://web.archive.org/web/19980121073442/http://www.mil.se/FM/arme/i12/i12.htm. Läst 25 januari 2017. 
  13. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 25 januari 2017. 
  14. ^ ”Avvecklingsorganisation Småland”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8066b78c-a62e-420a-aa1d-00a3fd24ccf4&s=Balder. Läst 20 maj 2017. 
  15. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 25 januari 2017. 
  16. ^ Kjellander (2003), s. 305
  17. ^ Braunstein (2003), s. 319
  18. ^ ”Kalmar regemente”. kalmarlexikon.se. http://kalmarlexikon.se/k/847-kalmar-regemente. Läst 22 januari 2017. 
  19. ^ Berg (2004), s. 226
  20. ^ Holmberg (1993), s. 14-15
  21. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 29 januari 2017. 
  22. ^ ”SmålregbrigMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={F02A2277-C7BA-4E02-8CDF-4747DFF05D53}&listmode=0&medal={84CFF6A7-5A72-45AF-BB75-0CDC79CCE41F}. Läst 29 januari 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson, Kurt-Lennart, red (2001). Smålands regemente & Smålandsbrigaden: minnesbok 1993-2000: i rikets tjänst 1623-2000. Eksjö: Avvecklingsorganisation Småland, Försvarsmakten (AO Småland). Libris 8451097. ISBN 91-631-1495-X (inb.) 
  • Konow, Jan von, red (1973). Kungl. Norra Smålands regementes historia 1623-1973. Eksjö: Norra Smålands regemente. Libris 67102 
  • Svensson, Stig-Olof, red (1995). Kongl. Calmare regemente och Eksjö garnison: en jubileumsskrift till Norra Smålands regementes kamratförenings 50-årsjubileum. Eksjö: Kamratfören. Libris 2058274. ISBN (Inb.) 
  • Kungl. Norra Smålands regementes historia: 1973-2000. Eksjö: Norra Smålands regemente. 2003. Libris 9162113. ISBN 91-631-3501-9 (inb.) 
  • Svensson, Stig Olof (1985). Eksjö stad och Ränneslätt: en jubileumsskrift till Norra Smålands regementes kamratförenings 40-årsjubileum. Eksjö: Kamratfören. Libris 524337 
  • Svensson, Stig Olof, red (1989). Kungl Jönköpings regemente och Skillingaryd. Eksjö: Kamratfören. Libris 852655. ISBN (Inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]