Snälltåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För operatören som verkat sedan 2007, se Snälltåget.

Snälltåg (St) var tidigare ett allmänt begrepp på snabbtåg i Sverige. Snälltåg var avsett uteslutande för befordran av passagerare och resgods samt post, ibland även ilgods. Snälltåg gjorde uppehåll endast vid mera betydande platser eller vid stationer där andra viktigare banor anslöt och framfördes i allmänhet med den största hastighet, som var medgiven för vederbörande bana.[1]

Uppdelningen mellan snälltåg och persontåg i tidtabellerna ersattes i Sverige med resandetåg vid tidtabellskiftet i januari 1980. Ordet snälltåg är en försvenskning av det tyska Schnellzug som betyder snabbtåg.

Snälltågen stannade på betydligt färre platser än de vanliga persontågen men på några fler platser än de tågslag som introducerades på 1940- och 1950-talen: ilsnälltåg och expresståg.

Så gott som alla tidigare nattåg i inrikestrafik samt i synnerhet alla kontinenttåg klassificerades som snälltåg, trots att många tåg med utländska vagnar hade namn som Paris-, Skandia- och Hamburgexpressen. En del av dessa tåg stannade vid ytterst få stationer under sin nattliga färd till och från svenska tågfärjestationer, och den genomsnittliga reshastigheten för dessa snälltåg lär ha varit den högsta på svenska spår innan hastigheterna började höjas från 1988.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Snälltåg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)