Snookersäsongen 2004/2005

Från Wikipedia

Snookersäsongen 2004/2005 behandlar säsongen för de professionella spelarna i snooker.

Nyheter[redigera | redigera wikitext]

Snookersäsongen 2004/05 såg de allra sista upplagorna av såväl British Open som Irish Masters. Det var dessutom den sista gången som VM spelades med namnet Embassy. En nygammal tävling hade dock kommit in i snookerkalendern: China Open gjorde come back efter några säsongers frånvaro. Kina hade nämligen en blivande toppspelare, Ding Junhui, som naturligtvis bidrog till att öka intresset i landet.

Tävlingen European Open hade dessutom bytt namn till Malta Cup.

Säsongen avslutades med en riktig sensation: Kvalspelaren och högoddsaren (150 gånger pengarna) Shaun Murphy vann världsmästerskapen, den förste kvalspelaren sedan Terry Griffiths 1979 att göra detta, och tillsammans med Joe Johnson 1986 den mest överraskande segraren genom tiderna. Murphy slog Matthew Stevens i finalen, Stevens som därmed inkasserade sin andra finalförlust i VM.

Tävlingskalendern[redigera | redigera wikitext]

Inbjudningsturneringar
Rankingturneringar
År Datum Turnering Plats Vinnare Finalist Resultat
2004 2-10 oktober Grand Prix Preston, England England Ronnie O'Sullivan England Ian McCulloch 9-5
8-14 november British Open Brighton, England Skottland John Higgins Skottland Stephen Maguire 9-6
15-28 november UK Championship York, England Skottland Stephen Maguire England David Gray 10-1
2005 17-23 januari Welsh Open Newport, Wales England Ronnie O'Sullivan Skottland Stephen Hendry 9-8
31 jan - 6 feb Malta Cup Portomaso, Malta Skottland Stephen Hendry Skottland Graeme Dott 9-7
13-20 februari Masters London, England England Ronnie O'Sullivan Skottland John Higgins 10-3
6-13 mars Irish Masters Dublin, Irland England Ronnie O'Sullivan Wales Matthew Stevens 10-7
27 mars - 3 april China Open Peking, Kina Kina Ding Junhui Skottland Stephen Hendry 9-5
16 april - 2 maj VM i snooker Sheffield, England England Shaun Murphy Wales Matthew Stevens 18-16
5-6 maj Premier League Slutspel Manchester, England England Ronnie O'Sullivan Wales Mark Williams 6-0

Källor[redigera | redigera wikitext]