Somaliames

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Somaliames
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Melaniparus thruppi Keulemans (cropped).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteMelaniparus
ArtSomaliames
M. thruppi
Vetenskapligt namn
§ Melaniparus thruppi
AuktorShelley, 1885
Utbredning
Parus thruppi distribution map.png
Synonymer
  • Parus thruppi
  • Somalimes
Hitta fler artiklar om fåglar med

Somaliames[2] (Melaniparus thruppi) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

En relativt liten mes, 11-12 centimeter, endemisk för nordöstra Afrika. Den skiljer sig från andra afrikanska mesar med sin vita kind omgiven av svart från hals till nacke, likt talgoxen. I övrigt är somaliamesen gråbrun med smalt svart streck på buken. Näbben är relativt lång och kraftig. Den är också tystlåten för att vara en mes.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Somaliames är endemisk för nordöstra Afrika, där den förekommer i akacieskogar och snår i arida och semiarida områden. Den delas in i två underarter:[3]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

De afrikanska mesarna i Melaniparus inkluderades tidigare i Parus. Trots att de är relativt nära släkt med Parus-typarten talgoxe urskiljs de numera i ett eget släkte efter DNA-studier.[4][5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer huvudsakligen i torrt Acacia-landskap, förbuskade gräsmarker och Commiphora-snår, men även i träd utmed vattendrag. Kunskapen om både beteende, föda och häckning är begränsad. Den tros inta bland annat små ryggradslösa djur, framför allt getingar, skalbaggar och insektslarver. Den ses i par eller i förmodade familjegrupper och verkar födosöka i trädens övre delar. Få bon har hittats, men häckning verkar ske mellan februari och juni i ett bo placerat mellan 2,5 och sju meter ovanför mark i ett hål i ett dött träd.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs som ovanlig i större delen av sitt utbredningsområde, även om den lokalt kan vara vanlig.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar James Godfrey Thrupp (1848-1913), brittisk kirurg verksam i Natal 1878-1879 men också upptäcktsresande i Somaliland 1884-1885.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Melaniparus thruppi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Johansson, U.S.; Ekman, J.; Bowie, R.C.K.; Halvarsson, P.; Ohlson, J.I.; Price, T.D.; Ericson, P.G.P. (2013). ”A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 69 (3): sid. 852–860. doi:10.1016/j.ympev.2013.06.019. PMID 23831453. 
  5. ^ ”Waxwings and their allies, tits & penduline tits”. World Bird List Version 6.1. International Ornithologists' Union. http://www.worldbirdnames.org/bow/waxwings/. Läst 15 februari 2016. 
  6. ^ Gosler, A. & Clement, P. (2017). Somali Tit (Melaniparus thruppi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59896 29 december 2017).
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]