Soulmusik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Soul” leder hit. För andra betydelser, se Soul (olika betydelser).
Ray Charles var en viktig musiker i soulmusikens utveckling ur den sakrala gospeln.

Soulmusik är en afroamerikansk musikgenre som utvecklades ur bluesen och gospeln i USA under 1950- och 60-talen och som sedan dess influerat en rad andra populärmusikstilar. Soul är en sammansmältning av två av den svarta musiktraditionens mest bärande grenar – sakral gospel och profan rhythm & blues. Bland kända soulartister märks Aretha Franklin, Marvin Gaye, Ray Charles, James Brown, kallad "The Godfather of Soul", Sam Cooke, Stevie Wonder, Otis Redding och The Four Tops.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Framväxten av soulmusik ur rhythm and blues och gospel på 1950-talet räknas mer som en skiftning av texternas betoningar än en ändring av de musikaliska elementen i gospelmusiken som det ibland påstås. Termen kom att användas av flertalet gospelband under 1940- och 1950-talet, bland annat bandet Soul Stirrers. Det som främst skiljde gospel från soul var att de sångtekniker som använts i gospeln för att tidigare uttrycka sin spiritualitet användes nu istället för att förstärka och uttrycka tillgivenhet och passion i en sekulär kontext. Texterna kunde gå utanför de religiösa ramarna, vilket gjorde att till exempel mer sexuella eller kärleksfulla betoningar framträdde[1].

Clyde McPhatter var den första rhythm and blues artisten som fick uppmärksamhet för denna teknik och var frontman för många inspelningar under 1950-talet med Billy Ward and his Dominoes. Ray Charles inspirerades av McPhatters innovationer och gjorde en serie inspelningar i mitten av 1950-talet för vilka han har kommit att anses vara den förste soulartisten. Charles var den som på allvar sekulariserade gospelmusiken och hans genombrottslåt "What'd I Say" (1959) är ett bra exempel på gospelns växelsångsteknik kombinerat med en sexuellt laddad låttext.

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet syntes en dramatisk ökning i gospel-influerade inspelningar. Artister, låtskrivare och skivbolag började skapa ett mer definierat sound som kom att representeras av samlingsnamnet Soul. Tidiga verk som "Cry to Me" (1962) av Solomon Burke, "These Arms of Mine" (1963) av Otis Redding och "I Found a Love", (1962) av The Falcons spelades in på independentbolag som Atlantic records och Stax records, samt marknadsfördes senare mot en stor afroamerikansk publik. Kombinerat med tidigare stilbildare såsom Ray Charles, Sam Cooke och James Brown fick genren ett definierat sound under denna era.[2]

När termen soul musik blev mer mainstream, bröt sig den afroamerikanska populärmusiken ifrån 1950-talets rhythm and blues och skapade ett mer distinktivt sound. Det uppstod två huvudskillnader inom genren under 1960-talet. En så kallad “down-home” eller Memphis soul som var en söderinfluerat råare gren. Den distribuerades främst av Stax och Atlantic. Den andra grenen var en mer dansant “uptown” eller Motown soul identifierad med Motown records från Detroit. Kombinerat med livssituationen i och med det politiska förtrycket av afroamerikaner under 1960-talet utvecklades även soulen som en uttrycksform för att känna social och kulturell solidaritet samt hade starka representationer med Medborgarrättsrörelsen. [2][3][4]

Soul musik historikern Michael Harlambos förklarar det som följande:

"Reflecting and encouraging black pride, soul is an important psychological component of the black struggle. It is a diffuse almost mystical concept and its emphasis on subjective qualities - you have to feel it- encourages emotial commitment to it...Its diffuseness allows all black Americans to identify and associate with it and so with eachother"[4]

1970-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet och framåt hade skivindustrin och försäljningen av LP-skivor sin storhetstid. Däremot började soulens absolut största fäste att avta. Artister som James Brown och Sly Stone utvecklade till exempel Funk musiken som är kraftigt inspirerad av Soulen och den har även haft kraftiga influenser i all Rhythm and Blues under 1970-,80- och 90-talet. En rad andra uppsjöar av stilar har sprungat ur Soulen, därbland disco och hiphop.[5]

Idag[redigera | redigera wikitext]

Flera subgenres som ändå definieras som "klassisk soul" genres har tagit vid. Exempel på dessa är: Philadelphia soul, southern soul, Memphis soul, psychedelic soul och northern soul.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Soul definieras av så kallad call and response teknik som även används i gospel, vilket betyder att ledsångaren exempelvis ropar en fras och publiken, kören eller musikerna aktivt svarar. Soulen förknippas även med jazztermen sväng (eng = "groove") vilket kan förklaras som att framförandet är passionerade samt att själva utövandet skapar en "kraft" som får lyssnaren att röra på sig. Många har försökt förklara vad sväng egentligen är, men den flora av olika förklaringar som både musiker och lyssnare ger, antyder att vi inte bedömer graden av sväng genom medveten analys utan genom omedvetna perceptionsprocesser. Det resulterar i att vi får en känsla som går att känna utan att förklara. Soul handlar mycket om att skapa gemenskap genom att tillsammans hitta den "kraften" i musiken. Mycket talar oavsett för att det har samband med ett speciellt sätt att framföra musiken på snarare än en speciell typ av genre [6].

Soul representerar främst afroamerikansk kultur och har genom historien varit ett genom musik, sammanförande hjälpmedel för afroamerikansk politik och nationalism.

Vanliga instrument är trummor, piano, elgitarr, bas och blåsinstrument (trumpet, saxofon, trombon) samt sång och kör.

Artister[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sadie, S. 2001, The New Groove: Dictionary of Music and Musicians, Vol. 23, New York: Oxford University Press. 
  2. ^ [a b] Brodin, G. 1985, Musikordboken, 4: uppl, Stockholm : Forum 
  3. ^ Gregory, H. 1995, Soul Music A-Z, Revised Edition, New York: Da Capo Press 
  4. ^ [a b] Friedlander, P. Miller P. 2006, Rock & Roll, A Social History, 2nd Edition, Boulder, Colo. : Westview Press 
  5. ^ ”AllMusic”. http://www.allmusic.com/subgenre/soul-ma0000002865. Läst 4 februari 2015. 
  6. ^ ”A technical look at swing rhythm in music”. http://www.tlafx.com/jasa06_1g.pdf. Läst 8 februari 2015.