Aretha Franklin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aretha Franklin
Aretha Franklin.png
Född 25 mars 1942 (73 år)
Memphis, Tennessee,
USA
Genre(r) Soul, R&B, gospel, jazz, rock
Roll Sångerska, låtskrivare, pianist
Instrument Sång, piano
År som aktiva 1956 - nutid
Skivbolag Columbia, Atlantic, Arista, Aretha Records
Artistsamarbeten The Sweet Inspirations, Carolyn Franklin, Erma Franklin, Cissy Houston, George Benson, George Michael, Michael McDonald, Eurythmics, Luther Vandross, Whitney Houston

Aretha Louise Franklin, född 25 mars 1942 i Memphis, Tennessee, är en amerikansk soul- och R&B-sångerska. Aretha Franklin är ett av de största namnen inom soulmusiken. Hon började tidigt sjunga gospel och skivdebuterade som 14-åring 1956. Hon gjorde under andra halvan av 1960-talet mängder med inspelningar som kom att bli klassiska inom soulen; "Respect", "I Never Loved a Man (The Way I Love You)", "Chain of Fools", "I Say a Little Prayer", "(You Make Me Feel Like) A Natural Woman" och "Think" är några exempel. Andra kända låtar är bland annat "Baby I Love You", "Spanish Harlem" (cover på Ben E. Kings låt), "Rock Steady", "Until You Come Back to Me (That's What I'm Gonna Do)" och "Freeway of Love". Dessa låtar och många fler kom att ge Franklin smeknamnet The Queen of Soul.

Aretha Franklin har haft 20 ettor på Billboards Rhythm and Blues-lista i USA. Hon har även haft två ettor på Billboard Hot 100 med "Respect" 1967 och "I Knew You Were Waiting (For Me)" tillsammans med George Michael 1987.

Tidningen Rolling Stone rankade henne som etta på sin lista över de 100 bästa sångarna någonsin[1], och nia på sin lista över de bästa artisterna genom tiderna. Hon var även den första kvinnliga artisten att bli invald i Rock and Roll Hall of Fame 1987.[2] Hon har vunnit 16 Grammy Awards.[3] Hon har en stjärna på Hollywood Walk of Fame vid adressen 6920 Hollywood Blvd.[4]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Aretha Franklin sjöng My Country, 'Tis of TheeBarack Obama svors in som president i januari 2009.

Under 1950-talet uppträdde Franklin i kyrkor med gospelmusik. Hon fick 1960 skivkontrakt hos det större bolaget Columbia Records. Hennes första album för bolaget, Aretha: With The Ray Bryant Combo lanserades 1961. Skivan innehöll hennes första listnoterade singel, "Won't Be Long". Samma år släpptes även hennes största hit för Columbia, "Rock-a-Bye Your Baby with a Dixie Melody" som nådde plats 37 på Billboard Hot 100-listan. Franklin gjorde ett flertal album för bolaget fram till 1966. Flera singlar släpptes också varav många listnoterades, men mer sällan på någon högre placering.

I januari 1967 valde Franklin att inte förnya sitt kontrakt med Columbia, och skrev istället på för Atlantic Records. I februari samma år släppte hon sin debutsingel för bolaget, "I Never Loved a Man (The Way I Love You)". Låten nådde förstaplatsen på Billboards R&B-singellista, och niondeplatsen på poplistan och blev med råge hennes dittills största skivframgång. Några månader senare lanserades Franklins cover på Otis Reddings komposition "Respect". Denna blev en stor succé och har med åren blivit hennes signum. Båda låtar ingick på hennes första album för Atlantic, I Never Loved a Man the Way I Love You. 1967 släpptes också hennes andra album Aretha Arrives, innehållandes singelhiten "Baby i Love You". Framgångarna fortsatte 1968 med albumen Lady Soul och Aretha Now! som innehöll singlar som "Chain of Fools", "(You Make Me Feel Like) A Natural Woman", "Think" och "I Say a Little Prayer". 1969 släpptes det mindre uppmärksammade coveralbumet Soul '69.

Under det tidiga 1970-talet lanserade hon kritikerrosade album som Spirit in the Dark (1970) och Young, Gifted and Black (1972). Hon hade singelframgångar med låtar som "Spanish Harlem", "Rock Steady" och "Until You Come Back to Me (That's What I'm Gonna Do)". Franklin släppte många skivor under mitten av 1970-talet som listnoterades, men de sålde successivt sämre och 1979 spelade hon in sitt sista album för Atlantic Records.

Hon kom 1980 istället till Arista Records. Efter ett antal album på bolaget släppte hon 1985 skivan Who's Zoomin' Who? som blev hennes största succé på många år. Titelspåret och "Freeway of Love" blev framgångsrika singlar, liksom "Sisters Are Doin' It for Themselves" som var en duett tillsammans med Eurythmics. Även uppföljaralbumet Aretha innehöll två hitlåtar med en cover på The Rolling Stones "Jumpin' Jack Flash", samt "I Knew You Were Waiting (For Me)", en duett med George Michael. 1998 fick hon en hit med Lauren Hills komposition "A Rose Is Still a Rose", vilket också blev titelspår på ett album samma år som sålde guld. Franklin förblev på Arista Records fram till 2004. Hennes sista skiva på bolaget blev So Damn Happy 2003.

20 januari 2009 när Barack Obama blev president sjöng hon, som enda medverkande artist, sången My Country, 'Tis of Thee, och hon sjöng även när Bill Clinton tillsattes 1992.[3]

Franklin har fortsatt uppträda under 2010-talet även om hälsoproblem tvingat henne att ställa in många konserter. År 2014 släppte hon skivan Aretha Franklin Sings the Great Diva Classics där hon tolkar modernare hitlåtar som "Rolling in the Deep" och "Nothing Compares 2 U" tillsammans med äldre kompositioner.

Aretha Franklin medverkade i filmen The Blues Brothers 1980 där hon gör ett musiknummer med låten Think. Hon medverkande även i uppföljaren Blues Brothers 2000 där hon framförde låten Respect. Hon lider av flygfobi, vilket har påverkat hennes spelschema.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Aretha Franklin.

Aretha Franklins far var baptistpastorn Cecil Franklin och hennes systrar är sångarna Erma Franklin och Carolyn Franklin.[3] Cecil Franklin sköts av rånare[3] 1978, hamnade i koma och avled 1984.

När Aretha Franklin var fjorton år fick hon sin första son och när hon var sexton föddes den andra. [5] Pojkarna uppfostrades av Franklins farmor. När Franklin var nitton år gifte hon sig med Ted White, som blev hennes manager och låtskrivare. Fyra år senare föddes hennes tredje son, som senare kom att bli gitarrist i hennes band. Aretha Franklin och Ted White skilde sig 1969 och mellan åren 1969 och 1976 hade hon en relation med managern Ken Cunningham och fick med honom sin fjärde son 1970. År 1978 gifte hon sig med skådespelaren Glynn Turman. Hennes far vigde dem i sin kyrka. Turman och Franklin skilde sig 1984.

Aretha Franklin var Whitney Houstons gudmor.[3]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Singlar som nått topp tio på US Hot 100[6][redigera | redigera wikitext]

År Titel Högsta position
1967 "I Never Loved a Man (The Way I Love You)" 9
1967 "Respect" 1
1967 "Baby I Love You" 4
1967 "(You Make Me Feel Like) A Natural Woman" 8
1967 "Chain of Fools" 2
1968 "(Sweet Sweet Baby) Since You've Been Gone" 5
1968 "Think" 7
1968 "The House That Jack Built" 6
1968 "I Say a Little Prayer" 10
1971 "Bridge Over Troubled Water" / "Brand New Me" 6
1971 "Spanish Harlem" 2
1971 "Rock Steady" 9
1972 "Day Dreaming" 5
1973 "Until You Come Back to Me (That's What I'm Gonna Do)" 3
1985 "Freeway of Love" 3
1985 "Who's Zoomin' Who" 7
1987 "I Knew You Were Waiting (For Me)" (med George Michael) 1

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

  • The Blues Brothers (1980)
  • Motown 40: The Music Is Forever (1998) (ABC TV-dokumentär)
  • Blues Brothers 2000 (1998)
  • DIVAS LIVE (1998)
  • Immaculate Funk (2000) (dokumentär)
  • Rhythm, Love and Soul (2002)
  • Tom Dowd & the Language of Music (2003) (dokumentär)
  • Singing in the Shadow: The Children of Rock Royalty (2003) (dokumentär)
  • From The Heart / The Four Tops 50th Anniversary and Celebration (2004)
  • Atlantic Records: The House that Ahmet Built (2007) (dokumentär)

TV[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.rollingstone.com/music/lists/100-greatest-singers-of-all-time-19691231/aretha-franklin-20101202
  2. ^ http://www.rockhall.com/inductees/aretha-franklin/
  3. ^ [a b c d e f] ”Aretha Franklin - Biography”. IMDb. http://www.imdb.com/name/nm0291349/bio. Läst 18 oktober 2010. 
  4. ^ http://projects.latimes.com/hollywood/star-walk/aretha-franklin/
  5. ^ Salvatore, Nick, Singing in a Strange Land: C. L. Franklin, the Black Church, and the Transformation of America, Little Brown, 2005, inbunden ISBN 0-316-16037-7, s. 203-204, and 224
  6. ^ ”Aretha Franklin-Biography”. Rolling Stone. Rolling Stone. http://www.rollingstone.com/artists/arethafranklin/biography. Läst 21 mars 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]