Spata
Spatan (latin: spatha) var ett romerskt tveeggat slagsvärd med rak bred klinga och enkelbrepp som användes under romersk järnålder (Kr.f.–375 e.Kr.) och folkvandringstid (375 e.Kr.–550 e.Kr.).[1][2] Spatans konstruktion blev populär och spred sig över Europa genom Roms invasioner och germanska legoknektar som tjänstgjorde i Roms armé. Efter romerska rikets fall vidareutvecklades det av de europeiska stammarna till det de vendeltida och vikingatida svärden, vilka i sin tur utvecklades till de europeiska högmedeltida svärden.
Bladet var mellan en halv till en meter långt medan greppet var omkring två decimeter.
Senare språkbruk
[redigera | redigera wikitext]Begreppet spata har överlevt inom vissa språk (exempelvis italienska: spada, ”svärd”) och har i senare tid åter tagits i bruk. I svenskan finns det belagt under 1600-talet som spatter, senare spata, av Svenska Akademiens ordbok beskrivet som ett kavallerisvärd med lång och jämförelsevis bred klinga.[2]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Spatha, 27 maj 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Johan Erikson (17 augusti 1902). ”Resebilder”. Svenska Dagbladet: s. 5. https://tidningar.kb.se/3mfjblrf39l23gw/part/1/page/5?q=Spatan. Läst 27 maj 2025. ”den mäktiga spatan, ett tveeggadt långsvärd.”
- ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: spatha samt LMil. 2: Föret. 9 a (1764): ”Hos utlänningarne kallades .. (stora, breda slagsvärd i ä. tid) Spata (Spade), och warda beskrefne så långa, at Franckerne derefter mätte en Mönstrings-gill Karl.”