Ståhjuling
Ståhjuling är ett samlingsnamn för tvåhjuliga, självbalanserande eldrivna transportmedel. Segway, som många använder som beskrivning av dessa fordon, är ett generiskt varumärke och kan inte av hänsyn till varumärkesintrång användas av andra likvärdiga tillverkare. När Roblife Group introducerade liknande fordon lanserade man namnet ståhjuling.[1][2]
Beskrivning
De två hjulen som är placerade bredvid varandra, och föraren står på en plattform mellan dem. När föraren lutar kroppen framåt rör sig fordonet framåt, och när föraren lutar sig bakåt saktar det in eller backar beroende på om det har fart framåt eller inte.
En gemensam funktion, förutom självbalanseringen, är regenerativa bromsar, det vill säga att batterierna laddas när fordonet bromsas, vilket dock är en begränsande faktor när det gäller åkarens vikt, som för närvarande är max 120 kg. Begränsning beror på att ståhjulingen skall kunna panikbromsas från maxfart till stillastående tillräckligt snabbt.
Idag finns många produkter i liknande utförande som till exempel: Segway, Paukool, Windrunner, X-Robot och Robstep.
Segway togs fram av den amerikanska konstruktören Dean Kamen som tidigare gjort rullstolen Ibot med delvis samma egenskaper.
Källor
- ^ Sydöstran 24 oktober 2012
- ^ Språkrådets nyordslista 2012.