Stabilisator (flygplan)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vertikala och horisontella stabilisatorer på ett kommersiellt passagerarplan.

En stabilisator på ett flygplan är en aerodynamisk yta som vanligtvis sitter monterad på bakpartiet. Ett flygplan har två typer av stabilisatorer. Den horisontella ger stabilitet i loopingplanet och den vertikala i girplanet.[1] På stabilisatorerna för loopingplanet är höjdrodren monterade, medan sidorodret är monterat på stabilisatorn för girplanet. Beroende på flygplansmodell kan ett flygplans stabilisatorer vara justerbara genom så kallad trimning, och fungerar då i praktiken som ett trimroder. Om trimning sker genom att justera stabilisatorernas vinkel uppnås en påtaglig trimningseffekt som fungerar oavsett hastighet. Trimningen sköts vanligtvis av elektriska motorer eller hydraulik.[2]

Bild som visar hur flygplanets roder ("rudder" och "elevator") är monterade på stabilisatorerna.

Exempel på flygplansmodeller där stabilisatorerna har en annorlunda placering är Saab 37 Viggen, Saab 39 Gripen och Eurofighter Typhoon, där de horisontella stabilisatorerna sitter framför vingarna. En sådan konstruktion kallas för canardvinge. Även bröderna Wright's första flygplan använde sig av konstruktionen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Parts of Airplane”. www.grc.nasa.gov. https://www.grc.nasa.gov/www/k-12/airplane/airplane.html. Läst 11 april 2019. 
  2. ^ ”Trimmable Horizontal Stabiliser - SKYbrary Aviation Safety”. www.skybrary.aero. https://www.skybrary.aero/index.php/Trimmable_Horizontal_Stabiliser. Läst 11 april 2019. 
  3. ^ ”What Are Canards, And Why Don't More Aircraft Have Them?”. www.boldmethod.com. http://www.boldmethod.com/learn-to-fly/aircraft-systems/canards/. Läst 11 april 2019.