Starkström
Starkström är, enligt svenska elsäkerhetsbestämmelser, sådan ström, spänning eller frekvens som kan vara farlig för person eller egendom. I sammanhanget avser ström alltid elektrisk ström, som mäts i ampere. Begreppet starkström syftar inte på något särskilt antal ampere; en orsak till detta är att redan en mycket liten ström kan orsaka skada.
En ström av 10 mA (tio milliampere, en hundradels ampere) som går genom hjärtat kan döda en människa. För att detta skall inträffa krävs, enkelt uttryckt, att kroppen utsätts för en viss elektrisk spänning som är beroende av strömmens frekvens, luftfuktigheten, avståndet mellan beröringspunkterna, vad man ätit och så vidare. Det går alltså inte att säga exakt hur stor denna spänning är. I ett vanligt vägguttag är spänningen i Sverige och flertalet andra länder 230 volt, 50 Hz växelspänning, vilket är fullt tillräckligt för att döda en människa. Spänningen 230 volt betraktas lagenligt som lågspänning - lågspänning är alltså inte ofarlig.
Tidigare användes normalt 220 volt för lågspänningsanläggningar i Sverige, men 1988 gjordes en anpassning till internationell standard så att 230 volts spänning infördes (mäts mellan fas och neutralledare eller skyddsjord). För trefasanläggningar höjdes systemspänningen (mäts mellan två olika faser) från 380 volt till 400 volt.
Om en anläggning är så beskaffad att ovanstående kan inträffa, så betraktas alltså anläggningen som en starkströmsanläggning. Exempel på starkströmsanläggningar är alla elektriska installationer i hushållet, motorvärmare till bilen, kraftledningar och elektriska järnvägar och spårvägar.
För att få bygga eller reparera starkströmsanläggningar krävs, med enstaka undantag, särskild utbildning.
För starkströmsinstallationer i hushåll använder man normalt följande färger på ledningarna för att skilja dem åt:
| Färg | Beteckning | Beskrivning | referenser | Äldre färg | referenser |
|---|---|---|---|---|---|
| Grön-gul | PE, G, ⏚ | Skyddsjord | Röd, grå | [1][4] | |
| Blå | N | Neutralledare, normsatt 1995 | [1][2][3] | Vit, Svart, Brun/grön/gul | [1][4] |
| Brun | L1, R | Fasledare, svart användes före 1995 | [5][2][3] | Svart, Brun | [5][4] |
| Svart | L2, S | Fasledare | [5][2][3] | Brun, Svart, Grön | [5][4] |
| Grå | L3, T | Fasledare | [5][2][3] | Svart med vit rand, Vit, Gul | [5] |
| A | Självständig en-fas växelströms-anläggning | Orange | [4] | ||
| B | Violett | [4] | |||
| * Beteckningarna R, S, T används främst i äldre anläggningar[4] | |||||
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Svenska Elektriska Kommissionen: Standardspänningar för överföring och distribution av energi, SS 4210501, 1988-01-27 (230 volt infördes)
- ^ [a b c d] ”David Widlund, Elektricitet och bränder med inriktning på brandutredning”. MSB. 15 januari 2010. sid. 26. Arkiverad från originalet den 29 april 2015. https://web.archive.org/web/20150429170031/https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/24918.pdf. Läst 23 juni 2013. ”Ledare Beteckning Nya färger Exempel på färger i äldre installationer ; Skyddsledare PE, G, Grön och gul Röd ; Neutralledare N Blå Svart, vit ; Fas 1 L1, R Svart (brun kan förekomma) Svart ; Fas 2 L2, S Brun (svart kan förekomma) Svart, brun ; Fas 3 L3, T Svart med vitt streck Vit, grå”
- ^ [a b c d e] ”Två spänningar i huset”. 24volt.eu. 5 maj 2008. http://24volt.eu/phpBB3/viewtopic.php?f=23&t=277&p=6345. Läst 23 juni 2013. ”Faktum är att hela Europa nu har en gemensam färgmärkning för 1kV kablar, installationskablar och anslutningskablar. /../ För en 400~ femledarkabel gäller följande färger: Skyddsjord=grön/gul Nolla=blå Fas 1 (L1)=brun Fas 2 (L2)=svart Fas 3 (L3)=grå”
- ^ [a b c d e] ”Elen i hemmet > Starkström”. Kjell & Co. Arkiverad från originalet den 23 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130623040652/http://www.kjell.com/fraga-kjell/hur-funkar-det/elelektronik/starkstrom/elen-i-hemmet#ip-klassificering-(kapslingsklasser). Läst 23 juni 2013. ”L1=brun, fasledare L2=svart, fasledare L3=grå, neutralledare=blå, skyddsledare=gul/grön”
- ^ [a b c d e f g] Normer för märkning av ledare i elektriska ställverk, SEN 40—1947, Sveriges Standardiseringskommission, Stockholm 1948.
- ^ [a b c d e f] ”Varför bytte man färg på L1 och L2”. fluxio.se. 9 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304140813/http://www.fluxio.se/forum/elhistoria/12961-varfoer-bytte-man-faerg-pa-l1-och-l2.html. Läst 23 juni 2013. ”För att ytterligare ändras till Brun, Svart, Grå. (2012-10-09 15:34)”