Spårväg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hästdragen spårvagn i Helsingfors, 1890-talet.
Brant spårsträcka i Lissabon.
Vändslinga vid Bahnhof Wien Praterkai i Wien.

Spårväg är en typ av spårtrafik med spårvagnar, som oftast används för lokal passagerartrafik i städer. Spårvagnstrafiken kan gå i gator och vägar tillsammans med andra fordon, eller på egen banvall, vilket mest förekommer i förorter som är planerade samtidigt som spårvägen. Vanligen förekommer inga särskilda stationsbyggnader eller höga plattformar. Avstånden mellan hållplatserna kan variera kraftigt. Det som främst karaktäriserar spårvägen, jämfört med järnvägen, är dess större flexibilitet i stadsmiljön. Den kan ha skarpare kurvor (neråt några tiotal meter) och brantare lutningar än en konventionell järnväg. Detta är egenskaper som gör den lämpad för stadsmiljö. Fjärrblockering saknas ofta och hastigheterna är ofta låga.

Spårväg[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn M32 434 passerar broklaffen på Götaälvbron i Göteborg

Skillnaden mellan spårväg och ett tåg är inte alltid tydlig. Det är svårt att formulera rekvisit för alla spårvägar. Beskrivningen har därför delats upp i nödvändiga och vanliga egenskaper.

I Sverige ger myndigheterna tillstånd för antingen spårväg, tunnelbana eller järnväg. Reglerna varierar mellan länder, men tunnelbana och järnväg brukar inte få gå på gatumark. Mellanting i Sverige är Lidingöbanan och Långedragslinjen, vilka länge hade tillstånd som järnväg, men hela tiden trafikerats av spårvagnar. Dessa bägge övergick också under lång tid från gång på egen banvall till ren gatuspårväg.

Nödvändiga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Flexiblare linjedragning
  • En spårväg är mer flexibel än en järnväg och kan ha mindre kurvradier, såväl horisontella som vertikala. Horisontella kurvradier på ned till 18 meter är vanliga. Anledningen till att man förknippar spårvägen med stadsmiljön är att just dessa egenskaper lämpar sig för en spåranläggning i gator, där spåren ofta måste kunna svänga runt ett kvarter eller på annat sätt passa in i gatunätet.
Lokal
  • Spårvägen är ett lokalt transportmedel och anläggs sällan på sträckor längre än 20 km, beroende på låg maximal och medelhastighet, kort avstånd mellan hållplatser, geberell hastighetsbegränsning och snäva kurvradier. För längre sträckor krävs det i regel högre medelhastighet, vilket är svårt att uppnå med en ren gatuspårväg, men är möjligt att uppnå med snabbspårväg, stadsbana, premetro eller duospårväg. Även avsaknad av signalsystem i äldre gatuspårvagnssystem minskar tillåten hastighet.
Person- och godsbefordran
  • En spårväg är främst avsedd för personbefordran medelst spårvagnar. Godstrafik på spårväg har dock förekommit i relativt stor utsträckning. I Göteborg har till exempel fraktades kött, socker, ved, styckegods och barnvagnar på särskilda godsspårvagnar. Det fanns till och med likspårvagnar i samband med spanska sjukan.[1] I Malmö fraktades under tiden 1919–1963 stenkol från frihamnen till gasverket 8–9 gånger per dag med ett lokomotiv med två vagnar.[2] Även i Helsingborg förekom godstrafik i stor omfattning. När lastbilar fick större betydelse från 1920-talet och framåt försvann efterhand godsspårvagnar och separat godstrafik på spårväg förekommer idag i Sverige endast vid spårarbeten. Även arbetsfordon, rälsbilar, kan trafikera en spårväg.

En lokal, icke flexibel spåranläggning främst avsedd för godstrafik – till exempel en skogsbana, bruksbana eller gruvbana – betraktas däremot inte som en spårväg, utan som en järnväg.

Elektrisk

I dag har princip alla spårvägar elektrisk drivning, oftast genom kontaktledning. Det har förekommit ång-, diesel- och bensindrivna spårvagnar, liksom hästdragna spårvagnar. En av eldriftens stora fördelar är frånvaron av direkta luftföroreningar, vilket är särskilt viktigt i en storstad. Det har under 2000-talet byggts vissa spårvägssträckor med batteridrift för att slippa kontaktledning på känsliga platser.

Vanliga egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Bangeometri
  • Spårvägar kan vanligen också ha stora stigningar på över 60 promille. Även detta kan naturligtvis komma till pass i en stad. Fordonen klarar detta genom drivning på många hjul och bättre bromsar, alternativt som i San Francisco med kabeldrift. Undantaget är hästspårvägen, där hästarna inte klarade för branta backar. På hästspårvagnens tid hände det sig att man satte ut "hjälphästar" som tillfälligtvis kunde kopplas framför ordinarie häst i besvärliga stigningar. I Göteborg förekom detta över de branta broarna över Stora Hamnkanalen.
Gatuspår
  • En spårväg är vanligen anlagd i stadsmiljö. Tre spårvägsmiljöer kan urskiljas:[3]
  • spår på egen banvall, ofta med egen sträckning, med stora likheter med järnväg
  • spår på avskilt spårområde av olika slag i gatumiljön, vilket är avsett enbart, eller i första hand, för spårvägsfordon
  • spår i gata (rännskena) med delande av trafikyta med andra trafikslag

För spår på egen banvall tillåts de högsta hastigheterna. Ofta kör spårvagnarna på egen banvall i förorterna och i gatuspår i stadskärnan. Det beror på att förorterna vid spårvägens anläggande ofta tillåtit anläggning på öppen mark. Ett exempel på detta är Långedragslinjen. Stadskärnorna byggdes innan det fanns spårvägar och därmed var man hänvisad till gatorna. I Göteborg fyllde man delvis igen några kanaler och använde för spårvagnsspår.

  • De växlar som ligger i gata är också av en annan typ än järnvägens. De är liksom spåret försedda med rännor och kan vara konstruerade så att spårvagnen bitvis kör på flänsarna istället för på själva hjulen. När korsningsvinkeln är tillräckligt liten kan man dock använda så kallad djuprilla där hjulet går på sin normala löpyta genom korsningen. Normalt sett är växeln försedd med dubbla växeltungor, men det förekommer eller har förekommit växlar med bara en växeltunga.
Lokalt transportmedel
Linje 3 mot Klockaretorpet vid Söder Tull i Norrköping.
  • Turtätheten är ofta hög, i högtrafik ofta var tionde minut eller ännu tätare.
  • En spårväg har sällan speciella stationsbyggnader, men de kan förekomma. Det behövs inte med den höga turtätheten, man behöver inte vänta länge.
  • Den har sällan heller högt upphöjda plattformar, utan man stiger på från gatan eller från en låg refug. Anledningen är att kunna dela hållplats med bussar, till vilka man ska kunna stiga på från gatan. I en del städer utanför Sverige har de dock höga plattformar.
  • Hållplatserna ligger som regel tätt, ungefär som längs en busslinje. Normalt tätare än en kilometer mellan, så man får gångavstånd till platser nära spåren.
Ovan jord
  • Till skillnad från tunnelbanan går spårvägen i huvudsak ovan jord. Den kan dock även gå i tunnel. HammarkullenAngeredsbanan i Göteborg har Sveriges enda helt underjordiska spårvägsstation, eller snarare hållplats.
Tågväg och signaler
  • Spårvägar har sällan signalsäkerhetssystem för att förhindra påkörning bakifrån - vare sig med signaler eller med automatisk tågkontroll (ATC), utan man kör på sikt. I korsningar med övrig trafik styrs spårvagnen av en lokaltrafiksignal, som kan vara gemensam även för bussar. Denna signal visar stopp, vänta och kör ("S", ett horisontellt streck eller en pil).
  • Vid järnvägen känner de vanligaste systemen av om tåget kommer, genom att de två rälerna kortsluts, och kan ge fri väg genom gatukorsningar. Det finns även spårledningar för gatuspår, men dess utformning skiljer sig från järnvägsspårledningarna eftersom en järnvägsspårledning inte skulle fungera i gatumiljö.
  • Spårvägens växlar hanteras som regel av föraren. Förr med hjälp av ett växelspett. Numera ofta på elektronisk väg inifrån vagnen. Vid järnvägen sköts detta oftast av tågklarerare.
Linjespänning
  • Den elektriska spänningen är som regel avsevärt mycket lägre än hos järnvägen. Som regel används 600–750 V likspänning för spårväg i de flesta länder (att jämföras med Sveriges järnvägsnät som har växelspänning 15 kV 16 2/3 Hz, eller Danmarks järnvägsnät som använder växelspänning 25 kV 50 Hz). En lägre spänning minskar isoleringskraven (och därmed säkerhetsavstånden). De högre strömmarna som blir följden ökar förlusterna, men de korta avstånden och högre trådens tvärsnittsarea håller nere dem. Dessutom slipper man induktivt spänningsfall vid likspänning.
Spårvidd
Hastighet
  • Bangeometrins flexibilitet, samtrafiken med vägtrafikfordon och avsaknaden av fjärrblockeringssystem gör att hastigheten på spårvägar sällan är hög. I Sverige är största tillåtna hastighet 80 km/h på egen banvall. Vanligt är annars 60 km/h. I innerstadstrafik går det betydligt långsammare. Moderna spårvagnar har vanligtvis en elektronisk spärr som förhindrar att vagnen framförs fortare än tillåtet. Vid över 60 km/h krävs i Sverige ett signalsäkerhetssystem.

Snabbspårväg[redigera | redigera wikitext]

Tvärbanan i Stockholm är en snabbspårväg.
  • En snabbspårväg är en spårväg med mindre snäva kurvradier och stigningar och i huvudsak anlagd på egen banvall. Avståndet mellan hållplatserna är glesare än för en vanlig spårväg. Exempel är Angeredsbanan i Göteborg och Tvärbanan i Stockholm. Vissa snabbspårvägar, till exempel Tvärbanan, har signalsystem för att förhindra påkörning bakifrån och tillåta högre hastigheter.

Spårvägar runt om i världen[redigera | redigera wikitext]

Spårvägar finns bland annat i:

Afrika[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Alexandria i Egypten.

Algeriet[redigera | redigera wikitext]

Alger (invigd 2011), Constantine (invigd 2013), Oran (invigd 2013)

Egypten[redigera | redigera wikitext]

Alexandria, Helwan, Kairo

Marocko[redigera | redigera wikitext]

Rabat

Tunisien[redigera | redigera wikitext]

Tunis spårväg

Asien[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Calcutta.
Dubbeldäckad spårvagn i Hongkong.

Filippinerna[redigera | redigera wikitext]

Manila

Indien[redigera | redigera wikitext]

Spårväg i Indien

Bombay, Calcutta, Delhi, Kanpur, Madras

Israel[redigera | redigera wikitext]

Jerusalem

Japan[redigera | redigera wikitext]

Hakodate, Hiroshima, Kagoshima, Kamakura, Kochi, Kumamoto, Kyoto, Matsuyama, Nagasaki, Osaka, Okayama, Sapporo, Takaoka, Tokyo, Toyama och Toyohashi.

Kazakstan[redigera | redigera wikitext]

Almaty, Pavlodar, Temirtau, Öskemen

Kina[redigera | redigera wikitext]

Anshan, Changchun, Dalian, Hongkong, Tuen Mun, Songjiang och Zhangjiang i Shanghai

Nordkorea[redigera | redigera wikitext]

Chongjin, Pyongyang

Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Antalya, Bursa, Eskişehir, Gaziantep, Istanbul, Kayseri, Konya, Samsun

Uzbekistan[redigera | redigera wikitext]

Tasjkent

Europa[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn i Bryssel.
Helsingfors stads trafikverks spårvagn nummer 444, en Transtech Artic tillverkad 2018 av Škoda Transtech Oy, på linje 7 på Mikaelsgatan.
Spårvagn under provkörning i Reims.
Spårvagn i Dublin.
Spårvagn i Rom.
Spårvagn i Warszawa.
Spårvagn i Manchester av littera T-68.
Nürnbergs spårväg. Hållplatsen Aufsessplatz, belägen i gatans mitt.

Belgien[redigera | redigera wikitext]

Antwerpens spårväg, Bryssels spårväg, Charlerois stadsbana, Gent, Kusttram

Bosnien-Hercegovina[redigera | redigera wikitext]

Sarajevo

Bulgarien[redigera | redigera wikitext]

Sofia

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg i Danmark

Det finns sedan 1972 ingen reguljär (klassisk) spårvägstrafik, som det tidigare har funnits i Köpenhamn, Århus och Odense (se Spårväg i Danmark). I Århus har dock en ny snabbspårväg, Aarhus Letbane invigts år 2017[4] och fler linjer planeras. I Köpenhamn startade byggnationen av en 28 km lång snabbspårväg längs ringvägen Ring 3 år 2018. Ring 3 Letbanen förväntas färdig år 2025. Även i Odense pågår ett spårvägsprojekt, Odense Letbane, som väntas färdigt år 2021.

Det finns en museispårväg nära Ringsted.

Estland[redigera | redigera wikitext]

Tallinn

Finland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg i Finland

Helsingfors spårvägar. Dessutom har spårväg funnits i Åbo (Åbo spårvägar) och Viborg (Viborgs spårvägar). I Tammerfors pågår byggande av den första linjen (Tammerfors spårvägar).

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Bordeauxs spårväg, Clermont-Ferrand, Dijons spårväg, Grenoble, Le Mans, Lille, Lyon, Marseille, Montpellier, Mulhouse, Nantes, Nice, Orléans, Paris spårvägar, Reims, Rouen, Saint-Étienne, Strasbourgs spårväg, Valenciennes.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Atens spårvägar

Irland[redigera | redigera wikitext]

Dublins spårvägar

Italien[redigera | redigera wikitext]

Bergamo, Cagliari, Florens, Genua, Messina, Milanos spårväg, Neapel, Roms spårväg, Sassari, Trieste och Turin

Kroatien[redigera | redigera wikitext]

Osijek och Zagrebs spårvägar

Lettland[redigera | redigera wikitext]

Daugavpils spårväg, Liepājas spårväg och Rigas spårväg

Luxemburg[redigera | redigera wikitext]

Luxemburgs nya spårväg, samt tidigare Luxemburgs spårväg (1875–1964) och Minettstram

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Amsterdams spårvägar, Haag, Rotterdam och Utrecht

Norge[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg i Norge

Bergens spårvägar, Spårvägen i Oslo och Gråkallbanen i Trondheim.

Polen[redigera | redigera wikitext]

Bydgoszcz spårvägar, Bytom, Chorzów, Częstochowas spårvägar, Elbląg, Gdańsk, Gliwice, Gorzów Wielkopolskis spårvägar, Grudziądz spårvägar, Katowice, Kraków, Łódź, Poznań, Szczecins spårvägar, Toruńs spårvägar, Warszawa, Wrocław

Portugal[redigera | redigera wikitext]

Almada (Metro Transportes do Sul), Lissabons spårvägar och Porto

Rumänien[redigera | redigera wikitext]

Arad, Botoșani, Brăila, Bukarest, Cluj-Napoca, Craiova, Galați, Iași, Oradea, Ploiești, Rășinari, Reșița och Timișoara.

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Atjinsk, Angarsk, Archangelsk, Astrachan, Barnaul, Bijsk, Chabarovsk (artikel), Dzerzjinsk, Irkutsk, Ivanovo, Izjevsk, Jaroslavl, Jekaterinburg, Kaliningrad, Kazan, Kemerovo, Kolomna, Komsomolsk-na-Amure, Krasnodar, Krasnoturinsk, Krasnojarsk, Kursk, Lipetsk, Magnitogorsk, Moskva, Naberezjnye Tjelny, Nizjnekamsk, Nizjnij Novgorod, Nizjnij Tagil, Noginsk, Novokuznetsk, Novosibirsk, Novotjerkassk, Novotroitsk, Omsk, Orjol, Orsk, Osinniki, Perm, Pjatigorsk, Prokopjevsk, Rjazan, Rostov-na-Donu, Salavat, Samara, Sankt Petersburg (artikel), Saratov, Sjachty, Smolensk, Staryj Oskol, Taganrog, Tjeljabinsk, Tjerepovets, Tjerjomusjki, Tomsk, Tula, Tver, Ufa, Ulan-Ude, Uljanovsk, Usolje-Sibirskoje, Ust-Ilimsk, Ust-Katav, Vladikavkaz, Vladivostok (artikel), Voltjansk (artikel), Volgograd, Volzjskij, Voronezj, Zlatoust

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Basel, Bern, Genève, Lausanne, Neuchâtel, Zürichs spårvägar

Serbien[redigera | redigera wikitext]

Belgrad

Slovakien[redigera | redigera wikitext]

Bratislava, Košice

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Alicante, Barcelonas spårvägar, Bilbaos spårväg, Madrid, Málaga, Murcia, Parla, Santa Cruz de Tenerife, Sevilla, Sóller, Valencia (Metrovalencia), Vitoria-Gasteiz

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Birmingham, Blackpool, Edinburgh, Londons spårväg, Manchester, Nottingham och Sheffield.

Flera turist- och museispårvägar, däribland Llandudno (artikel).

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg i Sverige

Spårvagnstrafik finns i Göteborg / Mölndal, Norrköping och Stockholm med förorter. En linje är under byggnad i Lund.

Tjeckien[redigera | redigera wikitext]

Brno, Liberec-Jablonec nad Nisou, Most-Litvínov, Olomouc, Ostrava, Plzeň], Prag

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Augsburg, Berlins spårväg, Bielefeld, Bochum, Bonn (Stadtbahn Rhein-Sieg), Brandenburg an der Havel, Braunschweig, Bremen, Chemnitz, Cottbus, Darmstadt, Dortmund, Dresden, Duisburg, Düsseldorfs spårväg, Erfurt, Essen, Frankfurt am Mains spårväg samt stadsbana), Frankfurt an der Oder, Freiburg im Breisgau, Gelsenkirchen, Gera, Gotha, Görlitz, Halle, Hannover, Heidelberg, Jena, Karlsruhe, Kassels spårväg, Krefeld, Köln (Stadtbahn Rhein-Sieg), Leipzig, Ludwigshafen, Magdeburg, Mainz, Magdeburg, Mannheim, Mülheim an der Ruhr, Münchens spårväg, Nordhausen, Nürnberg, Potsdam, Rostock, Saarbrücken, Schwerin, Stuttgarts stadsbana, Ulm, Würzburg och Zwickau.

Ukraina[redigera | redigera wikitext]

Avdiivka (Donetsk oblast),[5] Charkiv, Dnipro, Donetsk, Druzjkivka (Donetsk oblast), Horlivka (Donetsk oblast), Kamjanske (Dnipropetrovsk oblast), Kiev, Jenakijeve (Donetsk oblast), Jevpatorija (Krim), Konotop (Sumy oblast), Kostiantynivka (Donetsk oblast), Kramatorsk (Donetsk oblast), Kryvyj Rih (Dnipropetrovsk oblast), Luhansk, Lviv, Mariupol (Donetsk oblast), Molotjne (Saky, Krim), Mykolajiv, Odessa, Zaporizjzja, Zjytomyr och Vinnytsia

Ungern[redigera | redigera wikitext]

Budapests spårvagnar, Debrecen, Miskolc, Szeged

Vitryssland[redigera | redigera wikitext]

Minsk, Mazyr, Navapolatsk, Vitsebsk

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Gmunden, Graz, Innsbruck, Linz, Wiens spårväg

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

Snabbspårvägen vid Belgravia Road i Edmonton i Kanada.

Kanada[redigera | redigera wikitext]

Calgary, Edmonton, Ottawa, Torontos spårväg

Dessutom museispårväg i Vancouver och Whitehorse.

Mexiko[redigera | redigera wikitext]

Guadalajara, Mexico City, Monterrey, Mexiko

USA[redigera | redigera wikitext]

Baltimore, Boston, Buffalo, Charlotte, Cleveland, Dallas, Denver, Houston, Jersey City, Los Angeles, Memphis, Minneapolis, New Orleans spårväg, St. Charles Avenue Line, Newark, Norfolk, Pittsburgh, Philadelphia, Phoenix, Portland, Sacramento, Salt Lake City, San Diego, San Francisco, Muni Metro, San José, St. Louis, Seattle, Tacoma och Tucson.

I några städer finns enbart turist- eller museispårvägar, däribland Galveston, Kenosha, Little Rock, Savannah och Tampa.

Oceanien[redigera | redigera wikitext]

Ledspårvagn vid hållplats Capitol Square i Sydney.

Australien[redigera | redigera wikitext]

Adelaide, Bendigo, Melbournes spårväg, Sydneys spårväg.

Nya Zeeland[redigera | redigera wikitext]

Museispårväg i Auckland.

Sydamerika[redigera | redigera wikitext]

Spårvagn på Santa Teresa-linjen i Rio de Janeiro.

Argentina[redigera | redigera wikitext]

Buenos Aires

Brasilien[redigera | redigera wikitext]

Campos do Jordão, Itatinga, Rio de Janeiro

Historia[redigera | redigera wikitext]

  • Den första trafikerade spårvägssträckan i världen fanns i Swansea, Storbritannien. Vagnarna drogs med häst och detta öppnades för trafik 1807.
  • Den första maskinellt drivna spårvägssträckan i världen drev med ånga från cirka 1880.
  • Den elektriskt drivna spårvagnen gick i Berlin 1881.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

  • Den äldsta fortfarande trafikerade spårvägssträckan i världen är Massachusetts Bay Transportation Authoritys gröna linje i Boston med sina fyra grenar, B, C, D och E. De öppnade som hästspårväg 26 mars 1856.
  • Melbournes spårvägar är med omkring 245 kilometer det största linjenätet där alla spår är ihopsatta. Det näst största nätet finns i Sankt Petersburg[källa behövs]. Det har funnits ännu större linjenät, till exempel i Berlin med över 630 km 1930.
  • Zürich har världens mest trafikerade spårvägsnät, med 202,5 miljoner passagerare per år att bedriva verksamhet.
  • Den brantaste spårvägssträckan i reguljär trafik finns i Mainz i Tyskland. Maximal lutning mellan Schillerplatz och Gautor är 9,549%.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hammarson, 1979, s. 327-333)
  2. ^ Andersson, Forsberg, 2006, s. 40, 59-61
  3. ^ Ragnar Hedström: Spårvägens infrastruktur - En förstudie, VTI-notat 2004:47
  4. ^ ”Aarhus Letbane åbner torsdag den 21. december” (på danska). Aarhus Letbane. 20 december 2017. http://www.letbanen.dk/nyheder/nyheder/2017/letbanen-aabner-21dec/. Läst 21 december 2017. 
  5. ^ https://uk.wikipedia.org/wiki/Трамвай

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]